Att ha Scooby Doo i sängen
Vi vet fortfarande inte riktigt hur hunden mår men skall få besked i morgon. Eftersom detta börjar bli lite jobbigt så väljer jag i stället att skriva om knashundens lite lustiga egenheter som inte är helt olika Scooby Doos.
Saphira brukar, någon gång runt sjusnåret, komma smygandes och vilja hoppa upp "sova färdigt" i sängen. Så gjorde hon också i morse, det var bara det att jag märkte att hon aldrig kom till ro utan låg med huvudet upp och öronen riktade på dörren som leder till vårt gästrum.
Eftersom fönstret var öppet där inne så rörde sig dörren en aning fram och tillbaka vilket frambringade ett knarrande och gnisslande ljud som tydligen var mycket otäckt. Jag tänkte att hon snart skulle inse att det bara var dörren och lägga sig till ro men icke! Istället kröp hon längre och längre upp mot mattes kudde nöjde sig inte förrän hon hade placerat sig så längt ifrån dörren som möjligt vilket var ovanför mattes och husses huvuden, alltså på våra kuddar upptryckt mot sänggaveln. Där låg hon sedan till det var dags att vakna.
På eftermiddagen tog vi en sväng hem till vår nya granne. Det var första gången vi var inne hos henne och Saffe skulle såklart nusa och kontrollera varje vrå. Helt plötsligt fryser hon fast och reser ragg. Hon har fått syn på en mops, den är gul med mask och ligger helt klart och vaktar bokhyllan. Hon vägrar röra sig en millimeter framåt trots att jag sätter mig på huk bredvid mopsen och trots att den är gjord av...porslin! Inte förrän grannen lyfter upp den i famnen vågar hon sig fram och sniffar den då i rumpan. Tror ni att jag höll på att skratta mig fördärvad? Hon är ju inte klok den hunden! När hon inser sitt misstag vänder hon sig bara om med högburet huvud och säger klart och tydligt "att det visste hon väl hela tiden".
Ni förstår kanske att hon är vår lilla Scooby?
Saphira brukar, någon gång runt sjusnåret, komma smygandes och vilja hoppa upp "sova färdigt" i sängen. Så gjorde hon också i morse, det var bara det att jag märkte att hon aldrig kom till ro utan låg med huvudet upp och öronen riktade på dörren som leder till vårt gästrum.
Eftersom fönstret var öppet där inne så rörde sig dörren en aning fram och tillbaka vilket frambringade ett knarrande och gnisslande ljud som tydligen var mycket otäckt. Jag tänkte att hon snart skulle inse att det bara var dörren och lägga sig till ro men icke! Istället kröp hon längre och längre upp mot mattes kudde nöjde sig inte förrän hon hade placerat sig så längt ifrån dörren som möjligt vilket var ovanför mattes och husses huvuden, alltså på våra kuddar upptryckt mot sänggaveln. Där låg hon sedan till det var dags att vakna.
På eftermiddagen tog vi en sväng hem till vår nya granne. Det var första gången vi var inne hos henne och Saffe skulle såklart nusa och kontrollera varje vrå. Helt plötsligt fryser hon fast och reser ragg. Hon har fått syn på en mops, den är gul med mask och ligger helt klart och vaktar bokhyllan. Hon vägrar röra sig en millimeter framåt trots att jag sätter mig på huk bredvid mopsen och trots att den är gjord av...porslin! Inte förrän grannen lyfter upp den i famnen vågar hon sig fram och sniffar den då i rumpan. Tror ni att jag höll på att skratta mig fördärvad? Hon är ju inte klok den hunden! När hon inser sitt misstag vänder hon sig bara om med högburet huvud och säger klart och tydligt "att det visste hon väl hela tiden".
Ni förstår kanske att hon är vår lilla Scooby?
Här nedan kommer några bilder från gårdagens kvällsprommis
Min lilla smurf som förhoppningsvis är helt kurant snart
Saffe har sprungit runt med huvudet i gräset och fått frön på hela huvudet.
Vi passerar många åkrar på våra rundor.
Saphira spanar ut över nejderna i förhoppning att det skall skutta upp nån stackars hare hon kan jaga.
Ännu ingen hare i sikte.
Kommentarer
Trackback
