saffeochjag

Det har gått ett tag sedan jag skrev sist och till detta finns många förklaringar. Dels har vi haft en mastodonttenta i fysiologi som krävt mycket uppmärksamhet och dels så har jag knappt ens tagit en promenad med min hund på flera veckor. Att vi inte varit ute har till stor del att göra med mitt pluggande även det och alla promenader har i stort sett skötts av min mamma i stället.

Nu äntligen har Saphira äntligen slutat löpa och börjat vara hos dagmatte Nina igen. Hon stormtrivs och vill helst stanna kvar när det är dags för oss att gå hem. Det känns bra att veta att hon trivs. Och att de trivs med Saphira också så  klart. Nu snart kommer vi alltså gå tillbaka till en normal vardag och vad trist det kommer bli. Inte kommer jag ha någon att prata med längre på kvällarna eller någon som lagar middag varje dag eftersom mamma åker hem igen. Så bortskämd jag blivit!

Däremot ser jag väldigt fram emot onsdag då påsklovet (en av de fiffiga sakerna med att gå i skolan igen) börjar. Då far vi ner till Göteborg och stannar i en och en halv vecka. Vi har många vi ska hinna träffa och det bli en del planerande men ack vad jag skall njuta av att vara ledig.

I dag satt jag och talade med Nina om hur Saffe var som yngre och det slog mig att en del hyss hon höll faktiskt är som bortblåsta. Som exempel kan jag ta det att hon kunde få för sig att man inte skulle få fatt i henne och hon bara sprang runt runt runt. Det drev mig till vansinne och resulterade i ett fliitgt användande av långlina.
Idag skulle jag aldrig komma på tanken att inte våga ha henne helt lös när vi är ute eftersom hgon kommer utan att blinka nuför tiden.  Vad duktig hon blivit utan att jag egentligen tänkt på det:)

Tyvärr har hon lagt sig till med den lilla detaljen att göra utfall på andra hundar vi möter på promenaderna. Detta skall vi dock ta itu med under påsklovet och jag hoppas att jag en gång kan tänka tillbaka på det på samma sätt som med inkallningen... *håller min tummar och hoppas*