saffeochjag

Så var man tillbaka hemma igen efter en härlig helg ombord på Britta. Påmönstringen var klockan tre på fredag eftermiddag och vi hann dit med god marginal (läs: 14.35) och fick burit ombord vår packning. Efter uppställning och en snabbkoll så att alla var ombord som skulle så kastade vi loss och gav oss iväg mot Skärhamn. En hel del av oss som var ombord var nya på skutan och eftersom det ändå var dags för tävlingssegling på lördagen så ville man trimma in besättningen lite grand så det blev till att sätta segel. Att sedan säga att vi seglade till slutmålet är väl att ta i men trasorna kom  upp i alla fall och de nya ombord fick en inblick i hur det fungerar att hissa ett segel som väger ett par trehundra kilo.
Vi blev också bekanta med vaktsystememet, alltså de poster man har ombord under segling och det visade sig att jag och Carolin, min systerdotter, skulle gå vakt tillsammans. Roligt tyckte jag och förhoppningsvis hon också! Det var också väldigt roligt att Syrrans son Robin och Otto var med ombord denna gången.

På lördagen purrades vi klockan sju och Otto den stollen ville genast kasta sig ur kojen. Jag förklarade i ett tillstånd som nog inte kan klassas som vaken att de kommer snart och purrar oss igen och att han kunde ta det lilla lugna och vila i åtminstone tio minuter till.
Åtta noll noll serverades frukosten och praktiskt taget så fort vi diskat våra gröttallrikar var det dags för uppställning på däck och vi delades in på våra stationer.
Segelsättningen gick smärtfritt och vi fick upp ganksa bra med fart och låg inte helt dåligt till i starten som gick klockan tio. Våra första seglingsmanöver var en undanvindsvändning och den sinkade oss rejält. Vi började genast tappa på skutorna runt ikring oss plus att vi skörade ett segel så att det var tvunget att bärgas. Sedan tycker jag faktiskt inte att vi behöver tala så mycket mer om den tävlingen;)

Kvällen bjöd på prisutdelning i Mollösunds kyrka och sedan ett par öl på Wärdshuset. Jag fick tillfälle att som hastigast snacka lite med min gamla seglarvänner från de andra skutorna men tiden var allt för knapp och jag allt för trött. Men det får fasen inte dröja två år till nästa gång jag seglar igen, dett är på tok för lång tid! Även Otto tyckte att helgen var rolig och jag tror nog att han vill följa med ut igen. Vem vet kanske redan till våren?

Söndagen började lika tidigt som lördagen men nu var det inget prat om segling eftersom varenda segel och tamp skulle plockas ner för vintern. Det är kul men alltid lite vemodigt att tvingas skackla loss alla block och fira ner dem från riggen.

Vi var tillbaka i Uppsala strax efter två och påbörjade resan hemåt, via Maria och Björn där vi skulle hämta upp vår söta hund som de passat hele helgen.

Idag lider jag av en viss träningsvärk men det är det klart värt och jag längtar redan till nästa gång!

Vy från däck innan seglen är satta.