Och så undrar folk på allvar...

När jag får frågan om hur det är att läsa till veterinär eller när folk säger att det måste ju vara fantastiskt roligt svarar jag alltid att det är fruktansvärt.
Många gånger tror jag att folk inte förstår att jag inte driver med dem utan är helt seriös i mitt svar. Anledningen till att det uppfattas som att jag bara slänger ur mig något beror antagligen på att jag ofast inte tar mig tid och engagemang till att utveckla det svaret till något just mer än "fruktansvärt".

Om jag nu ändå skall göra det så finns det så många brister i vår utbildning så att det är nästan löjligt och hela programmet genomsyras av en ovilja att förändra och förbättra. Naturligtvis finns det enskilda personer som föreläser eller är kursansvariga som faktiskt försöker få till stånd en förbättring men om man ser generellt på det så är det en oerhört konservativ utbildning. Anledningen till att de kan göra på det viset är ju naturligtvis att det finns bara en utbildning i Sverige och i alla tider har man examinerat veterinärer där. "Gick det förr så går det nu". Att sedan 25% av vår klass försvunnit efter två år har inget med utbildningen att göra...eller?

-Vi har extremt
många katedralsföreläsningar vilket grundar sig på flera hundra år gamla inlärningsmetoder där lärandet uteslutande var passivt lärande istället för att göra inlärningen mer problembaserad. Här skall väl tilläggas att en del kurser är betydligt bättre än andra.
-Till skillnad från andra program så läggs inga filmade föreläsningar ut på nätet på studentportalen, vilket kunde ha varit till stor hjälp om man missar en föreläsning.
-Detaljkunskapen vi skall ha i vissa ämnen är näst intill löjlig. Detta bekräftas när föreläsare som normalt sett jobbar som lärare inom humanmedicin poängterar att vi tydligen måste gå längre ner på djupet än läkarna. Ha då i åtanke att man gör betydligt mindre medicinsk för djur än för människor.
-Ljudupptagningar är tillåtet förutsatt att respektive föreläsare godkänner det förutom i de kurser där kursledningen själva bestämmer sig för att det skall vara lika för alla och inte godkänner det oavsett vad föreläsaren själv säger.
-Under de tre första åren har vi så gott som ingen praktik och det är därför väldigt svårt att göra sig en uppfattning om huruvida man faktiskt vill arbeta med detta eller inte. När man väl kommer ut på klinik i årskurs fyra kommer det som en överraskning för många om hur livet som veterinär faktiskt ter sig. Utan praktik är det dessutom väldigt svårt att lära eftersom man inte har någonting konkret att hänga upp sina teoretiska fakta på.
-Det veterinärmedicinska programmet främjar dessutom till stor del de som är duktiga på att plugga och detta har mycket lite att göra med hur duktig man kommer vara som veterinär eftersom där ingår så mycket annat. Man skall kunna hantera djuren på ett bra och säkert sätt, ta emot djurägarna med allt vad det innebär, jobba under extrem press i vissa fall osv osv. Många utav flickorna som börjar på SLU har aldrig gjort annat än att just studera, de är skitduktiga på att lära sig detaljer men har knappt sett ett djur på nära håll förutom familjens labbe.
-Eftersom vi bara har en enda skola i landet innebär det att kåren blir väldigt intim och jag tror att det leder till att veterinärerna i stor grad håller varandra om ryggen och detta ger faktiskt  att djuren i slutändan kan fara illa.
Grädde på moset var nyheterna om förhållandena på SLU´s sprillans nya forskningsgård som beräknades kosta 300 miljoner kronor att bygga (vet inte var det landade tillslut). Anläggningen är skiten, djuren är skitna, djuren är sjuka och ingen gör någonting. Det var veterinärstudenter som var där på studiebesök som var de enda att reagera.
Då är detta alltså en gård där vi studenter skall utbilda oss, som skall gå i bräschen för forskning och framsteg. Skandal! Och det värsta är att detta bara ger en ännu tydligare bild av vår utbildning.

Lyssna på reportaget om Lövsta här.

Kommentarer
Postat av: Johanna Ivarsson

Det slutar aldrig att förvåna mig hur bristande en del utbildningar faktiskt är. Detta kanske speciellt för att jag själv tycker jag fick gå en riktigt bra utbildning där man agerade aktivt med att lyssna på elevkommentarer i programråd och andra instanser.



Tycker absolut att man omedelbart borde anmäla utbildningar som har sådant här upplägg. Eller försöka driva på i kårorgan/programråd för att faktiskt få till ett förändrat förhållningssätt. Vi hade iof inte kommit så långt att ha elektroniska föreläsningsfilmer online MEN vi hade en hel del praktik, gästföreläsningar osv. Det största problemet som jag tror gäller allmänt för de flesta högskolor är just de "gammaldags"/klassiska föreläsningssättet att ha en lärare stående framför 100+ elever och bara babbla. I en sådan situation tror jag ABSOLUT att föreläsningsinspelningar och andra interaktiva sätt att arbeta med studier är till stor fördel.



- Kan inte låta bli att bli irriterad för jag kände (och gör fortfarande) stort engagemang för min utbildning och inte minst hur man från arbetsgivarens sida idag kan sponsra på så många sätt. För det kräver inte bara initiativ från Högskolorna, men också från näringslivet.



//JoJo

2011-11-09 @ 12:14:47
URL: http://www.jojoengineering.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0