Klanmöte

Jo, så for jag ju ner till Den Vackra Staden I Väster förra helgen. Den egentliga anledningen var en släktmiddag som skulle bevistas på lördagsförmiddagen men det är väl självskrivet att jag skulle passa på att ut och svira lite när jag ändå var i krokarna.
.
Vi åkte runt halvfyrasnåret och jag hade väl planerat att vara framme vid nio sedan lite mat och vila på det innan det var dags för spårvagnen in mot stan. Nu blev det ju inte så, precis som det aldrig blir som jag tänkt mig när jag väl tänker mig, utan istället ringer min telefon fem över nio när jag alltså precis hunnit innanför dörren och i andra änden tjoar Malin att det finns en biljett över åt mig också till Glows tjejkväll.
Mattallriken som precis genomgått en microprocedur fick snällt stå kvar och vänta på att åter upphettas lagom till nattamatsdags. Med plattången i ena handen, mascaran i andra och moben fastklämd mellan öra och axel fick jag tag i Minitaxi som så vänligt kunde erbjuda mig en taxi två minuter senare. TVÅ minuter! Har någonsin en flicka kunnat göra sig vacker nog på två minuter?! Jaja, resten av sminket och smyckena flög ner i handväskan medan jag drog på mig mina stövlar och for ut genom dörren.
Vilken kväll det blev! Den var skum (vi tappade bort en vän en stund), den var glad (tydligen är vi duracellkaniner) och den var onykter (tydligen duracellkaniner med en förkärlek för lakritsshots).
Kvart i sex fick mina ögon äntligen förmånen att slutas medan huvudet tacksamt damp ner på kudden.
.
Lördagsmorgonen var så vansinnigt härlig i all sin dimmiga prakt och jag bestämde mig för att ta ut Zera i Slottis så att Malin kunde få sova vidare. Vi traskade omkring i en timma ungefär och kikade på folk, djur och andra hundar. Zera var på strålande humör och så även jag men det var ju inte utan att jag saknade en stor flamsig grandistjej vid vår sida. Måste verkligen åka dit och hälsa på snart!
.
Släktträffen hade jag bävat lite för eftersom jag inte träffat hela samlade släkten på pappas sida efter skilsmässan och väntade mig massa medkännande blickar och frågor men det visade sig vara helt obefogat. Det var en trevlig tillställning och jag fick lära känna min släkts historia lite bättre. Ett helt kompendie med Leifs (och här skall även pappas fru ha cred) släktforskning delades ut och jag skall sätta mig djupare in detta vid tillfälle. Vet redan nu att mitt humör kan härledas direkt till Vallonerna. Jag kan alltså inte ställas ansvarig för att jag råkar bli lite arg då och då ;)
.
Resten av helgens bravader återkommer jag med i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0