Höst

Idag har det verkligen varit en riktig höstdag här i Uppsala men en mycket härlig sådan. Träden börjar äntligen spraka i varma färger och solen har strålat. Emelie och jag traskade mot Gallan och det slog mig då att livet kunde definitivt vara mycket mycket sämre!
.
Inte ens den vidrigt jobbiga sulfalabben kunde få mig på dåligt humör, lägg då till att vi satt med den i fyra timmar en fredageftermiddag och det enda jag med säkerhet tog med mig därifrån var vetskapen om det faktum att jag inte kommer ihåg ett jota av gymnasiematten.
Det förvånar mig gång efter annan att alla i min närheten har sådant tålamod med mig och faktiskt tar sig tid att hjälpa mig, tålmodigt förklara och rita och peka. När det rör sig om matte är det nämligen så att jag behöver få det förklarat och upprepat för mig in i absurdum för att överhuvudtaget begripa vad jag gör. Och idag var det då de två labbhandledarna som blev utsatta för mitt eviga frågande och handuppräckande men utan att bi irriterade tog de det helt enkelt om och om och om igen... Underbara! Det är inte alla lärare som är sådana kan jag upplysa om utan av vissa blir men helt enkelt dumförklarad och sågad vid fotknölarna om man inte vet vad den naturliga logaritmen för två är (har idag lärt mig att den är 0,697 :)) eller hur man förkortar och flyttar runt enheter...Jag tackade dem så mycket för tålamodet när vi skulle gå varpå de tackade för att vi hållit uppe det goda humöret motgångarna till trots.
.
Nu väntar en kväll hemma hos Fina Nina drickandes vin och skvallrandes.
Fan vad jag är glad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0