saffeochjag

Så har jag äntligen börjat en studiecirkel i marxism-leninism. Detta är något jag velat göra under många års tid men då det inte riktigt fått rum i det liv jag levt har jag skjutit det på framtiden gång efter annan.

Nu så, när jag är hund- och kattlös, singel och långt långt hemifrån så tyckte det var på tiden att jag gjorde slag i saken. Tack vare en stilla undran från mig huruvida de planerade en sådan studiecirkel eller inte så har den nu dragits igång.

.

Spänd av förväntan gick jag så dit strax efter sex idag och jisses vad jag inser att jag behöver läsa på! De grabbarna jag skall läsa med är så insatta och har så mycket kött på benen att jag känner mig som en helt ovetande i jämförelse. Nåja, det skall väl inte vara några problem.

Det jag däremot ser som ett problem är att jag inbillar mig att jag inte kan analysera och dra slutsatser på samma sätt som de kan. Detta är en känsla som krupit på mig under våren och sommaren, jag hör vad folk säger jag läser litteratur men min förmåga att analysera och dra slutsatser om samband och helhet verkar helt ha försvunnit.... Arrrg! Hur hittar jag tillbaka till den diskuterande och analyserande kvinna jag var tidigare??? Känner mig som en iakttagare snarare än en deltagare nuförtiden.

.

Det som också slog mig när jag satt där var hur otroligt skönt det är att vistat bland likatänkande, att inte behöva försvara och förklara varför man tycker på ett visst sätt. Jag har alltid varit ensam i min umgängeskrets om att kalla mig kommunist och helt plötsligt har alla i gruppen samma tankegångar. ...och det är inte bara gamla stofiler utan killar i min egen ålder eller till och med aningen yngre.

.

Ser mycket fram emot nästa veckas träff!