Telefonkvällar är fina...

Jag återkom visst aldrig igår. Jag fastnade i telefon. Så länge som fem timmar pratade jag bort igår kväll. Ni är underbara allihopa och jag är så glad över att ha er finisar i mitt liv!

Ni är spot on och säger de mest träffande saker, sätter ord på det som sker. Fan, ibland undrar jag om ni känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Kan det vara så?

Efter denna fredagen är jag supertrött och planerar att bara ta det jävligt piano i min egna lya framför teven.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0