Generationsskillnader yttrar sig på kräftskivor

Det var kräftskiva hos morsan i helgen. Ni vet ju säkert också hur kräftskivor brukar gå till; man äter små röda  godingar, inmundigar en snaps till varje kräfta toppar med några pilsner och ovanpå det lite skönsång. Detta kan ju leda till situationer som dagen efter tenderar att bli lite prekära.
 
Nu måste jag säga att just denna kräftskivan var förhållandevis väldigt lugn (bortsett från att två små liv rodnade vackert vid frukostbordet). Visst visst, en del skulle kanske kunna hävda att det inte var direkt skönsång, är man riktigt taskig skulle man kunna kalla den för skräning. Själv vill jag med bestämdhet hävda att det var med känsla och inlevelse! Och om det nu skall vara på det viset tänker jag försvara mig genom att skylla på pappas gener. Det är lite så man jobbar där nämligen.
 
Det var också så att någon jag tycker rätt så mycket om var med på ovan nämnda tillställning. Men alltså även en av mina bästa vänner var där och då är det ju inte sååå konstigt att man måste avhandla en del viktigheter under kvällen. Inte heller är det så konstigt att man i snapsdimman inte riktigt kan skilja på fem och fyrtiofem minuter. 
Dock var min mor och hennes sambo mycket duktiga på att hålla koll och blev väldigt (mycket mer än befogat) oroliga för att mitt sällskap skulle bli svartsjuk. 
 
Okej okej, jag fick ju gå och kolla läget men det var ju helt lugnt. Till saken hör nu att min mor så sent som idag (onsdag) ringde för att kolla hur det var mellan mig och honom. Jag var tvungen att bedyra att allt fortfarande är bra, att han inte blev upprörd över helgen, att vi hörs av och att situationen är oförändrad. Detta är tydligen mycket märkligt i en 60+ares värld...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0