saffeochjag

Ja så har vi dealat här hemma hos Herr N. Skakat hand på en del viktigheter. Det vi nu är överens om Herr N och jag är att han skall betvinga lusten han har att låta sitt långfinger leva sitt eget liv och pekas mot mig i tid och otid (detta kan vara omöjligt då jag knappt sett honom utan vänsterfingret uppsträckt under de sju och en halv vecka vi nu känt varandra) och som motprestation måste jag låta bli att förvränga min dialekt till smått oigenkännlighet, även kallat skånska (vilket också kan vara stört omöjligt eftersom det liksom kommer efterapningar per automatik så fort han öppnar käften).

 

Nu kommer han visst in i vardagsrummet med händerna ihoptejpade. Fan också, det är ju fusk! Inte kan jag tejpa ihop truten på mig själv...