saffeochjag

Nej nej, jag fattade väl för fan att vi inte skulle vara ensamma på Ullared en söndag i augusti. Dummare än så är jag inte att jag begriper att andra människor också tar tillfället i akt att åka dit när vädret inte precis lockar till utomhussommaraktiviteteter. 

 

Nu var det ju inte sååå mycket folk trots allt, inga köer att tala om vare sig utanför eller till kassorna. Det som däremot fanns i mängder var idioter och barn. Idioter som kör på sin djävla djungellag om att störst går först och minst går sönder när de plogade sig igenom gångarna som kantades av redan parkerade kundvagnar. Gärna sköt de sin vagn lite på snedden för att ta upp så mycket plats det nu bara är möjligt. Vagnen puttas med vänsterhanden och i höger näve släpar de en skrikandes och snorandes unge som precis fått drömmen krossad om  den sjukt coola leksaksbilen som de precis passerade i gång H236. Vad ungen istället mutades med är en förbannad tuta som det borde vara spöstraff på att tillverka och i densamma tutas det friskt i var öra som råkar komnma för nära.

 

Och vem fan tar med sig barnen till Ullared överhuvudtaget? Inte ens under pistolhot skulle någon kunna få mig att gå dit med små personer under låt säga 25 år. 

Höjden kom när vi står på rullbandet på väg upp från bottenplan. Trötta, glåmiga och hungriga skulle vi bara bana oss väg till kassorna för att sedan få stappla ut till bilen och packa in kassarna när två små monster i tioårsåldern har fått för sig att springa ner på det rullbandet som egentligen går uppåt. 

 

Ha! De valde väldigt väldigt fel rullband när de valde vårt kan jag säga. När de närmar sig vår vagn noterar både jag och Alex att de inte kan ta sig runt både vagnen och oss om inte vi tar ett steg åt sidan. Även de äckliga glinen noterar ju såklart detta. 

Tjejen klämmer fram ett ursäkta men vi skall bara ta oss ner. I korus svarar Alex och jag att "ni kan ju pröva det rullbandet som går åt rätt håll!" och rör oss inte en millimeter åt vare sig höger eller vänster sida.

 

Mycket snopna vänder småmänniskorna om och springer upp för bandet. Mycket nöjda tittar vi på varandra och nickar lite gillande. Så ska de tas de små obehagliga.