Ja, jag är nog faktiskt lycklig (trots snöslask, kandidatuppsats och kärleksbekymmer)

Dessa rader skrev jag på min lite mer anonyma blogg en dag i somras. Här någonstans började jag nog hitta mig själv igen.

"Att några rader kan göra en människa så glad,
så varm och full av vackra tankar
Inuti mig är jag pastell idag
ljus och kladdig pastell
Jag färgar av mig,
hela min värld skiftar i rosa, grönt, citrongult
.
Hittade två guldringar,
ringar som en gång hörde hemma på mitt finger
Var tvungen att pröva, se om de passade
Det gjorde de inte
De var fula tillsammans med mitt lila nagellack
Inte ens ringarna kunde måla över all pastell"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0