saffeochjag

Jag har rätt så många människor runt omkring mig i mitt dagliga liv. En del av dem kommer jag bra överens med, en del har jag lite svårt för och en del tycker jag jättemycket om (okej okej, det finns kanske också en eller annan jag inte står ut med men de är väldigt få).

Flera av dem kan jag prata bort timmar i telefonen med (detta till min mors stora förtret då jag var en tonårsslyngel och fortfarande bodde hemma) men det är riktigt få som jag någonsin känt att jag verkligen förstår eller som verkligen förstår mig.

Ni vet den där peronen som kan avsluta ens meningar men utan att vara störande, den där personen som man varje gång man talas vid finner intressant och som alltid, och då menar jag verkligen alltid, får en själv att känna sig riktigt intressant oavsett vad man pratar om och den där personen som fattar ens dåliga skämt.

Ibland träffar man en sådan person och det är häftigt och fascinerande men också lite läskigt. Att höra sina egna tankar komma ur någon annans mun medan man själv har dem på tungspetsen...

Jag har en sådan vän just nu och det är jag glad för. Från början trodde jag att det var tillfälligheter men antingen är h*n en jävel på telepati eller så väljer helt enkelt våra hjärnor samma tankebanor.