Att dölja saker

En normal vänskap är det att "inte få höra av sig annat än på arbetstid", inte kunna ses i närvaro av respektive och att dölja för respektive att man har kontakt? Eller är det då dags att börja ana ugglor i mossen?

Mina vänner vill jag kunna ringa även efter klockan halv fem, inte behöva skicka ett mess med "kan du prata" eller kunna slå en pling en fredag och fråga om de är ute och dricker öl och ifall vi skall sammanstråla. Kan jag inte det så anser jag nog inte att det är en vänskap utan kanske snarare ett sätt att både äta kakan och ha den kvar. Inte nog med att det är att förringa mig utan det är ju också ett svek gentemot den människan man undanhåller informationen.

Tidigare i mitt liv har jag faktiskt varit ganska hård med att avsluta umgängen med personer som inte vågar ta ställning i liknande lägen, denna gången har det gått rätt långt innan jag gjort det ställningstagandet. Av olika anledningar, dels att jag själv inte varit särskilt uppriktig i alla lägen mot personen ifråga och dels för att jag velat ha kvar den lilla lilla bit av vårt sociala umgänge jag ändå kunde fått behålla. Idag inser jag dock att det behovet inte finns kvar och att jag inte tänker reduceras som människa ner till en person som man kan vända sig och dumpa en påse med ouppklarade känslor i knät på.

Ta hand om dig och hör av dig den dagen vår vänskap känns som någonting du vågar stå för att du vill ha kvar!




Kommentarer
Postat av: ~Sol~

Tråkigt när man förlorar en vän/kompis på sådant sätt. Hoppas personen vågar vara sig själv igen snart. Kram

2012-01-25 @ 21:58:42
URL: http://vonnes.wordpress.com
Postat av: Marie

Ja det är verkligen så synd. Kramar <3

2012-01-26 @ 21:58:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0