saffeochjag

Man hinner tänka många tankar när man står och skär i sina organ. (Om någon nu tror att jag menar organen i min egen kropp så trodde ni lite fel, jag menar alltså de som kommer åkande på krokar.) Man hinner inte tänka lika mycket när man står på skallarna eftersom killen/-arna som står bredvid är mycket trevliga och snacksaliga. Inte heller på kropp hinner man  med någonting annat än att tänka på gamla skador, vad man skall eller inte skall lappa, vilken kod man skall slå in och dessutom skall man hinna med att garva lite åt dem på golvet.

 

I alla fall. På organ hinner man tänka. Idag har mina tankar mest kretsat kring hur man ser att jag är en tjej. Nu menar jag inte det uppenbara som att jag har bröst (om än kanske lite för små, nästan så att de skulle kunna kallas två körnslag i ryggen om man är lagd åt det elaka hållet) eller att jag då naturligtvis har en fitta (förlåt mitt ovårdade språk men det finns verkligen inga bra ord på det förbannande kvinnliga könet och jag har ta mej fan ingen "snippa", det skall ni ha klart för er).

Det är mer så att jag tänker på kvinnliga respektive manliga drag i ansiktet. Nu när vi går runt i högst könsneutrala kläder och döljer vårt hår borde det vara svårt att se att vi är tjejer tycker jag men det det är det ju inte. Hur kommer det sig? Visst visst, varken Alex eller jag lider ju utav någon abnorm skäggväxt och visst är våra ögonbryn plockade. Men sedan då? Fylligare läppar? Kanske men den skojfriska killen på skallarna har rätt välvda amorbågar han också. Mjukare linjer? Möjligen än en del av dem men de lite större grabbarna har minst lika mjuka linjer de.

 

Kanske är det allt sammantaget för det är ju minsann inget tvivel att gubbarna har fattat att vi är brudar i alla fall...