saffeochjag

Nu har det blivit dags för dissektioner igen. Vi befinner oss alltså på ASIS (vårt dissektionshus) igen varje vecka och helst flera gånger per vecka.

I mitt fall är det ju som vanligt kanske precis lite för sällan men bara lite. Idag tog jag mig dock dit och det började ju alldeles lysande.

Jag: Hörru, var finns vita rockar? (Frågar min lärare som står ovanför trappen när vi kommer upp.)

Lärare: (Med en blick som säger inte så lite tittar hon på mig och min kursare K som ockå utmärker sig som rocklös eftersom hon kommer upp för trappan i jeansjacka.) Har ni inte varit här någonting under hela kursen? (Konstpaus...) De hänger i rum tolv...

Jag: Tackar! Fast vi har faktiskt varit här...några gånger men lånat rockar.

Vi kilar bortåt likt två förvirrade höns i en hönsgård som tappat både vett och sans och försöker luska ut vart fan rum tolv ligger. Rimligen borde det ju komma precis före tretton kan man tycka. Men icke! I stället ligger det in längs en mörk avstickare vilket vi klurar ut efter idogt sökande fram och tillbaka i samma gång en lång stund.

Under tiden vi söker med ljus och lykta efter rum tolv får vi höra två av våra andra klasskamrater:

Klasskamrat 1: Men vadå? Var är resten av din grupp då? De måste väl också ha kommit?

Klasskamrat 2 (och tillika gruppmedlem): Ja, de har tydligen kommit. (Sneglar på mig och kursare K...) Och när de väl dyker upp ser de ut såhär...! (Tittar på mig och kursare K som äntligen kommer farande från andra hållet då vi insett att nummer tolv ligger precis över gången från åtta. Hur logiskt som helst...)

Nu var det ju då så att vi faktiskt fick på oss både rockar och handskar och började lyfta i något slags hästben där. De flesta ville tydligen ha ett bakben och hade greppat ett sådant, slängt upp på bordet (nåväl, slängt är väl att ta i eftersom de väger fläsk och lite därtill, baxat är kanske en mer korrekt benämning...) och plockat fram dissektionshandledningen för bakben.

Jag tittar en liten stund på benet, lyssnar på vad vi skall göra och inser i precis detta nu att det finns ett bogblad och ett framknä på det som ligger framför mig. Vad som däremot inte finns är en has eller ett bakknä. Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att det vi har framför oss rimligen borde vara ett framben och inte ett bakben. Är det inte underbart? Det är ju tur att vi mestadels skall behandla levande djur så att huvudet på något vis kan ge oss en indikation på vad som är fram och bak på hästen...