saffeochjag

Vi är en gäng som envisas med att gå på musikquiz på Pipes of Scotland lite nu och då (förra terminen fick det stå tillbaka för min del till förmån för kristendomshistorian men nu är jag tillbaka).

Skall jag var ärlig brukar det inte gå så strålande och även om vi har många rätt så är det ta mig fan alltid någon som har fler. Detta har vi så smått accepterat jag och N som är de mest frekventa besökarna från vårt umgänge.

 

Förra veckan t.ex. var vi nog inte mer än på åttonde plats eller så och den största bedriften den kvällen var när vi snällt avspisade de två märkliga karlar som envisades med att hänga över oss.

 

Nu kommer vi till det festliga; igår var ett sjukt svårt quiz (alltså jag brukar tycka de är svåra eftersom jag kan väldigt lite om musik men igår var alltså värre än vanligt) och vi fick nog inte mer än femton rätt eller så. När de sedan skulle deklarera vilka två lag som kom på delad förstaplats var vi redo att börja applådera lite sisådär avmätt som sig bör när man förlorar för sjuttioåttonde gången i rad. Vi höjer händerna, gör oss redo och inser sedan att fan, det är ju vårt lag.

 

Då skall det alltså till en utslagsfråga mellan oss. De tänker tvinga upp mig eller N varpå jag högt deklarerar att jag inte kan någonting om musik. Naturligtvis hörs detta fram till Hans-Günthers (alltså bandet som håller i grejerna) och de lovar att frågan inte är en musikfråga utan en "dumfråga" som de uttrycker det.

Här ställs ju allt i annan dager och jag känner mig helt plötsligt mer taggad.

 

Mozarts lag skickar fram en trevlig karl som både skakar hand och kramar mig lite innan vi ställs moit varandra. Frågan som skulle till att komma var en sådan där över- eller underfråga och löd: vilket år startade kanal två sina sändningar i Sverige?

Jag misstänker att grabbarna i Hans-Günthers gav mig en liten liten fördel när Mozart-killen fick börja svara och eftersom han svarade ett rätt så sent årtal var det inte så svårt för mig att helt enkelt lägga mig under det...och vinna!

 

Ni förstår inte lyckan jag kände när vi äntligen fick vårt eftertraktade pris på ett presentkort på trerättersmiddag för tre. Nu blir det alltså till att boka bord och gå dit och käka i det snaraste.

 

Jag tror dessutom att nu när vi lärt oss hur man gör kommer ju det här bli ett mönster...att vinna alltså. :)