saffeochjag

Jag har ju inte varit hemma denna helgen utan i Järna. Med mig hade jag, som ni nog förstår, min lilla blå bil och tanken var att jag skulle fixa lite pillejox med den (såklart inte på egen hand eftersom jag inte hade en susning om vad jag skulle göra, fan jag vet inte ens vart jag vågar sätta domkraften).

 

Pillejoxandet krävde att jag beställde två stabiliseringsSTAG (tycker det är viktigt här att påpeka att det är stag och inte hämmare eftersom lite whiskeyintagande under kvällen kombinerat med stabiliseringshämmare faktiskt råkade bli en lite lustig felskrivning) vilket jag lyckades åstadkomma.

Med stor sannolikhet var det också hål i mitt avgasrör vilket jag och E lyckades klura ut någonstans i närheten av Enköping i söndags när helt plötsligt bilen förvandlades till en rullande resonanslåda. 

 

Okej, så på lördagsförmiddagen fick jag alltså bytt de däringa stagen och det var inte riktigt så lätt som jag trodde och krävdes att en tigersåg involverades i arbetet. Just det bekymrade mig visserligen inte så mycket eftersom det gjorde att jag fick känna mig jävligt macho när jag satt där med den i näven och jag har heller aldrig fått stifta närmre bekantskap med en tigersåg tidigare så det var väl på tiden.

 

Efter kort sökarbete där under lilla blå insåg jag också hur det kom sig att den envisades med att låta som en raggarbil; avgasröret var helt av. Nu hävdades det att man minsann kunde sätta dit en skarvmuff i stället för att byta hela halva skiten vilket då passade mig mycket bättre så en sådan däringa muff införskaffades och herr Tigersåg plockades fram igen. Denna gången var det liksom inte lika roligt (men det skall inte skyllas på sågen, rätt skall vara rätt) eftersom röret inte bara gick av där det skulle utan också på ett ställe som var klart olämpligt för det samma att gå av på, precis framför ljuddämparen... Om ni nu undrar hur man löser det så kan jag berätta att man använder ett fönsterbleck som man (någon annan än jag själv i detta fallet) knöcklar ihop till något som skulle kunna liknas vid ett smått koniskt rör ("det är ju som att baka rulltårta") som man (inte heller jag) bankar in i ljuddämparen efter att man nogsamt kletat på någon slags avgasrörsgegga. In i detta trycks sedan det rör som rostat av och för att få det att fastna använder man såklart plåtskruv (om någon nu inte förstod det utan förtydligande). Sedan är det dags för skarvgrejen som skall på och här någonstans kom jag in i bilden igen och kunde i alla fall skruva fast skiten. 

 

Trots denna  Kurt Olsson-lika lösning så är resultatet en bil som låter mer som den borde och har slutat klånka i högersvängarna. Att någon dessutom var gullig och polerade upp mina lysen så att jag numer ser att köra även i skymningen var liksom bara en bonus.

 

Ja och utöver detta har jag hjälpt till att skjuta fast i runda slängar tvåhundrafemtio knappar på en spånplatta också, så visst har jag hållit mig sysselsatt i helgen.