saffeochjag

Det är roligt att inse att ni är här inne och kikar trots mitt absolut bristande skrivengagemang under julen. Men nu är jag tillbaka i Uppsala och alltså också här. (Jag vill inte riktigt erkänna det ens för mig själv men jag har fan längtat hem och det var så skönt att få landa i min egen lägenhet. Vad innebär egentligen detta? Känner jag mig inte som Göteborgare längre? Usch, måste gå djupt in i mig själv och reda ut denna smärre livskris.)

Nåja, jullov i alla fall. Två och en halv vecka har känts som ungefär det dubbla eller trippla eftersom som jag hunnit med att fara runt rätt mycket. Som exempel kan nämnas att jag for till spanska solkusten ett par dagar och passade på ett dopp i medelhavet 27:e december, tog den lilla blå ner till Malmö där jag fick en åttaårig unge att gråta hejdlöst (okej, det kanske inte var mest mitt fel men jag bidrog nog en del), spenderade tid hos min far, bodde ett par dagar i Majorna, fick inbrott i bilen, fick nya vinterdäck, fick ett trasigt avgassytem och till råga på allt fick ett gravt klånkande i min bil (som vid närmare sökarbete visade sig vara någon slags krängningspillemojjer som alltså måste bytas). 

Ja jo just det ja, tack vare att människor i denna delen av landet helt tappar koncepterna vad gäller bilkörning så fort det ligger en gnutta snö på marken så missade jag också tentan i klinisk kemi igår. Jag är inne i ett flow känner jag...eller inte.

 

Men int e jag bitter. Tänker mig att det bara är värdsliga saker och alltså ingenting en vända till gymmet, lite god mat och Fjällbackamorden inte kan råda bot på.

 

So long! Nu tar jag tag i en ny termin.

 

 

Går den under nu då? Om åtta minuter. Eller enligt vilken klocka? Kanske inte den svenska tiden? Om det är det så kan jag förnöjt konstatera att mina sista åtta minuter i livet skriver jag blogginlägg samtigit som jag printar ut alla mina klinisk-kemi-handouts...vilket visserligen är onödigt om fallet är så att jorden går under eftersom jag då aldrig kommer behöva mina handouts för att plugga.

 

Minuterna innan var lite roligare dock eftersom jag lyssnade av mitt mobilsvar där en viss vän helt klart hämnades mina lördagskvällssånger genom att ha någon slags falskt medley i örat på mig i inte mindre än just åtta minuter. Var han full? Troligen. Men vackert så vackert var det i alla fall. 

 

Nu återstår bara för mig att plugga in det sista om hönssjukdomarna och försöka packa kläder för två veckor hemifrån. Glitter och glamour skall jag tydligen ha. Det är inte det lättaste och absolut inget jag vanligtvis har i garderoben men vi får väl se vad som kan åstadkommas.

Mina vänner har någon slags telefonjour just nu. Ni är grymma hela högen och jag lovar och svär att alltid lyssna på ert ältande också. 

Jag tycker ni är jobbiga när ni är så där förbannat ärliga och rättframma men jag antar att det är därför just ni är mina vänner, för att ni vågar säga saker jag behöver höra. 

Nu har jag slutit mig till att jag är helt jävla bekräftelsetorsk tror jag. Funderar just nu på om jag alltid varit sådan? Hm, inte så lätt att veta...

Laddar nu inför tentan. Fattar ni? Årets sista tenta på fredag. Dessutom är det inte en stopptenta för det har jag inga kvar! I mitt fall kan det visserligen vara mycket mycket dåligt eftersom jag helt klart jobbar bäst under press. Eftersom pressen nu är i stort obefintlig så får det konsekvensen att mitt pluggande blir i stort obefintligt. Ja, faktiskt alltså mindra än vanligt och jag är till och med lite sugen på att skita i skiten och åka hemöver.

Men nej, det klart jag itne struntar i den bara sådär, jag skall ju ha med mig en tjej i bilen ner och jag tvivlar på att hon vill åka i morgon och dessutom väntar jag på fredagens post. Alltså lika bra att göra tentan när jag ändå är här.

 

Jag hittade mina prylar (kompendiet och gamla tentor då eftersom jag inte orkat fara ner till skolan och kopiera upp handouts) och satte mig för att plugga. Jag somnade som ett litet barn ungefär tjugo minuter in i pluggandet kan jag säga för att vakna upp två timmar senare. Hej då hej då nattsömn! Men då kan jag ju ägna natten till att läsa, packa och skriva ut allt jag måste ha med mig ner till stan i alla fall. Tur för mig!

 

Så god natt allihopa!

/Dead man Jim O'Malley

Igår hade vi pensionärkväll i bitterhörnan på Kronåsen. Det var fint! Vem vet mest, Postkodsmiljonären, På spåret och sedan hem strax efter tiosnåret.

En lagom kväll helt enkelt så att jag kunde ladda för kvällens eskapader. Kanske om man har tur (eller otur) kan man få höra mig skråla på Etage. I vart skall så kommer jag att befinna mig där drickandes öl.

 

Trevlig lördag alla!

 

Gick till skolan, satt av tid spelandes spel på telefonen, åt lussekatter tittandes på Veterators fantastiskt roliga luciatåg där SLU-ledningen (och en hel del andra bland annat två ur årskurs ett) fick sig en känga.

Vi sexsnåret var det då dags för dagens andra lussefika hemma hos en av tjejerna som precis flyttat till Ulleråker. Vi gjorde pepparkakspenisar och pepparkaksälgar och pepparkaksbollar (som rann ut och blev kletiga cirklar mer men goda var de). Det gjordes även knäck som var lika hård som den var god och nu när jag kommit hem förbannar jag mig själv över att jag åt så många (även om det såg ut som det var någon annan som slafsat i sig dem) för nu har jag ont i magen. Bäst att gå och lägga sig nu och sova bort det.

Vi dryftade det hela, bestämde oss för att anmäla ett lag till Blodomloppet (är man ett lag a fem personer får man en picnickorg fylld med saker sägs det och det vill man ju ha) och diskuterade hur vi skall komma igång med tränandet.

Osökt kom vi ju också då in på allt sött och sockrigt som vi stoppar i oss och enhälligt fattades ett mycket stort beslut, nämligen det att inte äta socker under hela januari. Detta kommer fan bli en prövning. Tidigare när jag slutat med godis har jag fortfarande fått äta min älskade kanelbullar, nu är det totalförbud för allt sådant under en hel månad.

Det lades förvisso till en liten brasklapp och det är att man får äta lite efterrätt om mna är bortbjuden på trerätters eller kalas. Så jag tänker att jag får muta någon till att bjuda på trerätters med kanelbulle som efterrätt åtminstone en gång i veckan. Och kalas kommer väl behövas ett par tre stycken i all fall.

Just när man mår som bäst efter en helt improduktiv dag så händer det. Färgpatronen är slut i skrivaren, jag som håller på att skriva ut klin.kem-kompendiet. Hur skall jag nu kunna plugga?

Så var det dags att ha juverövning, alltså åka till Lövsta, palpera juver, göra CMT-test och ta mjölkprov. 

Del av kaka tänker vi alla och diskuterar även meningen med att ha övningen obligatorisk. Varför kunde de bara inte visat en film liksom?

 

När vi nu väl kommer in i karusellen där korna så godmodigt snurrar runt oss är det så dags att börja. Jag har en stackars kursare som bundsförvant i diverse övningar och så även idag. Så där står vi och väntar på att en ko skall bli färdigmjölkad vilket den till slut blir.

Vi skyndar fram med alla attiraljer vi skall ha med oss och börjar försöka mjölka ur en stråle. Inte fan kunde jag tro att det skulle vara så svårt! Det känns mest som att man skall pressa sönder den stackars spenen på kossan och inte fick vi ut tillräckligt med mjölk och definitivt inte mjölk från alla fyra spenarna.

 

Det tog oss en god stund och inte bara en utan två demonstrationer utav djurskötaren som jobbade på stället innan jag och bundsförvanten överhuvudtaget kunde genomföra våra test.

 

De försökte trösta oss med att det är svårt när korna är alldeles nymjölkade men jag genomskådade dem när koskötaren mjölkade. De mängderna hon fick ur var att anse som en syndaflod om man jämförde med mina och bundsförvantens halvmesyrer till försök.

 

Någon som har en ko att låna ut till mig för mjölkningsövningar?

Igår fyllde jag visst år. De senaste åren har jag väl inte precis brytt mig om att fira det något nämvärt (har för mig att förra året celebrerade jag genom att gå på Flustret och dansa men icke mer än så), inte för att jag egentligen inte tycker om att fira utan mer för att hela min familj och släkt liksom är i en annan landsända. 

Nu fyllde jag ju ändå 29 år i år (det har att göra med baklängesfyllande och så vidare så att om man är tjej och från Göteborg och uppfyller vissa andra kriterier så fyller man baklänges efter trettio fram tills man är tjugofem varvid man stannar) och egentligen fanns det väl inga planer på att precis fira i år heller men på något vis har jag blivit väldigt mycket uppvaktad ändå.

 

Så tack alla ni som på olika sätt förgyllde min dag; alla ni som skickade roliga små mess, ni som ringde, Du som sjöng, ni som bjudit på lunch, ni som bringade blomma, ni som gett mig presenter i olika former både bubbel och pengar, ni som bjöd på en trevlig kväll, ni som kramades, ni som pussades,  ni som fejsbookade, Du som snökonstnärerade, Du som la tid på att fixa mig ett alldeles orginellt och snyggt armband!

 

Ni är underbara hela högen och jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna all denna uppmärksamhet. Pussar och kramar till er sköningar!

 

Idag har jag vart på Jula och köpt ett åkdon. Nu är det inte lång tid kvar innan ni kan hitta mig i Sunnerstabacken, det är nämligen dags för årets första pulkaåkning. Tjoho!

Kanske ni skulle kunna tänka er att hålla tummarna lite för mig nu då när jag går och skriver min tenta. Som vanligt kan jag alldeles för lite eftersom jag...eh...uhum..alltså...har haft så mycket annat som kommit i vägen för mitt pluggande. Men jag tänker att med lite tur och en del goda tankar skänkta från er så kanske det går vägen.

Först vill jag bara upplysa om att jag tycker om snö, riktigt mycket tycker jag om snö. Världen blir vackrare, världen blir ljusare och världen blir en tystare mer dämpad plats med lite snö på backen.

Nu är det ju så att igår kom det inte lite snö utan faktiskt rätt så mycket vita flingor som vackert staplades och packades uppepå varandra. Även detta tycker jag om. Det ger liksom utrymme för att få utlopp för de där lite barnsliga sidorna som vissa människor behöver bejaka lite nu och då, t ex kan man kasta stora snöbollar på folk (eller vid sidan av om man är dålig på att sikta) och man kan kasta sig handlöst ut för backen med livet som insats och sittandes på en rövlapp eller dylikt åkdon om man finner det roligt.

Det är faktiskt så att jag till och med tycker det är roligt att köra bil i snön (om bara de andra idioterna hade vett att flytta på sig).

 

Men någonting som fantamej inte är roligt alls med det här förbannade vädret är synen som mötte mig i morse. Första problemet uppstod när jag skulle lokalisera bilen vilket i sig kan vara lite svårt eftersom jag parkerar på olika gator i princip varje kväll. Tursamt nog var jag bestämt säker på vilken gata jag valde just igår så det var i alla fall inte fler än tjugo bilar jag var tvungen att undersöka närmre. Utav dessa tjugo kunde jag skymta orginalfärgen under på åtminstonde sex sju stycken och ytterligare ett par tecknade sig som allt för stora för att kunna vara en Yaris täckt i snö. När jag överskådligt uteslutit de allra flesta stod jag med kanske fyra möjliga objekt kvar och jag blev tvungen att traska fram till varje nummerplåt och kontrollera vilken av bilarna som var min. 

 

Nästa jävelskap var att ta sig in i bilen. Detta måste ske från passagerarsidan eftersom förardörrslåset bestämt sig för att kasta in handduken så här lagom till vintern. Vilken sida tror ni var fullständigt täckt i snö. Jo men så att eh...självklart bilens högra sida. Men men inget att hänga läpp över, jag är ju en handlingens kvinna så jag tog mig väl igenom snön in i bilen, vred om nyckeln och maxade fläkten.

 

Snöborste har jag ingen (jag är bestämt säker på att jag hade en förra vintern men den har tydligen skaffat sig ny adress) så det var ju bara att skyva av snön med ärmen på min dunjacka. 

En hyvens kille såg mina ansträngningar och räckte fram en liten skyffel till att skotta bort den värsta snön framför däcken innan han var tvungen att åka vidare.

 

Nåväl, in i bilen och börja försöka gunga sig loss ur snön. Vi kan använda ordet "sådär" för att beskriva utgången av mina försök. Jag tog mig en meter bakåt men fan ta mig inte över den uppskottade snövallen som så vänligt efterlämnats av morgonens plogbilschaufför.

Jag stod väl på trekvarten i vallen när en bil stannade och två vaktmästare hoppade ur och undrade om jag behövde hjälp vilket jag tacksamt tog emot.

 

Äntligen var jag loss och körde mot skolan. Nu var det ju inte plogat överallt så jag höll på att köra fast i den sista rondellen (eller förlåt, cirkulationsplatsen) före parkeringen vid Gallan också.

Allt som allt från det att jag tog mig ur lägenheten till jag kunde parkera vid skolan tog det mig en timma (att jämföra med den normala kvarten då).

 

Men för all del, jag älskar snö!

 

Eftersom jag omöjligen somnar mellan klockan 23.00 och 02.00 bestämmer jag mig för att testa en ny variant: gå och lägga mig tidigt. Så godnatt på er alla där ute. Nu somnar jag förhoppningsvis snart, drömmer söta drömmar och studsar upp utvilad i ottan!

Just detta hände mig i måndags då jag fick ett infall att fixa mig ett gymkort nere på Frikis vid Ultuna. Således tar jag mig bort dit efter min och Ylvas lunchdejt, jag sparkar av mig  snön, öppnar dörren och traskar in mot receptionen. När jag nästan kommit ända fram ser jag den lilla skylten om att det är stängt denna veckan (kanske var inte skylten sååå liten men jag har ju kanske inte den skarpaste synen på långt håll).

 

 

Detta ställde ju till det rejält eftersom jag ville träna nu och med en gång och jag tänkte snabbt över alternativen; Friskis i stan är för fancy och för mycket biffiga killar på (och dessutom en viss risk för att stöta på någon jag absolut inte vill stöta på svettunken och i träningskläder), Campus är för dyrt och ja det var ungefär de alternativen jag hade...om inte, jo men kanske, Friskis i Ekeby. Känns ändå genomförbart så jag for bort till Ekeby, köpte mitt kort och klampade upp på ett överfullt gym där jag var tvungen att vänta i närmare tio minuter bara för att få komma till på ett löpband för att värma upp. 

När jag nu då lir lite sådär manisk så vill jag ju göra saker ordentligt vilket innebar att det planerades träning även på tisdagen men jag insåg ju att det var ett stort misstag att bege sig till Ekeby på eftermiddagstid. Eftersom vi nu skulle tentaplugga på kåren klockan nio tänkte jag som så att det fanns gott om tid att träna innan detta. Alltså hem och kolla upp om gymmet verkligen öppnade klockan sju som jag trodde.

Naturligtvis öppnar inte Ekeby klockan sju...men gymmet inne i stan gör det. Då är det väl bara för mig att åka dit tänker jag och packar min väska redan på kvällen, ställer klockan på 06.15 och går till sängs. 

När jag stövlar in på gymmet trött och jävlig inser jag att jag inte är den enda människan som tycker att morgonen är en bra tid att träna på utan det är ta mig fan tvärfullt (jobbar inte folk?). Men okej, jag genomför mitt träningspass och går sedan ner för att duscha och basta.

 

I en av omklädningsrummets speglar (kom ihåg att klockan är ca 08.00) står en tjej och sminkar sig. Det i sig är ju inte konstigt. Om det inte vore för att hon spacklar sig upp till tänderna innan hon ger sig upp för att träna. Alltså inte efter. Är detta vanligt? Blir man inte ganska ful och svettig när man tränar? Kommer inte allt det där spacklet att rinna av i floder? (I alla fall jag svettas floder när jag tränar.) 

 

Nu funderar jag på att göra samma sak i morgon när jag ger mig av ner till gymmet klockan halv sju. Eller vänta nu, nej det ätnker jag inte göra. Jag tänker komma morgonblek och morgonsvullen precis som jag alltid ser ut vid den tiden på dygnet...

 

Bara så ni vet så är jag inte gammal för är man gammal har man lärt sig av sina misstag. Jag har inte lärt mig av mina misstag helt uppenbarligen för nu sitter jag här och panikpluggar likförbannat till denna tentan också. 

Äntligen är jag i fas med skolan igen (det mina vänner var ett tag sedan, närmare bestämt har jag inte varit helt i fas sedan förra hösten)  men det lär inte vara långvarigt kan jag tro med tanke på veckans tenta där jag idag på allvar inser hur lite jag kan. Trots att jag varje gång lovar mig själv att "till nästa tenta skall jag minsann plugga" så har jag liksom glömt av det ungefär tre dagar efter skrivningen.

Gahhh! Jaja, jag kryper till baka in i min anestesiologi igen dåra. Ses på lördag :S

 

Finkusinen sa till mig att jag borde fundera över en önskelista till Tomten. Nu tror jag att hon mest åsyftade att jag skulle affirmera större saker som hur jag vill må och vilken typ av liv jag vill leva och det klart att man genom att, inte bara tänka på utan faktiskt också skriva ner tankarna på papper kan uppnå en hel del i att vända vissa inte så positiva trender i ens liv.

Kanske tänker jag göra det, kanske tänker jag inte göra det men det jag däremot tänker göra är att skriva en mer materiell önskelista. Den kommer se ut ungefär såhär:

 

Skulle du vilja ge mig en trisslott med garanterad miljonvinst i år? Det skulle verkligen behövas. Jag lovar att nästan bara göra vettiga saker med miljonen och endast lägga en mindre del av den på öl.

Om du nu ändå känner att det är lite för mycket begärt har jag en del andra önskemål.

• En man som heter Ove.
• Saker min son behöver veta om världen.
• All I wan´t for christmas is Planekonomi.

Som du ser är det bara böcker och jag vet att man kan tycka att jag har tillräckligt med litteratur att läsa och om man till det lägger att jag sitter och läser diverse bloggar och nyheter så kanske man skulle kunna tycka att jag inte borde skaffa roliga böcker att läsa. Det skulle ju kunna inverka negativt på mitt övriga läsande men jag lovar och svär att jag inte skall läsa mer än max en timma om dagen i de roliga böckerna.

Om du nu ändå tycker att jag inte borde få dessa böcker, skulle jag då kanske kunna få ett par turkosa snickarbrallor?

 

Nähä? Inga snickarbrallor heller? Nänä, men ro hit den där jävla Alladinkartongen i år igen då. Kan du i alla fall se till att romrussinäckelpäcklet och trillingnöten ersätt av god mjlkchoklad? Det kan ju inte vara helt omöjligt?

 

Helgen blev galen. Underbar men galen! Och söndagen blev trött. Okej okej, det är dags att erkänna för sig själv att åldern faktiskt börjar göra sig påmind.

Nej för fan, jag är inte gammal men kanske kanske att jag är lite äldre nu än förr.

 

 

Första tecknet var när jag i fredags fick ett telofonsamtal av min vän J. Jag satt i mina mjukisbyxor, filmen var precis slut, Alex var på väg hemåt, jag såg fram emot att få krypa ner i sängen och somna och klockan var helt enkelt jättemycket. Min vän J som var lite på lyset när han ringde ville dock bestämt hävda att klockan faktiskt bara var tio och att förfesten precis hade börjat, resten av folket skulle ramla in om två timmar så de hade fortfarande lite tid att slå ihjäl. Alex och jag tittade på varandra och hon såg ut precis som jag kände mig, alltså dödligt trött. Vi ruskade lite på huvudet och gjorde läten som ville insinuera att min vän J faktiskt tappat det totalt.

 

Nästa tecken kan ju vara att jag lyckades förstöra hela min söndag genom att vara ute och festa så länge som till halv tre ungefär. Jag kom formligen inte ur sängen och julpyntandet första advent till ära fick vänta till idag. Nu skall ni inte tro att jag gnäller på något vis utan det var det helt klart värt...men jag kan inte komma ihåg att jag blev så trött när jag var yngre. 

Eller är jag helt enkelt ur form? Har jag blivit en sån där sitta-hemma-och ta-det-lugnt-människa? Kan jag komma tillbaka till tidigare partystadie? Vill jag det?

Många frågor, få svar. Under tiden nöjer jag mig med en kopp the och en god bok, kanske lite korsord och en knyppeldyna också.

 

 

Jag har ju då bakat häromdagen och så igår blev jag helt enkelt sugen på att baka igen...och igen och igen. Skall det vara så här? Håller jag på att bli huslig? Kommer jag börja safta och sylta och lägga in och lägga ut och baka pepperkakshus och rosta min egen müsli mortla mina egna kryddor och göra långkok och söndagsstek?

 

Usch jag börjar bli rädd! Nu går genast och köper något jävla halvfabrikat för att väga upp...