Finbesök
Denna helgen har vi haft Melvin, Saphiras brorsa, här då Melvins människor varit i Åre. Hundarna kommer jättebra överens och leker så bra tillsammans. Tyvärr så leker de HELA tiden såvida inte jag styr upp det hela och säger till dem att gå och lägga sig. Som till exempel i detta nu så leker de som galningar trots att vi är precis inkomna efter en två timmars lång skogstur med lösspringning och koppeltränande. Jag trodde att de iaf skulle vara en aning trötta men icke! Eller rättare sagt så är de nog övertrötta:) Nåja, de ger väl sig snart.
Igår åkte vi till Hammarskog och promenerade i nästan fyra timmar, vi hade med oss fika till oss och vatten till hundarna. Det blev en mysig dag men de är faktiskt rätt så jobbiga att gå med i koppel tillsammans. Det gick lättare när en person höll båda hundarna och de var på något sånär samma plats. Så vi har tränat en hel del på att de skall gå bredvid mig i koppel och inte springa en meter framför och dra. På dagens promenad så verkade det faktiskt som om det gett en del utdelning, de gick finfint jättelänge båda två. Tyvärr lider jag ju själv att inte kunna slappna av och sluta tjata på dem så jag har väl tjatat hål i huvudet på de stackarna :( Hoppas de tycker om mig i alla fall nu.
Något som däremot är vansinnigt mysigt är när båda två klättrar upp i sängen på morgonkvisten, Melvin lägger sig sked med mig och Saffe kryper upp på huvudkuddarna. Melvin är dessutom oerhört kelig och vill helst ha huvudet parkerat i ens knä konstant och han är riktigt duktig på att pussas. Hur gosigt som helst:) Det får nog bli en grandis till snart. Undrar jag vad Otto och katterna säger om det?! Katterna har fö avskytt det stora monster matte har släpat hem och har gjort sitt bästa för att skrämma den stackarn på flykt trots att han knappt vågar sig fram för att nosa på dem.
Om ett par timmar är det dags för Melle att åka hem och det kommer bli jättetomt här. Vi hoppas att får rå om honom snart igen!
Här nedan kommer några foton från gårdagens utflykt.
Igår åkte vi till Hammarskog och promenerade i nästan fyra timmar, vi hade med oss fika till oss och vatten till hundarna. Det blev en mysig dag men de är faktiskt rätt så jobbiga att gå med i koppel tillsammans. Det gick lättare när en person höll båda hundarna och de var på något sånär samma plats. Så vi har tränat en hel del på att de skall gå bredvid mig i koppel och inte springa en meter framför och dra. På dagens promenad så verkade det faktiskt som om det gett en del utdelning, de gick finfint jättelänge båda två. Tyvärr lider jag ju själv att inte kunna slappna av och sluta tjata på dem så jag har väl tjatat hål i huvudet på de stackarna :( Hoppas de tycker om mig i alla fall nu.
Något som däremot är vansinnigt mysigt är när båda två klättrar upp i sängen på morgonkvisten, Melvin lägger sig sked med mig och Saffe kryper upp på huvudkuddarna. Melvin är dessutom oerhört kelig och vill helst ha huvudet parkerat i ens knä konstant och han är riktigt duktig på att pussas. Hur gosigt som helst:) Det får nog bli en grandis till snart. Undrar jag vad Otto och katterna säger om det?! Katterna har fö avskytt det stora monster matte har släpat hem och har gjort sitt bästa för att skrämma den stackarn på flykt trots att han knappt vågar sig fram för att nosa på dem.
Om ett par timmar är det dags för Melle att åka hem och det kommer bli jättetomt här. Vi hoppas att får rå om honom snart igen!
Här nedan kommer några foton från gårdagens utflykt.
Hundkurs
I våras någon gång så blev jag tipsad utav dagmatte Nina om en gratis hundkurs de sökte folk till och jag ringde och anmälde mig. Anledningen till att kursen är gratis är att instruktören fortfarande är under utbildning och detta är så att säga sista steget.
Jag skrev till Stefan, som han heter, och anmälde mig och Saphira till vardagslydnad och kontakt. Nu är det ju så att Saffes allmänlydnad redan är ganska bra (även om kanske inte intränad efter konstens alla regler) och jag vill främst ha hjälp med kontakt och motivation i närheten av andra hundar. Tyvärr var det ett stort bortfall på kursen igår och vi var det enda ekipaget så det blev privatlektion. Han berättade mycket om sitt sätt att se på hunden och inlärning och det skiljer sig faktiskt ganska väsentligt från hur jag har gjort tidigare. Han kör med väldigt mjuka metoder och jag skall testa det vid viss moment tänkte jag. I övrigt så har jag lite svårt för det där att inte få säga ifrån till hunden så vi får se hur det går... Kanske måste jag lära in ett helt nytt sätt att tänka. Samtidigt känns det en aning jobbigt att backa så långt i träningen för att lära in/om det med hjälp av hans metoder.
För hoppningsvis är vi full skara nästa vecka och vi kan då få börja träna på det som egentligen var tänkt.
Jag skrev till Stefan, som han heter, och anmälde mig och Saphira till vardagslydnad och kontakt. Nu är det ju så att Saffes allmänlydnad redan är ganska bra (även om kanske inte intränad efter konstens alla regler) och jag vill främst ha hjälp med kontakt och motivation i närheten av andra hundar. Tyvärr var det ett stort bortfall på kursen igår och vi var det enda ekipaget så det blev privatlektion. Han berättade mycket om sitt sätt att se på hunden och inlärning och det skiljer sig faktiskt ganska väsentligt från hur jag har gjort tidigare. Han kör med väldigt mjuka metoder och jag skall testa det vid viss moment tänkte jag. I övrigt så har jag lite svårt för det där att inte få säga ifrån till hunden så vi får se hur det går... Kanske måste jag lära in ett helt nytt sätt att tänka. Samtidigt känns det en aning jobbigt att backa så långt i träningen för att lära in/om det med hjälp av hans metoder.
För hoppningsvis är vi full skara nästa vecka och vi kan då få börja träna på det som egentligen var tänkt.
Hemma igen
Så var jag då tillbaka i hemmets lugna vrå efter en och en halv månad på västkusten. Nog för att det varit roligt att träffa släkt och vänner, segla lite grand och bara njuta av att ha semester tillsammans men det var riktgit riktigt skönt att komma hem igår kväll.
De sista två veckorna har jag spenderat ombord på T/S Britta och hjälpt min mor att laga mat och diska. Det har varit ett gäng läkare ute på kurs och det skulle lagas lunch, fika och trerätters middag varje dag och jag kan lova att det inte är det lättaste ombord på ett trångt skolskepp. Vi lyckades dock genomföra det riktigt bra och läkarna var kanonnöjda. Skam vore väl annars eftersom min mor haft hand om detta varje sommar de sista åren.
Med i byssan var också Robin, min systerson, och Philip, en ung kille som normalt sett seglar instruktör.
Det var inte mycket tid över till att bara umgås men någon timma varje kväll kunde vi i alla fall sitta och tjöta och spela lite kort.
En kväll i Kungshamn satt vi i byssan och snackade skit när vi plötsligt hörde en smäll men eftersom den inte var allt för kraftfull och inte kom ifrån båten så satt vi kvar. Bara ett par minuter senare kände vi en kraftig röklukt och sprang ut på däck. Vi kunde snabbt konstatera att det inte kom ifrån skutan utan verkade komma inifrån land. Med mobilen i högsta hugg sprang bort mot röken. Det visade sig att det var en restaurang/nattklubb som börjat brinna och vi larmade brandkåren. Tillsammans med två andra par var vi först på olycksplatsen och fick springa runt huset och väcka de boende. Brandkåren var där rätt så snabbt och man konstaterade att branden var anlagd. Läs nyheten här.
Vi har också hunnit med att bada en hel del och jag har trotsat mina rädslor och både dykt ifrån tremetarn och voltat från trampolinen, det sistnämnda var nog det dummaste jag kunde ge mig in på. Jävlar vad ont jag fick när jag inte lyckades ta mig runt hela vägen utan landade rakt på njurarna! Kanske har Otto rätt när han säger att ungdomarna har dåligt inflytande på mig;)
I fredags kväll kommer vi hem till min syster utanför Mellerud där vi skulle sova. Klockan var strax efter tolv och vi möts av en mycket irriterad syster. Irritationen kom sig av att en av hästarna hon har hemma verkar ha fölat och trots att hon talat med stoets ägare i flera veckor och sagt att hon inte vill ha det ansvaret så har de inte engagerat sig i henne och nu står vi där i världens höststorm utan ficklampa och med en stor hage att genomsöka. En väninna till min syster, Joanna, dyker upp och med hjälp utav hennes mobiltelefon försöker vi lysa upp i alla fall en meter framför oss. Efter en bra stund så finner Joanna och jag stoet med sitt lilla föl, det har ännu inte rest sig upp och ligger i gräset alldeles fuktigt. Vi puttar lite på fölet och det reser sig på väldigt vingliga ben och försöker följa sin mamma. I hagen finns också en valack som är väldigt nyfiken på det lilla livet men det tycker naturligtvis inte stoet är så passande så vi inser att vi måste sära dem åt. Det är dessutom väldigt kallt ute så vi beslutar oss enhälligt för att ta in alla hästarna, det är ju också lite lättare att titta till dem så att allt verkar okej inne i stallet än ute i en kolsvart hage i skenet av en mobiltelefon. Min mor är lite hästrädd så hon får hjälpa till att hämta saker (spann, lite mat osv) och hon och Joanna försöker fösa fölet till att följa med när jag går iväg med henne. En liten bit går det bra men när vi närmar oss slutet på hagen så orkar den inte gå längre utan Joanna får lyfta upp den. Väl inne i stallet kan vi konstatera att det är ett litet sto. Både mamman och fölet verkar må bra så efter att ha kikat på den lilla en stund så lämnar vi dem ifred och går och lägger oss.
De sista två veckorna har jag spenderat ombord på T/S Britta och hjälpt min mor att laga mat och diska. Det har varit ett gäng läkare ute på kurs och det skulle lagas lunch, fika och trerätters middag varje dag och jag kan lova att det inte är det lättaste ombord på ett trångt skolskepp. Vi lyckades dock genomföra det riktigt bra och läkarna var kanonnöjda. Skam vore väl annars eftersom min mor haft hand om detta varje sommar de sista åren.
Med i byssan var också Robin, min systerson, och Philip, en ung kille som normalt sett seglar instruktör.
Det var inte mycket tid över till att bara umgås men någon timma varje kväll kunde vi i alla fall sitta och tjöta och spela lite kort.
En kväll i Kungshamn satt vi i byssan och snackade skit när vi plötsligt hörde en smäll men eftersom den inte var allt för kraftfull och inte kom ifrån båten så satt vi kvar. Bara ett par minuter senare kände vi en kraftig röklukt och sprang ut på däck. Vi kunde snabbt konstatera att det inte kom ifrån skutan utan verkade komma inifrån land. Med mobilen i högsta hugg sprang bort mot röken. Det visade sig att det var en restaurang/nattklubb som börjat brinna och vi larmade brandkåren. Tillsammans med två andra par var vi först på olycksplatsen och fick springa runt huset och väcka de boende. Brandkåren var där rätt så snabbt och man konstaterade att branden var anlagd. Läs nyheten här.
Vi har också hunnit med att bada en hel del och jag har trotsat mina rädslor och både dykt ifrån tremetarn och voltat från trampolinen, det sistnämnda var nog det dummaste jag kunde ge mig in på. Jävlar vad ont jag fick när jag inte lyckades ta mig runt hela vägen utan landade rakt på njurarna! Kanske har Otto rätt när han säger att ungdomarna har dåligt inflytande på mig;)
I fredags kväll kommer vi hem till min syster utanför Mellerud där vi skulle sova. Klockan var strax efter tolv och vi möts av en mycket irriterad syster. Irritationen kom sig av att en av hästarna hon har hemma verkar ha fölat och trots att hon talat med stoets ägare i flera veckor och sagt att hon inte vill ha det ansvaret så har de inte engagerat sig i henne och nu står vi där i världens höststorm utan ficklampa och med en stor hage att genomsöka. En väninna till min syster, Joanna, dyker upp och med hjälp utav hennes mobiltelefon försöker vi lysa upp i alla fall en meter framför oss. Efter en bra stund så finner Joanna och jag stoet med sitt lilla föl, det har ännu inte rest sig upp och ligger i gräset alldeles fuktigt. Vi puttar lite på fölet och det reser sig på väldigt vingliga ben och försöker följa sin mamma. I hagen finns också en valack som är väldigt nyfiken på det lilla livet men det tycker naturligtvis inte stoet är så passande så vi inser att vi måste sära dem åt. Det är dessutom väldigt kallt ute så vi beslutar oss enhälligt för att ta in alla hästarna, det är ju också lite lättare att titta till dem så att allt verkar okej inne i stallet än ute i en kolsvart hage i skenet av en mobiltelefon. Min mor är lite hästrädd så hon får hjälpa till att hämta saker (spann, lite mat osv) och hon och Joanna försöker fösa fölet till att följa med när jag går iväg med henne. En liten bit går det bra men när vi närmar oss slutet på hagen så orkar den inte gå längre utan Joanna får lyfta upp den. Väl inne i stallet kan vi konstatera att det är ett litet sto. Både mamman och fölet verkar må bra så efter att ha kikat på den lilla en stund så lämnar vi dem ifred och går och lägger oss.
Sitter och funderar...
...på hur det kommer sig att man blir bjuden på bröllop till en människa man träffat två gånger på ett decennium?! Detta har precis hänt Otto och jag undrar nu hur den blivande maken tänker. En människa man valt att inte hålla kontakt med kan väl knappast vara så uppskattad att man vill ha densamma på sitt bröllop, eller? På stora dagar i mitt liv vill jag ha nära och kära runt mig, är jag konstig? Är det vanligt att bjuda kreti och pleti?
Kan också uppdatera er lite snabbt om Saffe. Vi var hos veterinären i Göteborg för att ta uppföljande blodprov och resultaten var alldeles utmärkta. Alla levervärden var nu som de skulle och vi kan räkna henne som frisk igen.
Kan också uppdatera er lite snabbt om Saffe. Vi var hos veterinären i Göteborg för att ta uppföljande blodprov och resultaten var alldeles utmärkta. Alla levervärden var nu som de skulle och vi kan räkna henne som frisk igen.
Snart slut på sommarlovet
Nu var det ett bra tag sedan ni fick en uppdatering och det beror på trevliga saker som stavas semester! Tyvärr börjar den nu lida mot sitt slut men skall jag vara helt ärlig så skall det faktiskt bli lite skönt att återgå till någon form utav rutiner igen (även om jag inte direkt är rutiner personifierad).
Semestern har bjudit på en hel del spännande, avslappnande, roligt, mindre roligt och helt fantastiskt. Vi har besökt släkt och vänner och bara haft det riktigt lugnt och skönt.
Saphira är en helt underbar hund som funnit sig i att följa med överallt vart vi har gått men jag har en känsla av att hon tröttnat på uteserverinar vid det här laget.
En av dagarna åkte vi till Hisingen för en playdate med Emo. Scott hade med sig en till grandis, Oda, denna gången och det var jätteroligt att se dem. I ungefär trettio sekunder svarade Saphira upp mot Oda men insåg sedan att det inte var hon som skulle få bestämma den dagen, från denna stund var Oda hennes idol. Vart hän Oda än gick så var Saphira hack i häl. Tyvärr var vädret inte det bästa och vi åkte hem efter en trekvart. Tanken var att vi skulle ses igen under veckorna men Saphira lyckades återigen skada sig. Denna gång skar hon sig i trampdynan och det hade inte lyckats läka helt till dess vi skulle lämna Göteborg.
Nu är hon hos sin dagmatte där hon skall bo i två veckor medan jag är ute och seglar längs västkusten. Om detta kommer det en uppdatering under nästa vecka.
Semestern har bjudit på en hel del spännande, avslappnande, roligt, mindre roligt och helt fantastiskt. Vi har besökt släkt och vänner och bara haft det riktigt lugnt och skönt.
Saphira är en helt underbar hund som funnit sig i att följa med överallt vart vi har gått men jag har en känsla av att hon tröttnat på uteserverinar vid det här laget.
En av dagarna åkte vi till Hisingen för en playdate med Emo. Scott hade med sig en till grandis, Oda, denna gången och det var jätteroligt att se dem. I ungefär trettio sekunder svarade Saphira upp mot Oda men insåg sedan att det inte var hon som skulle få bestämma den dagen, från denna stund var Oda hennes idol. Vart hän Oda än gick så var Saphira hack i häl. Tyvärr var vädret inte det bästa och vi åkte hem efter en trekvart. Tanken var att vi skulle ses igen under veckorna men Saphira lyckades återigen skada sig. Denna gång skar hon sig i trampdynan och det hade inte lyckats läka helt till dess vi skulle lämna Göteborg.
Nu är hon hos sin dagmatte där hon skall bo i två veckor medan jag är ute och seglar längs västkusten. Om detta kommer det en uppdatering under nästa vecka.
