Uti skogen finns det...
...rådjur och det blir man minsann varse när man har hund.
Igår var vi ut på långpromenad runt kohagen och skogarna häromkring och Saffe får fortfarande vara lös när vi går längs grusvägarna eftersom hon då håller sig till oss. Vid ett ställe kommer man fram till en traktorväg mitt emellan två åkrar och precis där åkern börjar synas står två vackra rådjur.
Flanhunden lyssnade faktiskt på stanna och stod blick still så att jag kunde gå upp och koppla henne. Strålande! Men efter detta var hon som förbytt, hon spejade, nosade, drog i kopplet och hade endast fokus på att hitta något att kasta sig efter. Det slutade med att Otto var tvungen att ta henne annars hade jag snart inte svarat för mina handlingar längre.
Jag vet ju nu att det inte är hennes fel men ibland blir jag bara så tokarg och det går inte att hejda så för bådas våran skulle var det bättre att husse höll i kopplet medan jag gick och surade tjugo meter längre fram.
Efter en liten bit går vägen in i skogen igen och vi visste inte riktigt åt vilket håll vi skulle gå utan valde den stig som såg mest använd ut (lite hästbajs och annat) och hann väl inte gå mer än ett par hundra meter innan vi hör något som prasslar rejält en bit bort. Jag tittar in i skogen och vad får jag se om inte en grävling. De brukar ju oftast vara väldigt skygga men inte den här inte och det visar sig vara för att det är en unge. Vi står och kikar på avstånd en stund och vips så dyker det upp två till. Det är en mamma med sina två söta ungar och de är nästan helt orädda så vi kan stå och iaktta dem en lång stund innan mamman bestämmer sig för att det kanske är bäst att söka skydd i sitt gryt och de två ungarna rantar efter.
Efter detta var all ilska bortblåst och jag tog Saffe igen som faktiskt hade lugnat sig ganska rejält nu. Efter tio minuter till så var hon som vanligt: lugna, snälla, fina Saffe. Väl hemma fick hon rejsa runt en stund med bollen innan vi gick in.
Dagen idag har vi spenderat utomhus i trädgården hela dagen. Vi har varvat frukost med gräsklippning, hundlek, biltvätt, mera hundlek, grästrimning, korta promenader och kaffedrickande. Nu lär vi sova gott i natt allihop.
Tyvärr blev bilderna på grävlingarna väldigt suddiga då de är tagna med Ottos mobilkamera men här kommer ändå en.
Igår var vi ut på långpromenad runt kohagen och skogarna häromkring och Saffe får fortfarande vara lös när vi går längs grusvägarna eftersom hon då håller sig till oss. Vid ett ställe kommer man fram till en traktorväg mitt emellan två åkrar och precis där åkern börjar synas står två vackra rådjur.
Flanhunden lyssnade faktiskt på stanna och stod blick still så att jag kunde gå upp och koppla henne. Strålande! Men efter detta var hon som förbytt, hon spejade, nosade, drog i kopplet och hade endast fokus på att hitta något att kasta sig efter. Det slutade med att Otto var tvungen att ta henne annars hade jag snart inte svarat för mina handlingar längre.
Jag vet ju nu att det inte är hennes fel men ibland blir jag bara så tokarg och det går inte att hejda så för bådas våran skulle var det bättre att husse höll i kopplet medan jag gick och surade tjugo meter längre fram.
Efter en liten bit går vägen in i skogen igen och vi visste inte riktigt åt vilket håll vi skulle gå utan valde den stig som såg mest använd ut (lite hästbajs och annat) och hann väl inte gå mer än ett par hundra meter innan vi hör något som prasslar rejält en bit bort. Jag tittar in i skogen och vad får jag se om inte en grävling. De brukar ju oftast vara väldigt skygga men inte den här inte och det visar sig vara för att det är en unge. Vi står och kikar på avstånd en stund och vips så dyker det upp två till. Det är en mamma med sina två söta ungar och de är nästan helt orädda så vi kan stå och iaktta dem en lång stund innan mamman bestämmer sig för att det kanske är bäst att söka skydd i sitt gryt och de två ungarna rantar efter.
Efter detta var all ilska bortblåst och jag tog Saffe igen som faktiskt hade lugnat sig ganska rejält nu. Efter tio minuter till så var hon som vanligt: lugna, snälla, fina Saffe. Väl hemma fick hon rejsa runt en stund med bollen innan vi gick in.
Dagen idag har vi spenderat utomhus i trädgården hela dagen. Vi har varvat frukost med gräsklippning, hundlek, biltvätt, mera hundlek, grästrimning, korta promenader och kaffedrickande. Nu lär vi sova gott i natt allihop.
Tyvärr blev bilderna på grävlingarna väldigt suddiga då de är tagna med Ottos mobilkamera men här kommer ändå en.
Kommentarer
Trackback
