saffeochjag

I går kväll hade vi ett gäng vänner hembjudna för att umgås, spela sällskapsspel och dricka öl/whiskey. Eftersom det var tre hundar hitbjudna också så tyckte vi att det var bäst att mötas utanför och gå en liten sväng så att de skulle lugna ner sig några hekto och få koll på vilka som närvarade. Saphira var rätt så duktig men det klart att hon var rätt så uppspelt och efter att ha lyssnat på småhundarnas skall och gnäll en liten stund så stämde hon in med bastongångarna. Jag undrade i mitt stilla sinne vad grannarna tänkte :)

Väl uppe så satte jag in Saphira i vårt sovrum med galler för dörren eftersom det kändes lugnast och för att jag skulle kunna koppla av och inte behöva sitta och hålla stenkoll på att hon inte vandrade fram och störde de andra hundarna eller att hon inte skulle behöva gå och spana på och vara rädd för den okända (för henne) man som hade intagit vår ena soffa. Detta visade sig vara en utmärkt strategi och hon låg där inne lugnt och stilla rätt så länge men efter någon timma så traskade en liten hund förbi och det var precis som att hon då förstod att de fick vara med oss inne i gemenskapen och det var ju i hennes grandisögon inte så lite orättvist. Efter detta så började hon gny en hel del men gav med sig lite då och då. När hon väl varit tyst en liten stund så tyckte jag att hon förtjänade att få komma in till oss och umgås lite.
Det var nu det mest fascinerande på hela kvällen hände! Saphira som normalt sett inte låter främmande män så mycket som peta på henne, förutsatt att de inte har en trevlig hund vid sin sida, lät Kent klappa henne på huvudet och gosa riktigt ordentligt med henne en lång stund. Hon inte bara tillät det utan verkade faktiskt uppskatta det! Jag kan lova att hakan fick jag fiska upp från golvet efter en stund. Det kanske var en bra strategi att bara låta henne höra och känna doften utav de som besöker oss en stund till hon lugnat ner sig? Normalt sett brukar hon ju inte få gå fram och hälsa direkt men jag brukar ju bara vänta ett par minuter till hon legat still en stund men nu skall jag börja med den här metoden och se om det kan avhjälpa hennes skepsism mot främmande. Hon får liksom känna sig säker på att hon inte kommer att bli störd av dem och att hon heller inte behöver kolla av vilka inkräktarna är...

Spelkvällen blev lyckad och vi hade riktigt roligt...fast jag är ju lite dålig förlorare och det visar ju sig med jämna mellanrum. Som tur var spelade jag med grymmaste Hanna och vi vann ju så klart "Så det kan låta" :D Hanna: I löve U!

Söndag morgon (idag) steg vi upp alldeles för tidigt egentligen men det var för en trevlig saks skull, vi skulle nämligen in till Globen och Stockholm Horse show. Saphira fick därför åka till dagmatte medan vi begav oss mot huvudstaden.
Daghusse tog med sig de stora hundarna ut i skogen för lite snöröj och röjt det hade de gjort med besked. Vi hämtade henne vid tre och sedan dess har hon varken velat gå ut eller gå upp ur sängen ;) Just nu ligger hon i gästsängen och sover i väntan på att få gå på kvällskiss. Sötaste finaste lilla damen!

Nu var det riktigt längesedan jag präntade ner en rad här men nu är det dags igen.
Mycket tid under förra veckan gick åt till att fiska röster i tävlingen minfavorit.nu och utav 2080 bidrag så hamnade vi på en sjätteplats och det får man väl ändå vara nöjd med...

Saphira börjar så smått att vänja sig vid nytillskottet hemme hos dagmatte men tycker fortfarande att han är rätt så otäck då han  busar och leker. Jag tror hon har lite svårt att greppa att det är en vanlig hund.
I måndags lämnade jag Saffe för att hon skulle få sova över hemma hos Nina och Kalle och första kvällen hade tydligen lille BamBam varit väldigt rädd för henne och det är väl inte så konstigt eftersom hon slängde honom i backen med en smäll sist. Kanske var han inte ens rädd utan bara klipsk som begrep att henne skall jag hålla mig undan. På tisdagen hade det gått mycket bättre och han hade fjäskat och kråmat sig som tusan för Saphira men hade väl knappast fått något gensvar.
Själva spenderade vi kvällen på restaurang Lingon här i Uppsala, en jättemysig, lagom stor restaurang med suveränt god mat! Vi lyxade till det med trerätters eftersom det ändå var vår femte bröllopsdag som skulle firas.

Saphira och jag har fortsatt gå på onsdagsträningarna på Brukshundklubben och det känns väldigt givande bara att få träna lite enklare saker omgiven av tio andra hundar. Förra veckan så stack två hundar (varav den ena instruktörens sambos) rätt över stora plan och bort till en tredje hund som tränade. Då var jag ganska nöjd och insåg att alla har vi våra olika dilemman med våra hundar och det finns nog inte någon hund som är helt perfekt.
Istiden har nu kommit till Uppsala så igår blev det dock inte någon onsdagsträning för vår del eftersom varken jag eller Saphira egentligen ville vara ute i det vädret.
Eftermiddagsrundan däremot tog vi kring Ultuna tillsammans med Marika och Molly. (Molly är en liten cairnterrier och tillhör egentligen Marikas farmor men tyvärr har hon brutit armen så Molly får bo hos Marika temporärt.) Vi började med att gå längs en gångväg och mötas tre gånger för att jag skulle få träna på hundmöten och alla tre mötena gick jättebra trots att det dök upp andra hundar som inte var planerade ;) Det blåste så oerhört mycket så vi fortsatte sedan upp i skogen för att få lite lä och slippa förfrysa fingrarna. Hundarna gick lugnt och fint i bredd och var i det närmaste ointresserade av varandra och Marika släppte Molly efter en liten bit så att hon skulle få känna sig lite fri. Eftersom de knappt brytt sig om att hälsa så tyckte jag att Saffe kunde få vara lös hon också så jag släppte henne och de fick traska lite som de ville. Hundarna nosade lite på varann luktade på samma fläckar och var hur coola som helst och jag tror att mycket av det var Mollys förtjänst. Många småhundar brukar nämligen vara lite skraja för Saffe eftersom hon är så stor och det resulterar ofta i att de skäller/ morrar eller bara uppför sig lite allmänt nervöst men inte Molly. Hon var hur orädd och cool som helst och brydde sig inte en gnutta om att Saphira väger i alla fall det femdubbla och när Molly inte visade någon skum reaktion så gjorde inte heller Saffe det. Helt underbart! Jag vill träna mer med Molly!

Idag har vi varit och hälsat på Saffe nya styvlillebrorsa. Han heter BamBam (tror vi ;)) och bor hemma hos dagmatte Nina sedan i måndags. Det är en valp på tretton veckor lite drygt och han är jättestor men ack så söt. I alla fall är han söt om man frågar mig men Saphira verkar föga imponerad. Hon hälsade den lille parveln med ett morrande som skulle kunna få den tuffaste hund att kissa i brallan.
Nåja, vi tog en promenad med dem runt gården och gick tillbaka in för att dricka kaffe och nu gick det mycket bättre. Jag tror nog dock att Saphira kommer att trycka till den där lille både en och två gånger framöver...

På eftermiddagen igår åkte vi och träffade Izze och Nina. Vi tog en gemensam promenad upp till hundhagen i Gränby där det blev en del bus och spring. Efter en timma beslöt vi att det fick räcka och vi gick tillbaka hem till Nina för att ta en kaffe och tjöta lite skit.

Bilderna blev sådär då jag först glömde ta av nåt slags solskydd och sedan hade jag kort slutartid för att de skulle bli skarpa och det funkar sådär när ljuset inte är det bästa. Måste verkligen lära mig min fina systemkamera...

Efter förr veckans onsdagsträning var jag smått lyrisk och tänkte att det här kommer ju vara så roligt att fortsätta med. Kan ju säga att jag idag inte är lika upprymd.

Det var ganska folktomt när vi kom dit och den enda vi mötte var instruktören med sin terrier. Saphira inleder då dagen med att kasta sig efter denna samma terrier. Bra start! tänker jag men är i alla fall besluten om att detta minsann inte skall återupprepas. Nej, det gör det ju inte heller utan instruktören passerade ytterligare någon gång och Saffe satt där hon skulle.
När klockan drog ihop sig till att börja så hade vi i alla fall utökats med ett par fem stycken och skaran uppnådde nog sju ekipage. Under tiden instruktören pratar om första övningen så har en bordercollie slutit upp vid sidan av oss men Saphira har än så länge inte brytt sig något nämnvärt. Men så, som en blixt från klar himmel bestämmer hon sig för att det verkligen inte var okej att den satt där bredvid oss utan slänger sig ditåt. Nu är ju hon alltid tyst när sådant här uppstår så det verkar ju kanske inte så farligt för utomstående men jag kan lova att det är sjuttan så jobbigt för mig.
Jaja, jag håller bara kvar henne hos mig och talar om att det var här vi skulle sitta medan instruktören sneglar lite snett på oss och fortsätter prata. Hon frågar om alla har gått slalom mellan andra hundar förut och det har visst alla gjort så vi kör igång.
När det nu kommer till vår tur verkar det minsann som att Saphira använde slut all kontakt förra veckan för nu finns där minsann inget att hämta. Hon går visserligen med mig men halsen är vrängd så långt åt de andra hundarna som det bara är möjligt. Vi passerar bara två hundar sedan får jag yttepyttelite kontakt och då tycker instruktören att vi kan bryta. Det är ju där jag skulle velat fortsätta, men men, vi bryter i stället.  Vi får dock chansen att testa lite senare igen och då kan jag i alla fall gå ett halv varv med full kontakt.

Vi får sedan göra en del andra övningar som faktiskt kändes väldigt bra som tex en där vi står uppställda två ekipage mitt emot varandra, börjar gå mot varandra för att sedan stanne med två tre meter emellan oss. Där skall vi nu få kontakt med vår hund innan vi vänder och bryter. Blev riktigt bra träning och så småningom utökade vi övningen till att sätta hunden och sedan själv fortsätta framåt.
Vid det här laget verkade det som att Saffe faktiskt hade greppat att det var träna vi skulle göra och inte slänga oss efter andra hundar men den där riktiga geisten som hon hade förra veckan infann sig inte. Kanske hade både hon och jag en dålig dag. Bara att ta nya tag och fara tillbaka nästa vecka.

Skolveckan är nu i full gång igen och vi har idag ägnat eftermiddagen åt att bland annat leta efter rävskabb. Kan säga att det lyckades inget vidare för vår grupp trots att jag noga följde "Daniels" instruktioner. ("Daniel" är ett påhittat namn och inte då på någotvis för att det är fingerat utan helt enkelt för att vi inte hade en susning om vad han egentligen hette men konstaterade att han var en mycket tänkbar "Daniel"...)
Hur som helst så fick vi se en del kryp som handledarna så vänligen placerat i lupparna åt oss. Det är ju ingen tvekan om att diverse filmmakare inspirerats utav dessa mycket otäcka kryp när de kreerat sina filmmonster. Hua, vad otäcka de är!

Men nu backar vi bandet en aning, närmare bestämt till i fredags då jag bestämde mig någon gång runt halvåttasnåret för att det var på tiden att vi möblerade om sovrummet lite. Det flyttades och släpades kors och tvärs genom rummet och till slut landade alla möbler på den plats de redan intagit i mitt huvud. Riktigt bra blev det och rymligt. Helt plötsligt ser jag teven också eftersom den inte längre står på andra sidan rummet :)
Tyvärr verkar det som att min kropp inte riktigt vant sig vid sin nya placering och jag har haft ganska svårt att sova. Förhoppningsvis vänder det i natt och om inte kanske jag får ha hem någon som kanleta currykryss.

I lördags förmiddag kom också Maria hit och lämna av sina vackra prickiga kille, tillika Saffes brorsa, och Otto, jag och hundarna for till Wiks slott för långpromenad. Vi släppte dem lösa vid badplatsen ganska omgående för att de skulle kunna rusa av sig den värsta energin innan vi fortsatte gå. Tro det eller ej men vårt lilla badmonster skulle bar i och simma trots att vattentemperaturen knappast kan vara särskilt behaglig så här i slutet av oktober. Jag kastade i pinnar ett par tre gånger som hon sam ut och hämtade medan brorsan stod med vatten till fotknölarna och snöt åt sig pinnarna så fort Saffe kom inom räckhåll. Sicken smart liten badkruka;)

Jag filmade de två galningarna på söndagens långpromenad men jag har ingen aning om hur jag skall kunna få upp dem här så jag bjuder på en del suddiga foton istället eftersom jag tyvärr inte hade systemkameran med mig.