saffeochjag

Saphira är nuförtiden ägare till en herrans massa outfits och det senaste tillskottet är ett snyggt, fodrat reflextäcke som hon fått utav "mormor". Det är införskaffat i Örebro för ett par veckor sedan då mamma och Otto for dit på dagsutflykt medan jag fick vara så snäll att stanna hemma och plugga.

Täcket har kommit väl till användning alleredan vill jag lova. Attans vad Mörkt det blir på kvällarna här ute i bushen! Igår vid halvsjutiden tänkte jag passa på att ge mig ut på en runda genom skogen. Eftersom alternativet till skogen är att gå ett par kilometer längs landsvägen och sedan vända och gå samma väg tillbaka så försöker jag undvika just det så länge det bara går och nog tyckte jag att det fanns en del ljus kvar på himlen när vi gav oss ut.
Så fort vi kommit in på skogsstigen insåg jag att det varit ett klokt beslut att ta med pannlampan. Den åkte upp på huvudet och vi började traska allt längre in i skogen.
Ju längre vi gick desto mörkare blev det och tillslut såg jag ingenting mellan träden vid sidorna. Rätt så mysigt om det inte vorit för vår kära granne som fällde en kommenter om att hon minsann sett en massa vildsvinsspår i skogarna här. Är det någonting jag inte vill träffa i skogen så är det fanimej vildsvin, skicka en varg, björn, älg eller vad tusan som helst men vildsvin betackar jag mig för! Hua!
Det visade sig att även min hund verkade vara en aningen spänd på vadd som lurade bakom träden. Skall jag vara ärlig så blev jag ju inte direkt förvånad, att Scooby Doo är en grandis har väl sina förklaringar. Nej, det var allt bäst att traska bakom matte så att hon fick stångas med svinen om de dök upp.
Vi kom i alla fall så småningom ut på vägen som leder tillbaka hemåt utan att ha stött på varesig grisar eller annat otäckt och vi hade till och med lyckats träna lite "fot" och inkallningar i skogen med strålande resultat. Hon är så duktig lillfisen.

I morgon far hon till brorsan sin för att busa hela helgen medan husse och matte ger sig ner på västkusten för lite segling!

Denna måndagen förlöpte inte precis som planerat men vi börjar från början:

Igår, söndag, for vi till Wiks slott igen, det var ju ett tag sedan vi var och vandrade. Promenaden började trevligt och Saphira fick springa i vattenbrynet och hämta pinnar vilket hon som vanligt uppkattade och blev helt tossig. Promenadslingan går genom en del ko- och fårhagar så det fanns mycket spänande att sniffa på för liten hund.

Efter kanske en halvtimmes promenerande möter vi en kvinna med tre scottar på snöre (alltså hundar för den som inte är så insatt). Jag vet ju att jag borde satt Saffe ner och låtit henne passera men dum som jag är så tänkte jag att nu när hon ändå stannat så snällt en bit bort och Saphira skött sig så himla bra sista tiden så borde jag ju kunna passera dem. Men ICKE! Hon tvärvände runt och kastade sig fram den ynka halvmetern till dem. Som vanligt gjorde hon ingenting mer än just detta men det är ack så irriterande. Jag var jättedeppig över att jag låtit det ske och det känns som att vi for tillbaka till ruta ett igen.

Så blev det då i alla fall en ny dag och en ny promenad. Hon är ju fantastiskt duktig på att vara lös och stanna när man ropar och gjorde detta idag när vi träffade farbrorn med beageln. Jag kunde gå till henne och koppla upp och skulle sedan passera när hon igen bestämmer sig för att det är till hunden hon skall.

Det är så himla frustrerande beteende och nu skulle jag minsann bli kvitt det här dragandet mot andra hundar tänke jag! Sagt och gjort, eftermiddagspromenaden skulle förläggas till Flogsta med omnejd där man brukar träffa på en himla massa vovvar. Vi for dit och fick möte med tre taxar strax efter hon hoppat ut ur bagaget. Mötet gick strålande då jag satte henne ner på kanten av gångbanan och gjorde som jag skulle. Hon var inte fokuserad på mig men i alla fall på att sitta vilket ju var poängen. Vi traskade runt i gott och väl en timme, tittade på några hundar men tyvärr träffade vi inte så många som jag trodde vi skulle göra.

Eftersom det nu inte blev så mycket med hundmötande tänkte jag att hon kunde få träna lite bakbensmuskler och gjorde två inkallningar uppför en brant, rätt så lång sluttning. Hon var rent ut sagt skitduktig och struntade i alla störningsmoment och kom som ett skott.

På vägen ner ville hon dock rulla sig till tusen i det nyklippta gräset och det var nu det gick lite snett. När hon reser sig och ruskar på sig ser jag någonting som dinglar och tror ni inte att hon lyckats riva loss en vårta så den nu hänger som en blodig slamsa!?
In i bilen och ringa till vetten som skrattade lite och sa att jo, det var nog bäst att komma in. Det bestämdes att Saffe skulle sövas och de skulle opereras bort. Efter att jag förklarat att jag är vet.student och pluggar ihop med Hanna (som jobbar där) så fick jag lov att följa med och kika när hon plockade bort dem. Mycket spännande! Nu är hon alltså vårtfri och fortfarande väldigt sömnig.

Ur studiesynpunkt är det ju perfekt med en hund som måste till vetten i tid och otid men plånboken uppskattar det inte lika mycket kan jag lova. Undrar om man kan få mängdrabatt klippkort hos veterinären tro????

I kväll skall vi ge oss ut på restaurang och eftersom Saffe då blir ensam ett par timmar eller så så fann vi det bäst att ge henne en ordentlig långpromenad. Vi stoppade in hunden i bilen och for iväg till Hammarskogs friluftsområde. Där var helt folktomt till vår glädje eftersom Saphira då kunde få vara lös i princip hela promenaden. Jag kan lova att hon njöt i fulla drag! Hon har ju löpt precis och fått gå i koppel i dryga tre veckor så en promenad på en och en halv- två timmar där man får vara lös måste ju vara himmelriket!

Vi testade oss på inkallningar både på långt avstånd och med störning (Otto som lekte hejdlöst med henne) och hon kom som ett skott varje gång. Hon fick också finna sig i att gå fint vissa sträckor vilket hon gjorde, kanske inte med glädje men i alla fall gjorde. Man kan väl ockspå konstatera att hon dresserat sin matte ganska väl. Jag brukar be henne hoppa upp på stora stenar (eller små berg hur man nu vill se det) och där får hon en godis. Så gjorde vi även idagett par gånger och det gick ju bra. Efter en stund ser jag hur hon kilar iväg och studsar upp på en lagom stor sten, tittar uppfodrande på mig och hoppar sedan ner och springer tillbaka för att få sin godis. Allt detta på helt eget initiativ. Detta upprepade ett par tre gånger och varje gång kollade hon lika uppfodrande på sin matte som för att säga "titta så duktig jag är, får jag min godis nu?". Och det klart att hon fick=)

Mamma plockade också en del kantareller och trattisar som rensas i detta nu. Mums så gott det skall bli med en kantarellmacka!

Dagens enda missöde (såhär långt) var att hundskrället lyckades hitta en illaluktande bajshög (inte helt olik klebsielladoft) och gnida in ordentligt i pälsen. Detta fick hon dock lida för när vi kom tillbaka eftersom hon då blev ilyft i badkaret och duschad. Detta uppskattades inte och hon såg mycket förnärmad ut. För övrigt var det inte jättelätt att få i henne badkaret och det krävdes två starka människor, en som lyfte framdelen och en annan bakdelen=)

Innan vi lämnade Hammarskog passade vi på att ta oss en fika på caféet. En smarrig macka för min del och de andra två mumsade i sig lite blåbärspaj.

Nu väntar dusch, sminkande och middag på O´learys.

Tack och hej!

Återigen så har jag varit lite lat och inte orkat träna något nämvärt med min hund. Såklart tränar vi ju alltid lite till vardags på promenaderna men utöver det har inte mycket blivit gjort.
Igår var det dock så fint väder på kvällningen så jag beslöt mig för att plocka ut rallykonerna igen. Vi tog en kortis i skogen en kvart ungefär och sedan fick Saphira ligga plats medan jag ställde ut konorna. Hon var supersöt och låg med full fokus på mig och bara väntade på att få kasta sig ur startgroparna.
Med tanke på hur exalterad hon var förra gången vi skulle köra lite så valde jag att bara visa henne leksaken och sedan lägga den i slutet av banan och köra med godis längs vägen fram. Jag tog också varje kon för sig till en början och i ett lugnt och sansat tempo. Hon tyckte det var vrålkul och gick sådan bra fot så den hade passat på vilken lydnadsbana som helst=)
Tyvärr är det ju jag som nu inte vet riktigt hur jag skall höja ribban utan kör ju på på samma sätt som hela tiden, alltså med godis vid varje moment och massor av beröm ungefär vart tredje steg. Kanske jag skall försöka utesluta godis varannan kona nästa gång jag kör och bara berömma med rösten? Tips och förslag mottages tacksamt!

Det måste vara så att det är ett måndagsexemplar till hund vi fått med hänsyn till hur ofta vi får åka till veterinären. Vill poängtera att hon inte är det avseende temperament och uppförande dock :)
Nu for vi till Uppsala veterinärmottagning igår för att de skulle få ta en titt på vårtorna innan de vuxit till en druvklases storlek. Väl där dyker dagmatte och -husse upp och Saphira höll på att gå i taket. Hon som tidigare legat helt still på golvet vid mina fötter hoppade nu mest runt på bakbenen. Det känns ju bra att veta att hon gillar dem i alla fall =) Tyvärr var jag tvungen att dra med henne därifrån och in i undersökningsrummet, det var ju trots allt veterinären vi var där för att träffa. Hon tog prov ifrån knölarna och konstaterade att de blödde väldigt lätt. Enligt Ingrid så är det ovanligt med elakartade utväxter på så unga hundar men de har nu skickats på analys så att de vet hur mycket som behöver tas bort vid operation. För operation det blir det oavsett vad. De är såpass stora och såpass mycket ivägen så det var inte så mycket att snacka om...
Nu är det väntan i en vecka tio dar ungefär innan vi bokar en ny tid.

Sitter varje kväll och följer Ekdahl & co på tv och lyssnar till våra ministrar och partiledare. Även om jag inser att just vallöften och valcirkus är ett spel för gallerierna så vet man ju om att det finns idiologier bakom alla dessa löften. Och det är nu jag slutar förstå...
Jag kan inte för mitt liv förstå att det går så bra för alliansen. Jo, om hela Sverige befolkats av egoister, småföretagare och miljonärer. Men så är väl ändå inte fallet?
Är det så att folk går på "det enda arbetarpartiet"-sloganen? De borgerliga partierna är till för de rika i samhället, när skall folk börja förstå detta?
Inte en enda gång svarar de på HUR en skattesänkning för dem som redan har välbetalda arbeten skall generera fler jobb, tryggare arbetsmarknad, bättre skola osv. Varifrån tror de att pengarna skall komma när man sänkt skatten? Naturligtvis är det någon som får betala och det är den lilla människan, den somk inte haft eget driv nog att kämpa sig upp mot toppen, viljan nog att komma tillbaka från en sjukskrivning osv osv.
Det finns så oändligt många fler exempel att ta upp men så gott om tid har jag inte idag. Nej, jag hoppas bara att svenska folket tar sitt förnuft till fånga och röstar röd-grönt!

Så var vi hemkomna från Göteborg efter att ha varit nere på min farbrors 50-årsfest! Det var en trevlig tillställning med många inslag av tävlande och lekande men jag tänker inte skriva något ytterligare om detta för tillfället utan återkommer under veckan.
Här nedan lägger jag dock upp en bild på tårtorna som jag lovat...

När vi flyttade hit fick vi höra att det skall minsann finnas sååå mycket svamp här. Det passar mig alldeles utmärkt tänkte jag eftersom jag egentligen avskyr att fånga kantareller men såg nu min chans att faktiskt springa på ett eller ett par stånd på någon av mina otaliga hundrundor i skogen.
Jag kan bekräfta att det finns mängder av svampar, stora och vackra men definitivt inte sådana som man vanligen plockar och tillagar. Inte ens min mamma som faktiskt finner nöja i att springa och jaga dem har hittat fler än fyra stycken små ynkliga kantisar.
Min mor har också en ambition att göra kantarellhund av Saffe och har fått henne att leta upp taggsvamp ett par gånger, lyckas hon till nästa höst kanske jag kan finna alla de där mängderna av svamp som skall bo i min skog.

Sådana här vackra, röda smurfsvampar finns det i mängder...

Är nu inne i en intensiv period i skolan där det pluggas (?) virus för fulla muggar. Inte för att jag kan anklagas för att studera flitigt men jag har intentionerna i alla fall.
På väg hem från skolan idag hittade jag min mor och min hund några kilometer hemifrån. Så klart var jag ju tvungen att gå ut och busa med henne lite grand innan jag fortsatte hemåt och enligt mor min så hade det satt sina spår. Hon hade blivit en "aning" dragig och hon fick säga till henne på skarpen att gå fint.
Den lilla slyngeln har nu börjat med ett jäkla oskick och det är att äta upp bindorna i sitt tikskydd. Vi tycker vi håller stenkoll på henne men lik förbannat lyckas den äckelhunden. Nä, det här får se till att bli sista löpet.

I övrigt håller jag nu på med tårtdekorationer hela, och då menar jag verkligen hela, kvällarna. det bli femtioårskalas till helgen och dum som jag är åtog jag mig att göra tårtor. När jag gör en sådan sak så går jag ju dessutom in för det till hundra procent så nu tillverkas det skor och golfklubbor och kepsar och jag vet inte vad som sedan skall på en tårta. På fredag kväll lär den vara färdig och då slänger jag ut en bild på den.

Så har Saphira nu börjat löpa igen. Vi hade ju egentligen planer på att hinna kastrera henne innan detta löpet men av olika anledningar blev det inte av. I stället fick jag ringa min mor akut i måndags och be henne med min snällaste röst att komma hit eftersom Saphira inte kan vara hos dagmatte när hon löper.
Mamma kom således hit i onsdags och har passat Saffe under dagtid sedan dess så att jag kan vara i skolan. Saffe får nu snällt gå i långlina (läs: longerlina)  på promenaderna  i stället för att springa lös men det går allt bra det också.
I dag hade vi bestämt oss för en långpromenad allihopa och tog med oss en tvålitershink för att fånga blåbär. Tanken var att vi skulle utforska en stig som vi aldrig vandrat på förut och så blev det. Efter halvannan kilometer kom vi dock fram till ett märkligt igenbommat hus mitt ute i skogen. Det fanns ingen väg som ledde dit och man kunde kanske tänka sig att det skulle vara helt nergånget men så var inte fallet. Någon har uppenbarligen varit där och målat och hållit torpet i skick men skitit i trädgården. Lite kusligt var det allt att promenera förbi eftersom man inte har en aning om vem eller vilka som brukar hålla till där.
Så långt hade vi inte funnit mer än några enstaka blåbär och inte en enda ätlig svamp men vi gav inte tappt utan fortsatte traska. Stigen visade sig komma ut i Herrhagen, ett litet bostadsområde inte långt ifrån ICA Maxi, och övergick sedan i en käck väg. Där först fann vi våra blåbär och vi skramlade ihop en och en halv liter på kanske tjugo minuter. Så i morgon lär vi få avnjuta en mumsig blåbärspaj=)