Bara vanligt vatten

För ett par år sedan bodde jag i Romelanda eller, mer korrekt, strax utanför Romelanda på en golfbana. Japp, jag bodde verkligen på golfbanan och det är det finaste boende jag någonsin haft. Visst, det var lite off och svårt att ta sig in till stan kollektivt och så där men just då passade det mig alldeles utmärkt.

Huset är en gammal K-märkt
kvarn från 1800-talet och är indelad i tre lägenheter varav jag bodde i den mittersta. Där var kallt och jävligt allt som oftast under den kalla årstiden, insnöad blev jag ett par gånger varje vinter men jag lärde mig snart att parkera en kilometer hemifrån och gå upp på mornarna om det var risk för snö. På sommaren var det inte bättre eftersom man då var tvungen att sicksacka fram längs golfbagar, ducka för golfbollar och förklara att det faktiskt var en bilväg jag körde på när de kom och svor...

Men fan vad jag saknar
att bo där! Naturen precis inpå knuten med otaliga mil längs vackra naturstigar, kvarnstenar inmurade i väggarna och västsveriges högsta vattenfall som utsikt från vardagsrumsfönstret.

När jag var nere i Göteborg
över jul var jag tvungen att svänga ner till fallet när jag ändå hade vägarna förbi. Oftast är det faktiskt inte så jävla pampigt utan mest en liten rännil men när det regnat mycket eller töat så brukar det droppa på rejält.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0