saffeochjag

Jag kan verkligen inte förstå mig på er. Alla ni kvinnor som varje månad välkomnar mensen och hävdar att den får er att känna er kvinnligare, sinnligare och vackrare.

Själv känner jag mig uppblåst, kladdig och orolig för läckage. Nu kanske det har att göra med att jag drabbas av en halv syndaflod mellan mina ben varje månad men är det normalt att göra slut på ett paket tamponger nio timmar? Just denna månaden hade jag också valt att skjuta upp mensen en aning av olika anledningar och det verkar fanimej som att den samlat på sig så mycket blod den bara kan och väljer att skicka ut det som en stor kaskad första dagen jag slutade med pillrena. Lucky me!

Gaaahh! Jag avundas er män som slipper skiten, jag avundas er kvinnor som redan kommit i klimakteriet och jag avundas er som bara har yttepyttelite mens varje månad. Eftersom jag dessutom inte vill ha barn kan jag ju inte ens se någonting positivt med det ur en biologisk aspekt. Eller ja, det enda positiva är väl då att jag vet att jag i alla fall inte är på smällen...

Bodyshot. Säger ordet er någonting? Antagligen gör det väl så men för dem som möjligen är lite osäkra på vad det innebär (tex mor min) skall jag klargöra vad det är för lustig företeelse.

Man tar en valfri shot, i det här exemplet tequila, och placerar shoten på valfritt ställe på någons kropp. I exemplet med tequila läggs förslagsvis lite salt strax ovanför nyckelbenet, shoten kan placeras i naveln och citronen i munnen på en liggande person. Ni förstår nog själva hur dessa sedan skall intagas. Även fishermans går att bodyshota men det blir lite sötsliskigt i naveln...

I Köpenhamn går det alldeles utmärkt att utföra dylika lekar på en bardisk med en gäng vinglas hängande fyra decimeter ovanför huvudet...har jag hört i alla fall...

Men vilken trevlig kundtjänsttjej jag fick prata med idag när jag ringde Swedbank. Efter moget övervägande så har jag bestämt mig för att kolla om jag kan få kredit på mitt kort. En sådan kredit skall naturligtvis inte missbrukas och skall endast användas i nödfall som vid ett eventuellt bilhaveri eller liknande eftersom min ack så lilla buffert nu längre inte existerar efter Kenyatrippen.

Okej okej, jag försöker fixa detta via internetbanken men går bet eftersom jag faktiskt inte har en susning om hur jag skall göra och efter idogt klickande på diverse flikar fortfarande inte funnit rätt formulär. Nåväl, jag ringer istället telefonbanken och hon tar en herrans massa uppgifter på mig om inkomst, lån och diverse annat (hur länge kommer man för övrigt stå som frånskild och inte ensamstående? till nästa gång man gifter sig?). Hon knappar länge och väl, låter systemet räkna ännu längre och ännu mer väl och återkommer sedan med beskedet att nej min inkomst är för liten. Tusan också, tänker jag men är inte särskilt förvånad, min inkomst är ju ändå extremt liten.

Enligt Isabelle skall det dock gå likförbaskat med de siffror om mig och mitt liv hon matat in. Trevliga Isabelle väljer då att kontakta en annan avdelning för att se vad de kan göra. Jag får vänta i vad som känns som en hel evighet allra minst men när hon väl återkommer till mig är det med glada besked, problemet är löst och jag har nu skaffat mig mitt första kreditkort i hela mitt liv. Kom väl ihåg att jag dock inte skall uttnyttja detsamma om det inte är någon typ av akut nödfall (dit räknas INTE en utgång på Flurran eller liknande men jag erkänner att krediten hade varit finfin att ha när jag kom hem från Kenya...).

Jag hoppas Isabelle får en mycket trevlig kväll och önskar att somliga andra bolag (läs: telenor) kunde ta efter detta underbara bemötande. Kanske skall jag tipsa dem om att gå en kurs hos Isabelle...

Det är svårt att återgå till det normala efter en månad i ett varmt paradis. Mitt kandidatarbete skriker desperat efter att bli färdigskrivet men tyvärr kan dess rop inte tränga sig igenom min bubbla av lycka och känsla av overklighet. Förgäves pockar det på uppmärksamhet emedan jag endast sitter och dagdrömmer kring vackra djur, häftiga nätter och underbara människor.

En resa söderöver till Göteborg-Malmö-Köpenhamn har varit inplanderad sedan länge då en kär vän kommit upp i den ärevördiga åldern av trettio år. Denna biltur gick av stapeln i fredags och på något sätt kändes det finte att vara tillbaka på vägarna igen även om just dessa vägar inte kantades av kor, shoats (sheep & goats), plåtskjul där det såldes allt möjligt nödvändigt, vinkande människor och vilda djur (om man bortser från alla road kills som ligger utplacerade med jämna mellanrum längs varenda landsväg här).

Helgen var galet rolig och härligt uppfriskande även om jag på söndagen var högst trött och när jag kom hem till Muppis igen slocknade fem över elva (detta är mycket tidigt när det gäller mig och jag var mäkta förvånad när jag vaknade och insåg att jag sovit tio timmar). Helgen dövade min längtan tillbaka en aning men väl i Skåne träffade jag ju en tjej som levt med en kille från Tanzania och de har nu barn ihop. Det blev mycket prat om kulturkrockar, vackra människor och underbara möten.

Att komma till Kenya var att bli välkomnad! Välkomnad av landet likväl som människorna. Man omfamnades redan första dagen av deras värme och öppnehet, deras nyfikenhet och glädje och deras genuina omtanke.

En av de första dagarna tog vi oss till en liten by där Jens håller på med ett av sina otaliga forskningsprojekt. Tanken var att vi skulle få lite inblick i koforskningen vilket vi naturligtvis också fick. Nu var detta inte det enda vi fick med oss därifrån utan även en inblick i hur massajer slaktar sina djur, vilka delar av ett slaktat djur som tillfaller mannen och vilka som är kvinnans lott.

Ett av barnen i byn  började gallskrika när mamman släpade bort honom mot oss och det var helt tydligt att han aldrig sett så många (om ens några) mzungos på samma gång.

Vi anlände till Arlanda strax före halv sex igår kväll och möttes av ett mulet Sverige. Vi hade då varit uppe och igång i över trettiosex timmar några av oss så en viss trötthet började göra sig påmind. Särskilt fräscha var vi inte heller men i Istanbul tog vi i alla fall tillfället i akt att traska in på taxfreen, välja ut en hyfsat trevlig parfym och spruta på oss över resdamm och svettlukt och även testa ett par av deras sminkprover för att nästan bli människa igen.

Kenya har varit helt underbart! Det kan vara något av det bästa jag någonsin gjort och då har jag ändå hunnit med en hel del. Redan nu sitter jag inne med en viss abstinens och funderar över hur jag skall göra för att kunna ta mig tillbaka dit. Jag återkommer med lite reflektioner kring min resa under följande dagar och kanske redan i eftermiddag om tid finns.