Kandidatarbete

Att skriva kandidatarbete är ju kul på sitt vis (försöker lura mig själv här nu så sabba inte det). Det har tagit lite längre tid än beräknat och främsta anledningen till det är att jag helt enekelt skjutit det på framtiden. Nu är det så att jag vill ha så absolut lite som möjligt kvar av skolan under sommaren och tycker att det räcker alldeles utomordentligt med en stor livsmedelstenta i augusti. Slutsatsen här är ju då att jag måste göra färdigt kandidaten...

Sagt och gjort. I morse studsade jag upp ur sängen glad i hågen. Ell...vafan...jag hasade ner på golvet i någon slags dimma måttligt sugen på att börja med det jag skulle. Tänker att det kan ju vänta medan jag äter frulle...i sängen...framför teven... Okej okej, det tog kanske en timme extra innan jag började med något vettigt. Jag fastnade liksom framför den charmante lilla mexicanaren med det gnistrande vita tänderna, ni vet han som kan rehabilitera all världens monsterhundar och lära all världens dumma amerikanare att hundar är djur och de behöver motion.

När jag väl lyckades ta mig från teven tänkte jag att det var dags för de där telefonsamtalen jag skjutit upp så länge nu (väljer att fortsätta skjuta upp tandläkarsamtalet någon dag till men men).
Ringer upp banken.
"Du har plats trettiosex i kön. Vi gör allt för att ta emot ditt samtal så snart vi kan. Tack för att Du väntar!"
En lång kvart senare och efter att ha lyssnat på ovanstående fras ungefär tjugofem gånger kommer jag äntligen fram.
Nu är det så här att normalt sett är jag en kvinna med sjukt lite tålamod men nu har jag ju hållit ut gansksa länge utan att bli direkt upprörd och framlägger mitt ärende. Bankkvinnan upplyser mig då så vänligt att jag måste ta reda på ett organisationsnummer och återkomma.

Ni förstår ju själva att det inte lockar så mycket men jag har inte många alternativ utan tackar så vänligt och säger att jag ringer tillbaka.
Det tar mig fyra samtal till att få fram organisationsnumret som hon efterlyste men nu känner jag mig ändå lite upprymd över att jag har det nerklottrat på en liten lapp framför mig. Det enda som nu krävs av mig är alltså ett samtal till banken igen.

Jag andas lugnt och förbereder mig mentalt. Slår numret och: "Du har plats fyrtiofem i kön. Vi gör allt för att ta emot ditt samtal så snart vi kan. Tack för att Du väntar!"
Men ser ni, jag var beredd på det här och tar det med ro! Kollar lite på teve under tiden, planerar resten av min dag, dricker lite kaffe och andas. Börjar nästan gilla den enformiga frasen vid det här laget.

Så äntligen kopplas jag då fram till herr banktjänsteman och personlige rådgivare. Allt för att nu få svaret att nehej, inte hjälper det med organisationsnumret. Alls faktiskt, utan det är helt oanvändbart. Han råder mig att ta reda på vilken bank de skall betala ut via och sedan kontakta den banken. Detta innebär ju då, begriper jag (jag är inte dum ser ni), att jag måste lägga på och ringa tillbaka till företaget vars organisationsnummer jag har framför mig på en liten blå lapp.

Den lilla gnutta av tålamod jag nu har begåvats med från början är vid det här laget helt jävla obefintlig och jag får bita mig hårt i tungan för att inte spy galla över hans inkompetenta kollega som fan sa ATT DET ENDA JAG MINSANN BEHÖVDE VAR NUMRET!!!
Men all right, jag tackar för hjälpen och lägger på. Ringer tillbaks till företaget och vid det här laget vet de ju vem jag är i alla fall. Jag får reda på att de använder en annan bank än min, lägger på och ringer upp nästa bank.
Här blir det ju lite roligt eftersom de har en annan slinga som rapas upp i örat under tiden jag sitter och pillar mig i naveln och väntar på att min plats-i-kön-siffra skall ticka neråt. Ombyte förnöjer.

Pratar nu med en tredje personlig rådgivare fast på en helt annan bank och tänker i min enfald att han skall lösa alla mina problem, stora som små. Fan vet om han inte till och med kan skaffa fram ett ragg åt mig när han ändå håller på...
Men ser ni, han kan inte hjälpa mig med vare sig löneutbetalning eller ragg. Damn it! Dock är han mycket trevlig och upplyser mig om att jag skall ringa tillbaka till företaget (tjohoo!!) och lämna dem mitt kontonummer (som om det skulle vara så där jävla lätt liksom) och sedan löser de det.

Återigen gör jag misstaget att lita på en bankman. Tredje gången gillt tänker man ju...Eller hur?! När jag igen snackar med trevliga Pia på löneavdelning (denna gången hälsar hon hjärtligt på mig och säger att ja det var ju inte så länge sedan sist) upplyser hon vänligt om att nej, så jobbar de inte där. Inte kan hon ta emot mitt kontonummer. Går inte. Bara så.
Häpp, men en PDF-blanket kan hon skicka. Den används tydligen till folk som skall ha utbetalt pengar till utlandet. Och förhoppningsvis funkar det även till Swedbank.

Vad i hela fridens namn är det som är så obegripligt svårt!?! Jag har jobbat i tio års tid och aldrig någonsin har jag haft bekymmer med att få ut min lön. Ett konto, en summa. Jag begriper ingenting...

Kandidatarbetesskit släng dig i väggen! Du är en piss i Mississippi jämfört med att få två banker och ett företag att samarbeta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0