Gillar Gallan
Kommer in på Gallan (lunchrestaurangen som målats i en klädsamt illgrön galliknande färg), nickar lite åt de anställda i köket, tar mina två koppar kaffe (nej, nu skall jag inte ha båda själv även om det kanske skulle behövas för att ta sig igenom våra föreläsningar men den ena är faktiskt till Alex) och går fram till kassan med kaffekortet inkilat mellan högra handens pek- och långfinger.
Tjejen i kassan: (kryssar i mitt kort) Du är så...sny...alltså... annorlunda nu för tiden.
Jag: (gör mitt bästa för att se högst förvånad ut)
Tjejen i kassan: (nickar åt mig och sneglar mot midjan) Jag menar kappa och allt. En helt annan stil än förra terminen. Visst är det väl så?
Jag: (inser att hon inte vill insnuera att min tidigare stil inte var så snygg och bestämmer mig för att underlätta lite) Jo, men nu för tiden dimper jag inte in i skolan förrän framåt eftermiddagarna och det gör ju att jag har lite mer tid på mig att duscha, sminka mig och klä mig ordentligt. (Fyrar av ett smajl)
Tjejen i kassen: Jag menar det, det syns. Väldigt snygg.
Jag gillar Gallan och framförallt personalen där!
Det kan vara så att jag fastnat för turkost...
...eller så är det gardinernas fel att så mycket här inne är turkost. Jag menar, gardinerna är ju turkosa och jag har ju inte riktigt råd att köpa nya så då får jag på något vis fortsätta på det temat.
I vilket fall som helst tar jag mig nu friheten att måla en tavla med en turkos elefant. Jag skall döpa den till Rosy efter den roligaste boken jag läst ever tror jag (om man bortser från "50 sätt att träffa den rätte" som är galet träffsäker i sin beskrivning av dejtandets hysteriska värld och möjligen Sjöwall & Whalöö-böckerna som fick mig att skratta till jag lipade när jag var i sisådär tioårsåldern, fråga mig inte vad jag fann så kul med dem...)
Pyssel
Jag vet inte vad det far i mig men när vintern kommer och jul börjar närma sig blir jag alltid så galet sugen på att pyssla. (Säg nu inte att det är långt till jul för i min värld är vi liksom redan där.)
Som tur för mig så råkar det ju finnas en Panduro på Gränby, och som tur för mig så råkade jag åka dit och dricka kaffe med några polare efter ögonövningen.
Så jag råkade väl kila in där en vända efter att vi letat vinterjackor en stund (kan tilläggas att Ciggy var väldigt nöjd över att jag kom till undsättning då det visade sig att hon och Alex med tydlig klarhet inte delar smak när de kommer till de här lite mer voluminösa, fluffiga och varma dunjackorna...).
Alltid när jag går in på Panduro så blir jag liksom överväldigad av allt kul som finns på hyllorna och inspirationen näst intill överfaller mig så fort jag ser deras företagslogga. Lik förbannat går jag alltid därifrån med lika lite pysselsaker i handen som när jag gick in. Det är som att alla saker och pryttlar och pillemojjer bli för mycket och till slut kan jag inte sortera intrycken längre och blir mest frustrerad.
Tänker att till nästa gång skall jag ha en plan på vad det är jag vill göra, skriva en inköpslista och sedan be en vän guida mig till de exakta hyllorna medan jag blundande tar mig förbi allt övrigt så kanske jag faktiskt kan få med mig något vettigt därifrån.
Bostadsbolaget jag bor hos
Tänker helt enkelt vara så där härligt kverulerande en förmiddag som idag.
Satt igår och kollade igenom lediga bostäder (inom samma bolag jag bor hos) mest för att jag är lite nyfiken men också för att en tvåa kanske skulle vara lite lite fint att bo i. Jag gillar på något vis konceptet sovrum, att kunna ha ett rum där det kan ligga lite kläder på golvet eller där jag kan skita i att bädda sängen innan jag går hemifrån. Det går bara inte när man bor så litet som jag, i alla fall inte om jag vill kunna må bra i mitt hem.
Anyway, jag bläddrade bland annonser och läste vad de skriver om de olika lägenheterna:
"Lägenheten har individuell mätning av vatten, förbrukningen faktureras månadsvis av Uppsalahem.
Med detta tillvägagångssätt får du som hyresgäst möjlighet att styra din egen kostnad och betalar bara för din egen förbrukning."
Med detta tillvägagångssätt får du som hyresgäst möjlighet att styra din egen kostnad och betalar bara för din egen förbrukning."
Ärligt talat?! Är det någon som är så jävla dum så att de går på detta? Det krävs för fan ingen raketforskning för att inse att det bara är ytterligare ett sätt att pressa ur några surt förvärvade kronor från varje hyresgäst (denna specifika lägenhet skulle redan kosta mig så mycket som 4700:-/månad vilket är mer än hälften av min månatliga inkomst. Och detta var ändå bara en enrummare fast något större än den jag bor i nu.). För jag kan berätta en sak för er; ALLA människor behöver vatten i någon form och eftersom vårt land ser ut som det gör och våra bostadsområden ser ut som de gör så är vi dessutom beroende av rinnande vatten. Ur en kran. Inomhus. Detta är ju naturligtvis bostadsbolagen medvetna om och nyttjar för att öka profiten ytterligare något.
Lägg till detta deras nya tvättstugekoncept (sedan de byggde om). Tvättade senast idag men eftersom jag känner min tvättstuga, eller rättare sagt dess ickebefintliga torkmöjligheter, så stoppade jag endast i två maskiner vilka inte hann torka på två timmar. Men ni förstår att det är ju så moderna och effektiva maskiner.
På riktigt?! Det finns ETT torkskåp och en tumlare. Men man kan ju alltid boka två timmar till för att få nästan all tvätt torr (för det är inte jätteroligt att behöva släpa upp två-fyra fuktiga maskiner och hänga upp i min lilla enrummare) men, ser ni, vi betalar för varje tvättimme!
Så? Är det månne också av välvilja de gör så precis som i fallet med vattenförbrukningen?
Och som slutkläm så är det också så att jag inte kan styra värmen på mina element. Detta mina vänner var ett stort problem förra vintern som föranledde att jag åkte och hämtade upp mitt lilla elelement eftersom att jag faktiskt inte tycker att 18 grader är en behaglig innetemperatur vintertid. Så idag kom de hit från bostadsbolaget och skulle kolla temperaturen och elementen. Nu är det ju så att det är rätt så varmt dels på grund av att det alltid är varmare på dagen och dels för att jag inte visste när de skulle komma så jag hade ju brassat på med mitt eget element.
Detta resulterade i att han bara konstaterade att "jo, men en etta är ju svårt att hålla varm" (eh, varför i helvete då? Jag köper att en hörnlägenhet kan bli kall men då får de för fan se till att stänga av termostaten på mina element så att jag kan brassa på bäst fan jag vill) och "köp en egen termometer och mät temperaturen på innerväggen tre gånger om dagen" (Jag sitter väl för fan inte på innerväggen under kvällarna? Det får väl ändå mätas mitt i rummet om det skall ha någon funktion?).
Kan må hända även detta vara ett sätt för dem att öka sina vinster? Med tanke på att värmen ingår...?
Kommunikationsproblem...
Ja jag är lite tjatig kanske men nu kommer ett till inlägg om den däringa Alphakursen.
(Lite kort vill jag först bara inflika att det är sjukt intressant även för en ateist som jag och man berör väldigt många av livets riktigt djupa frågor och det är ju naturligtvis sådant som även en icke-troende, en hedning, funderar på emellanåt.)
Med på kursen är det en jättegullig tjej som är lite mer sökande kan man väl säga. Hon är hur social som helst, och intresserad av andra, frågar alltid hur man mår, hur veckan varit, om ens intressen och ja ni vet, allt sånt där man bör fråga folk för att uppfattas som trevlig. På det planet gillar jag henne skarpt (och önskar ibland att jag kunde vara lite mer som henne om jag skall vara ärlig...) men nu kommer menet, så fort vi kommer in på diskussionerna som följer varje undervisningsfilm så begriper jag verkligen inte vad hon pratar om. Alltså jag förstår ju orden, det är inte det, vi pratar ju samma språk men jag kan absolut inte hänga med i vad hon pratar om. Jag ser inte sammanhanget, poängen, följdfrågan, vad det har med dagens ämne att göra...eller för den delen sammanhanget i samtalet.
Nu tror jag inte att det är hennes sätt att uttrycka sig och detta grundar jag på att alla andra hummar och nickar till det hon säger, kommenterar det med "intressant, så har jag aldrig tänkt" eller frågar vidare...Men vad är det då som gör att jag inte förstår? Jag kan inte begripa det. Kanske är hon för djup för mig, gör kopplingar min begränsade lilla hjärna inte ens skulle kunna tänka sig. Det stör mig lite. Faktiskt.
Skriv under uppropet för att häva den illegela blockaden av Gaza!
Jag brukar ju allt som oftast mest skriva en massa trams här men eftersom detta faktiskt är någonting jag anser väldigt viktigt så tänker jag lägga in en länk här till uppropet för att häva blockaden mot Gazaremsan.
Så klicka på länken (se er omkring på hemsidan lite också vettja) och skriv under uppropet. Blockaden har fördömts av en i stort sett helt enig omvärld och det är (efter att man är inne på sjätte året nu) dags att Israel börjar rätta sig efter reglerna precis som alla andra!
Hur närbesläktade med reptiler är vi tro?
Nu är den här igen, den där konstiga tiden på året då jag börjar ömsa skinn. Ja, det är helt sant, jag ömsar skinn. I alla fall på händerna (och ibland även fötter). Det händer ganska regelbundet två gånger om året faktiskt och det ser skitskumt ut.
Det börjar på en fingertopp (just denna gång verkar det vara höger lillfinger) och sedan sprider det sig lite pö om pö tills alla fingrar gått igenom processen.
Men jag är visst normal, bara så att ni vet.
Fredagkväll - fan vad jag är töntig
Alltså, nu sitter jag här lite smålullig efter nåt glas vin eller så, och känner mig som ensammast i världen.
Det töntiga i det här är ju att det är självvalt. Jag hade en inbjudan att följa med till Stockholm, äta god mat och fredagsmysa. Jag tackade nej. Jag hade en inbjudan att komma ner på stan och dricka lite öl med två kursare och lite fler. Jag gick inte dit.
Jag har dessutom haft världens trevligaste fyratimmarsfika och var inte hemma förrän efter klockan tio... Trots detta känner jag mig just som den ensammaste människan på jorden.
Jag ringde min mor för lite pepp vilket hjälpte en kort stund, tittade på en film jag hade hyrt men den vart ju rent av än mer deprimerande, messade Alex lite vilket iofs fick mig att garva en bra stund... Men nu då? Jag kanske får sova helt enkelt. Skall ju ändå upp och sälja Prollen i morgon. Bäst att vara pigg och fräsch. (Nämnde jag att jag skall vara där klockan ett?)
Tentatider hej hej, tentatider
Det var tenta igår. Igen. Denna veckan var det en praktisk tenta dock vilket har både för- och nackdelar.
Fördel: du kan resonera dig fram till en del svar och de får ändå grepp om huruvida du har fattat grejen eller inte. Nackdel: du blir sjukt nervös, svamlar så mycket att ditt resonerande får dig att framstå som högst osäker och examinatorerna kan då börja tveka på om du överhuvudtaget kan någonting.
Nu lyckades jag hålla mitt svamlande på en lagom nivå tror jag och gick in med inställningen att "vi kan väl snacka lite allmänt". Det kanske inte precis uppskattades men det skiter jag i, om det gör mig mindre nervös så får de stå ut med mitt babbel.
Delen döpt till "allmän klinisk undersökning hund" gick bra om ni frågar mig, stolpigt om ni frågar Professor Jens (han ville noga påtala att jag hade en professor hängande över mig). Nu rör det mig inte i ryggen att han tyckte det var stolpigt eftersom det i papprena stod GK. :)
Andra delen var "operationssalsrutiner" och även där gick det bra. Lärarna hade varit schyssta och plockat fram vanliga instrument och inte de allra knöligaste och konstigaste. CG som var min examinator småskämtade med mig och var väldigt avslappnad.
Vid sutureringstestet konstaterade hon bara kort att "du är inte den första som är lite darrig på handen idag" efter att jag ursäktat mig flertalet gånger över att min hand darrade som om jag led av långt gången parkinson. Faktum är att den inte bara darrade utan formligen hoppade upp och ner och fram och tillbaka så att det var näst intill omöjligt att klippa av suturtråden. Här någonstans skrattade CG faktiskt lite smått åt mig men insåg väl att det berodde på nervositet. Jag är bara nöjd över att jag slapp bli alldeles flammande och hettande illröd i ansiktet vilket jag annars gärna blir när jag är nervös...eller stressad...eller varm...eller efter ett glas vin...eller arg...eller kåt...eller ja typ när som.
Nu är jag alltså godkänd för att ge mig ut på kliniksnurran vad gäller smådjur och op-sal, resten kommer om ett par veckor. ...och ja just det, jag vet ju fortfarande inte hur det gick på den skriftliga tentan som jag skrev på i runda slängar trettiofem minuter så kanske kanske måste den skrivas igen.
Jag förstår inte riktigt alla glada utrop varje gång jag visar mig i skolan
Om vi nu skall vara uppriktiga här så ja, det händer ofta att jag stannar hemma i stället för att fara bort till skolan. Relativt frekvent faktiskt...och kanske är det så att jag är mer hemma än där. Visst är det väl så. Men förvåningen att jag dyker upp idag (efter milda påtryckningar från en viss förstående klasskamrat och desto mindre milda sådana från Alex) bör ju inte vara enorm eftersom jag trots allt har praktiskt tenta imorrn.
Denna praktiska historia är också känd under namnet "Gatloppet" vilket ju känns lite sisådär i ärlighetens namn.
Nu har jag dock tragglat en del både i skolan, hemma och i det underbart halvbittra hörnet på Kronåsen. Det var väl inte just supereffektivt pluggande hos mina kursare då det diskuterades både attraktiva män, fula fruntimmer och utlandsresor en stor del av tiden men vad fan, vi gjorde ett försök.
Jag anser mig, efter dagens stora plugginsats, kunna sy de stygn jag bör (varierad estetik men ändå), knyta råbandsknopar på deras vis ("det här är kirurgi och inte segling!"), göra en allmänklinisk undersökning på hund och en del instrument känner jag väl till.
Det som nu kvarstår är suturmaterial och de sista instrumenten men det finns ju gott om tid till sådana saker tänker jag (klockan är ju ändå inte mer än kvart över elva).
För övrigt skall också tilläggas att jag bokat tid hos bilbesiktningen (trodde jag hade körförbud men det visar sig inte inträffa förrän i november), bokat tid hos studentgyn (bara ett och ett halvt år för sent) och registrerat mig på boplats (inte en minut för tidigt om jag nu vill ha boende i Götet 2015).
Är mycket nöjd över min produktiva dag med andra ord. (Är här lite ironisk eftersom vanligt folk skulle hunnit med det femdubbla under en normal dag men man får ju glädja sig åt det lilla.)
Vill bara säga att idag är en ledsam dag
Visst visst, det kan vara så att det finns saker som är värre än det jag måste gå igenom ikväll. Lite värre i alla fall. Men det är ändå så sorgligt. Jag har insett att en kär kamrat (nämligen min kaffemaskin) lämnat mig för de sälla jaktmarkerna. Det tog mig någon månad att inse att så är fallet men efter att försökt konstgjord andning medelst vinäger, chockterapi genom en flaska ättika och slutligen kirurgiska ingrepp med både tänger, mejslar och spetsiga saker inser jag att vår tid tillsammans är förbi.
Så många gånger har du varit mig trogen, bryggt min espresso i vått och torrt. Funnits vid min sida genom tentastress och morgonångest.
Jag hoppas du hamnar i en värld full av fina kaffemuggar, lyxiga malningar och en eller annan kaffegök ;).
Du kommer vara saknad!
Sanningar
Jag hade precis skrivit ett långt inlägg om sanningar, bekräftelse, vänner och höstlöv men det blev alldeles för självutlämnande så nu tänker jag bara leverera en enda sanning. Den är lite pinsam faktiskt men bara lite och det är att jag älskar romantiska komedier i New York-miljöer.
Jag tittar på dem med en tår i ögonvrån och väntar på tillfället när de trånande tu alltid får varandra på slutet. I min ensamhet sitter jag och dagdrömmer över att mitt liv skall bli så. Naturligtvis inte i New York men kanske i Majorna. Det skall vara höst och baskrar och halsdukar och leenden och vackra färger och cappuccino och bagels och hav och handhållanden och kyssar under ekar och båtåkande och kärlek och sega råttor och glass och vänner och skratt och gråt och hundar och barn och karuseller...
Okej, landar nu i verkligheten igen.
Jag visste inte att jag gillade flamenco
Igår var jag bjuden på konsert och inte vilken som helst utan en flamencokonsert som tydligen var någon avslutning på Uppsala internationella gitarrfestival.
Det händer, låt mig säga, inte varje dag att jag blir bjuden på dylika tillställningar. (Sist var väl 2008 när jag blev bjuden på ABBA-musikalen.) Egentligen tvivlade jag ju aldrig på att det skulle bli en underhållande kväll eftersom Galningen som bjöd mig klart och tydligt deklarerat att jag skulle gilla det.
Jag gillade det! Inte bara gillade utan jag fascinerades något kopiöst av dem som spelade och jag satt med gåshud på armarna från och till under två timmar. När man sedan inte tror att det skall bli bättre kliver killen längst ut på vänsterflanken (han en oinvigd som jag trott hade till enda uppgift att klappa händer) ut mitt på scenen och river av en flamencodans med så mycket känsla och så mycket energi så man trodde inte det var sant.
Shit säger jag bara! Stående ovationer och extranummer blev det innan vi gick ner på stan för ett glas vitt. Detta glaset vitt ville sig inte bättre än att det förvandlades till ett par stadiga GTs, några öl, någon slags rombaserad historia och en eller annan vodka & cola. Det var högst segt att kliva ur sängen idag...alltså jag menar värre än vanligt... Nu har jag dock tagit mig igenom denna dagen på ett lysande sätt som innefattat en höstpromenad i regnet (jag tröttnade på mig själv och min slappa lekamen som inte tog sig ur sängen och tvingade mig helt enkelt att gå och hämta min bil som jag parkerat nerer på stan) och en gäng långa och mycket uppiggande telefonsamtal.
Så bring it on Monday! Give me your best shot. Efter denna helgen är jag mer än redo.
Myspys med Bambam
Efter att jag nu då tvättat hela morgonen (och ja, takronan får även denna vecka tjäna som tvättställning för mina icke-torra trosor och strumpor) så hade jag aningens men bara lite bråttom till skolan. Det blev en sådan däringa Liverpoolare till tvätt (för er som inte känner till begreppet Liverpoolare så är det väl föregångaren till raggardusch kan man säga...), en snabb macka och hoprafsande av lite papper på språng ut genom dörren till bilen.
Kommer med andan i halsen till skolan för att mötas av ett "Men? Vad gör du här?" varpå jag inser att jag inte har grisövning idag som jag nu spetsat in mig på. Till följd av lärarbrist kunde jag heller inte haka på för att grupperna då tydligen skulle bli för stora så det var ju bara till att kliva ur den blå pyjamasen, hoppa in i jeansen och sätta sig i bilen igen.
Jag var inte vrålsugen på att åka hem till mitt tvättkaos kan man ju säga så jag ringde sonika upp Dagmatten (alltså tjejen som var dagmatte åt Saphira på den tiden hon fortfarande bodde hos mig) och föreslog lite fika hemma i hennes kök så att vi kunde få snacka lite skit och jag kunde få grandispussas lite med hennes doggar.
Dagmatten hade dock också lyckats boka in den här dagen för tvättid men sa lite fint att om hennes "lillkille" fick en promenad undertiden hon tog hand om det sista så var hon så att säga up for a cup of coffee efter det.
Oftast har jag svårt med de där subtila signalerna men den här undgick inte ens mig så jag erbjöd mig att komma och hämta Bambam en sväng.
Det blev sig alltså inte bättre än att grisarna ute på Lövsta byttes mot en långpromenad (eller mellanlång då om vi nu skall vara så petiga) med en vitsvart gosegris i Salabacke med åtföljande kaffe.
Jag kan säga att jag hade nästan glömt av hur mysigt det är att vara på promenix med en grandis vid sin sida. Det är helt klart något speciellt som man inte riktigt får ut med andra hundar...Sedan att var enda klädesplagg blir nerdregglat hade jag visst också lyckats förtränga men vad fan, det kan jag ju bjuda på efter att vi tumlat runt bland höstlöven.
Att vara vaken tidigt på morgonen har sina poänger
Jag hade bokat tvättid idag, klockan sju på morgonen. Jorå, ni hörde rätt. Klockan. Sju.
Min tanke när jag gör sådana där saker, ja alltså planera in saker tidigare än jag normalt brukar hunnit somna, är att försover jag mig så skiter jag i allt ihop och vägrar stressa även om det är tre timmar kvar på bokad tid.
Nu hände det sig som så att jag inte försov mig, inte det allra minsta faktiskt utan jag var faktiskt där fem minuter för tidigt och med vårt fiffiga elektroniska system blir man inte insläppt ens en sekund innan .59 slagit om till .00. Alltså fick jag stå där i någon slags sömndrucket tillstånd och vänta bort fem minuter. (Är det inte galet konstigt att fem minuter man har på sig att välja kläder inför utgång kan gå så jävla fort medan de fem minutrarna framför displayen utanför tvättstugan känns som en jävla oändlighet?)
Jaja, jag gjorde det jag skulle i tvätten (när jag väl då blev insläppt) och eftersom jag nu var vaken kunde jag lika gärna sätta på teven och kolla lite på nyhetsmorgon...som några timmar och många tvättar senare gick över till efter tio. Jag gillar verkligen inte Malou men nu blev det som så att det stod på i bakgrunden.I hennes soffa satt Bingo Rimér och Katarina Vad-hon-nu-heter-i-efternamn och diskuterade sin relation tillsammans med någon slags relationsexpert. Högst intressant att lyssna på och jag insåg att jag under tidigare år nog inte var helt olik henne (alltså Katarina och inte Malou). Mycket bestämda åsikter om vad som "behövde göras" var dag och vem som skulle utföra vad.
Jag har nu konstaterat att det är sjukt skönt att ha ett helt eget hem. Förvisso ser det ut som kriget här men det är mitt krig och jag bestämmer själv att det itne behöver tas omhand förrän i morgon. Det är ingen annans krig som ligger och skräpar och stör mig. Mycket fint.
Om vi säger så här: spela SkipBo själv är helt enkelt inte lika roligt
Att först bo med en vän en hel sommar och sedan ta med sig syrrans pojk hit upp till Schmuppsala har alltså gjort att jag inte varit ensam mer eller mindre sedan juli. Egentligen tidigare än så eftersom jag var hos farsan ett par veckor innan skånetrippen så man kan säga att jag levt med folk tätt inpå mig sedan andra juni mer eller mindre.
Då skulle man kunna tänka sig att jag skulle uppskatta tystheten, ingen som tjattrar på morgonen innan jag vaknat, bara hälften av disken, hälften av skräpet, hälften av tvätten och tid för mig själv.
Det gör jag inte. Jag avskyr det! Det är tråkigt att inte ha någon omkring sig man kan snacka om livets stora och livets lilla med, ingen som kan putta på mig i snurrgungan på utsidan huset, ingen som gör kaffe på morgonen, ingen som spelar massa konstig musik, ingen som spelar bra musik, ingen som gör konstiga tågrejjer på kvällen, ingen att killa i håret, ingen som killar en på armen, ingen att garva med.
Helt enkelt ingen att spela SkipBo med.
Så har man vart på Skutrace i år igen
I oktober varje år är det dags för årets sista segling (första och sista för mig i år) för många utav västkustskutorna. Denna segling görs gemensam sak av i kappsegling skutorna emellan och i år var hamnarna som besöktes Skärhamn och Lysekil.
För tredje året i rad har jag nu haft med mig någon eller några personer som egentligen inte är skutseglare och jag är liksom alltid lite nervös över att de inte skall ha roligt och tycka att det är värt besväret på något vis men eftersom ett par av dem nu valt att återkomma för andra året i rad antar jag att de i alla fall har någon behållning utav att segla med...
I år kunde vi också fira att vi inte kom sist. Alltid positivt. :)
Alpha del två
Igår var det ju som bekant onsdag och onsdagar för mig innebär nuförtiden kurs i kristendom.
Jag tänker inte gå närmre in på innehållet just nu (mest för att jag sitter på ett kafé och skriver på telefonen och just det lämpar sig inte särdeles för allt för långa texter) utan nöjer mig med att konstatera att de placerat mig i samma diskussionsgrupp som prästen. Det kan ju naturligtvis vara en slump men någonting säger mig att det var högst medvetet.
Om så är fallet är det andra gången i mitt liv jag i religiösa sammanhang med baktanke blir placerad bredvid någon som inte kommer känna sig allt för pressad över mitt ifrågasättande. Smart av dem.
Okej men om jag ändå skall skriva något om helgen så blir väl överskriften oorganiserat kaos
Vi var nämligen och jobbade i helgen och det jobbet bestod i att leda unghästar atter och fram i regn och rusk och senare på natten mocka ur alla de tvåhundra boxar som ovan nämnda unghästar stått i under dagen.
Normalt sett är ju just mockning lite halvtugnt och speciellt om man skall skotta ur i runda slängar tjugo trettio boxar.
Nu var inte detta normalt sett utan det hade spöregnat ett par dagar vilket gjorde varenda box dyngsur. Inte heller tillhör det det normala att behöva skyffla samma dynga och samma spån två gånger men det var vi tvugna här då det saknades redskap och vi först måste skotta ur allt på gången och vid senare tillfälle upp i kärran. (Detta uppskattades inte särdeles av min rygg kan jag tillägga och på morgonen dagen efter var den ytterst tydlig i sitt tyckande angående fredagens aktiviteter eftersom jag med nöd och näppe kunde stå upp.)
Om ni nu dessutom tänker er tio brudar med ett hävdelsebehov utan dess like som gjorde allt för att få armbåga sig fram till rollen som ledare för arbetslagen utan att ha vare sig den organisatoriska ådran, fallenheten eller auktoriteten för att klara det självutnämnda uppdraget så har ni nu kanske en liten aning om vad vi fick stå ut med.
Om man nu också betänker att jag redan från början inte var särskilt sugen på att jobba utan hellre tagit mig en go pilsner eller så och på toppen av allt detta hade jag rätt så kraftfulla, hormonellt underbyggda, humörsvängningar ja då förstår ni kanske hur min helg tedde sig.
Nåja, det blev aningens lite bättre i takt med att värken i kroppen tilltog och lördagen blev rätt så mycket bättre. Tyvärr blev inte de tio tjejerna något bättre alls utan snarare tvärt om. Till min stora förtjusning var det dock inte bara Alex och jag som tyckte detta var ett aningen störande moment insåg jag efterhand och jag hoppas att saken kan styras upp till nästa år vid den här tiden då det är dags för mig att leda häst och skotta box igen. :)
En uppdateringstakt i stil med telenors täckning- väldigt varierande och högst ofrekvent
Ja jo, när det blir så här att jag inte uppdaterar på länge hinner det ju hända väldigt mycket mellan gångerna. Lite för mycket egentligen, sådär så att jag inte kan sortera det ordentligt och få ner det på pränt.
Så i stället för att försöka återge vad som hänt sista veckan skriver jag om en mycket liten och mycket envis figur jag mötte häromdagen. Svart och röd och med små vingar hade hen parkerat sig på min bilruta när jag skulle köra. Jag är fortfarande lite osäker på vad det var för mystisk insekt men den skulle kunna ha vart en modifierad fluga...om nu sådana finns.
Jag tänkte inte så mycket mer på det utan startade min bil och började köra. Tänkte att flugan väl flyger sin väg snart men icke. Hen kämpade och slet för att hålla sig kvar, stundom med bara ett par av sina små röda ben kvar mot min sidoruta. Hen satt precis i ögonhöjd så att jag med spänning kunde följa dess kamp mot luftmotsåndet. Och tro på fan om den inte lyckades klamra sig fast hela vägen hem till mig. En lång sträcka för en liten flughybrid.
Jag är helt klart imponerad av det lilla livet.
