saffeochjag

Att först bo med en vän en hel sommar och sedan ta med sig syrrans pojk hit upp till Schmuppsala har alltså gjort att jag inte varit ensam mer eller mindre sedan juli. Egentligen tidigare än så eftersom jag var hos farsan ett par veckor innan skånetrippen så man kan säga att jag levt med folk tätt inpå mig sedan andra juni mer eller mindre. 

 

Då skulle man kunna tänka sig att jag skulle uppskatta tystheten, ingen som tjattrar på morgonen innan jag vaknat, bara hälften av disken, hälften av skräpet, hälften av tvätten och tid för mig själv.

 

Det gör jag inte. Jag avskyr det! Det är tråkigt att inte ha någon omkring sig man kan snacka om livets stora och livets lilla med, ingen som kan putta på mig i snurrgungan på utsidan huset, ingen som gör kaffe på morgonen, ingen som spelar massa konstig musik, ingen som spelar bra musik, ingen som gör konstiga tågrejjer på kvällen, ingen att killa i håret, ingen som killar en på armen, ingen att garva med.

Helt enkelt ingen att spela SkipBo med.