Sanningar

Jag hade precis skrivit ett långt inlägg om sanningar, bekräftelse, vänner och höstlöv men det blev alldeles för självutlämnande så nu tänker jag bara leverera en enda sanning. Den är lite pinsam faktiskt men bara lite och det är att jag älskar romantiska komedier i New York-miljöer. 
 
Jag tittar på dem med en tår i ögonvrån och väntar på tillfället när de trånande tu alltid får varandra på slutet. I min ensamhet sitter jag och dagdrömmer över att mitt liv skall bli så. Naturligtvis inte i New York men kanske i Majorna. Det skall vara höst och baskrar och halsdukar och leenden och vackra färger och cappuccino och bagels och hav och handhållanden och kyssar under ekar och båtåkande och kärlek och sega råttor och glass och vänner och skratt och gråt och hundar och barn och karuseller...
 
Okej, landar nu i verkligheten igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0