saffeochjag

Det ringer ju sällan okänt folk till mig så jag blir alltid nyfiken och smått nervös när det ringer från nummer jag inte känner igen. Värst är på något sätt hemliga nummer då jag alltid tänker att det är polisen eller något annat obehagligt som av någon märklig anledning skulle vilja få tag i mig (vad det nu skulle kunna tänkas vara), eller när de ringer från partiet utan att lämna meddelande om vad de vill mig, det är också ganska obehagligt.

 

Det var alltså lite avvaktande jag svarade när det ringde nyss. I andra änden av luren hälsar en sådär glättig grabb som indikerar att han är telefonförsäljare av något slag. Mycket riktigt skulle han snart komma fram till att han minsann jobbar för miljonlotteriet och eftersom jag varit kund hos dem under en period då de inte delade ut någon miljonvinst skulle han nu kompensera mig för detta. (Här lät det som att det var han personligen som skulle stå för kompensationen men det förstod jag ju att det inte var.)

 

Jag talade vänligt om att det får han ju gärna göra men jag vill inte vara med i mijlonlotteriet en gång till (låt mig säga att förra gången avsade jag mig grejerna och tvingade dem att avsluta mitt lottabbonemang i förtid då jag ansåg mig förd bakom ljuset av deras glättiga säljare...).

Detta förstoood  han ju såklart och försökte få mig att känna att vi minsann var de bästa vänner i världen och att han minsann inte hade några rävar bakom några stora öron, alltjämt sägandes mitt namn minst två gånger i varje mening. 

Eftersom jag nu då körde bil och inte hade så mycket annat för mig lät jag honom hållas en liten stund och han upplyste mig om att nu hade de dubblat vinstsummorna och det förstod jag väl att det skulle gynna många fler? Och visst var det väl mycket bättre att sprida ut högvinsten på fjorton miljonärer i stället för att en enda människa skulle få alla tjugo miljoner? (Fortfarande adresserade han mig Marie i varje mening.) Och vad skulle jag helst vinna, pengar eller resor?

Här förklarade jag att som student vill jag ju alltid ha pengar i första hand.

 

Det var nu han deklarerade vad kompensationen skulle vara: i varje lottpaket (6 lotter per månad, à 40 kronor lotten) skulle en av lotterna vara gratis! Hör och häpna, jag skulle minsann bara behöva betala tvåhundra kronor i månaden i sex månader framöver! Var inte det en bra deal så säg?

 

Jag kunde ju inte låta bli att skratta åt honom eftersom han nu ändå lagt en sisådär åtta minuter på att berätta om alla fördelar med detta och dessutom gjort sig förtrolig genom att var trettionde sekund påminna mig om vad jag hette så att jag liksom inte skulle glömma av det.

Jag talade igen om att jag ju alltså inte ville vara med i lotteriet. Ännu en gång förstod han detta...och ännu en gång berättade han att detta gjordes för att kompensera mig.

 

Nu undrar jag bara i mitt stilla sinne, hur fan blir jag kompenserad genom att jag betalar tvåhundra riksdaler i sex månader till miljonlotteriet?