Nej, det är inget för mig
Alltså det här med att stå ombytt och redo med kniven i högsta hugg klockan tjugo i sju, det är jävlar i min låda ingenting för mig.
Samhället borde anpassas mer till oss som är kvällsmänniskor tycker jag bestämt!
Jag tänker att jag vill göra mig ett namn bara...
Alla pr är bra pr. Ungefär så tänkte jag i morse när jag bestämde mig för att göra mig ett namn här på slakteriet. Jag stod på stationen kropp och såg en suspekt böld vid knäleden. Varje, och då menar jag verkligen varje gång, jag upptäckte något igår så blev jag tillsagd av en av gubbarna att skära och kolla om det var i leden. Men se det mina vänner borde jag inte gjort med denna specifika bölden! Lite försiktigt satte jag kniven på utsidan av den. Hm, det gick inte att se om den var i leden varpå jag skär lite djupare.
Om vi säger så här; en fylld böld bygger upp rätt så mycket tryck, ni vet som en övermogen finne. När man så lättar på trycket medelst ett hål så resulterar det alldeles uppenbarligen i att innehållet sprutar ut rakt över den stackars tillsynsteknikern vilket i det här fallet alltså var vederbörande. Tursamt nog hade jag för en gångs skull haft vett på att hålla käften stängd (ni vet det händer ju inte så ofta).
Om ni nu inte visste det så blir synen jävligt suddig när man får in en halv liter kletig gul sörja i ögonen. Inte bara en halv liter i ögonen fick jag utan jag fullständigt duschades i denna härligt kladdiga sörja...
Bakom mig hör jag Alex som säger: Men vad göööör du Marie?
När jag vänder mig om för att tala om vad jag precis gjorde bryter hon fullständigt ihop på sin plattform. Det är fanimej nätt och jämnt att hon slutat garva nu till tvåkaffet. Stygga, skadeglada människa! Hmpf! ...fast okej då jag hade ju lätt garvat läppen av mig om det inte var så att det var jag som nu luktade skunk och gammalt anus.
På väg tillbaka in i slakthallen (ja, jag blev ivägskickad för att tvätta av mig och mina kläder, kan lova att jag badade i handsprit) tittar en av polackerna på mig och börjar flina så brett att jag tror huvudet skall delas på mitten och bakom mig hör jag "Var det du som stack hål på bölden?". Så nu vet de vem jag är :)
Men jag hittade i all fall bölden.
Idag är det tisdag
Förvirring är dagens ledord. Jag återkommer i frågan men låt mig bara säga att ju fler dagar som går här på slakteriet desto snurrigare känns systemen... När det dessutom står en karl breve och säger tvärtemot vad jag fick lära mig förra veckan, ja då jävlar får jag spunk.
Gärdsgårdar och blommor...och stekspadar icke att förglömma.
Midsommar firades i Skåne. Det kändes som en bra idé att tacka ja till en inbjudan om att vistas i Åhus hela midsommarafton och påföljande dag.
Bara att ta sig dit var ju ett litet projekt eftersom det tydligen var mycket viktigt att de två små racerbilarna skulle åka i karavan. Efter ungefär tio samtal lyckades vi sammanstråla på någon slags p-plats vid vägkanten. Ut i ösregnet för att snabbt krama om vänner jag inte sett på mycket länge. Liten röd skoda körde sedan fort vidare till slutdestinationen.
Det dröjde inte länge efter det att vi anlänt innan jag tydligen skulle styra upp någon slags poängpromenad som döttrarna i huset ordnat med. Lagen skulle helst bestå av två människor som inte kände varandra sedan tidigare och låt mig sära att i mitt fall var det ju inget större problem eftersom de flesta var okända ansikten...
Ödmjukt utannonserade jag att den som ville vinna med fördel borde ansluta sig till mitt lag. Det slumpade sig så att jag och en av de roligaste brudarna på festen hamnade i samma lag, mycket fint vill jag säga.
Jag undrar om barnen inte tänkt till lite extra när de gjorde rundan eftersom den gick genom en extremt svårgenomtränglig och oländig terräng där jag allra minst skulle behövt någon typ av sabel för att slå mig igenom. Tursamt nog hade min lagkamrat ett litet paraply som hon gick och viftade frenetiskt omkring sig, det visade sig nämligen att det närmsta hon tidigare kommit djur och natur var gräset i Malmös refuger och det var mycket traumatiskt för henne att klättra sig igenom denna skog av tistlar och hundkex.
Vid varje fråga fick vi lite uppmuntran i form av en päron- (eller var det lime?) shot. Uppskattades särdeles!
Behöver jag fråga om ni kan lista ut vilka som vann? ;-)
Mat ordnades och inmundigades, snapsvisor sjöngs och vid något tillfälle badade två av festdeltagarna med kläderna på... En av dem kan ha varit eller så var det inte jag.
Dagen efter när jag vaknade visade det sig att jag var lite öm i kroppen. Det är fortfarande oklart om det beror på det platta fallet ner från axlarna på J och pladask i havreåkern eller om det möjligen berodde på att vi försökte styra upp ett dansprogram innehållande en del nacksvingar...
När det så var dags att hoppa in i den lilla skodan för vidare färd söderöver inser jag att min BH hänger på tork på torkarbladet och ett par trosor av någon märklig anledning hittat en sovplats på dragkroken... Hm...
Idag skall vi prata om bajs
Bajs är inte alltid så lätt. Jag tycker inte om bajs rent generellt. Nehej, tänker ni. Finns det överhuvudtaget någon som gör det? Kanske inte så många nej, det kan jag tillstå men jag skulle vilja hävda att jag ogillar bajs extra mycket. Inte så direkt att jag har en fobi för det men ändå. Den ocilja mot bajs tror jag för övrigt har gått i arv då jag fått höra historier om min fars blöjbyten på mig som helt sonika gick ut på att han la mig i badkaret, slet av mig blöjan och sedan lät mig guppa omkring i min egen skit medan han spolade av mig med duschslangen. Allt detta för att han hyser den högsta motvilja mot att torka en unge i baken om den har skitit.
Jaja, på sommarjobbet nu så krävs det i alla fall ett feacesprov (eller rätt och slätt lite skit på en pinne) för att kontrollera att vi inte lider av salmonella. Beskrivningen på paketen är ju enekl, man skall bara lägga papper i holken, skita på papperet och sedan stoppa ner en lång tops i det man nu presterat. Sedan skall ju såklart topsen i en jävla hylsa utan att den först vidrör någonting annat und so weiter...
Första problemet uppstår i mitt fall redan när det kommer till att skita. Det krävs liksom att man gör det och låt mig säga såhär, det kan gå väldigt många dagar mellan varven... Nu lyckades jag få till detta och jag fick tryckt ner topsen och jag fick stoppat den i hylsan och märkt upp skiten. Tog med det till jobbet med mycken vånda eftersom påsen med hylsan låg på samma ställe som påsen med matlådan, mycket äckligt om man frågar mig! Visst visst det var minst fyra lager plast i olika former mellan hylsan och maten men ändå rätt snuskigt.
Tror ni inte på fan att det var fel dag att lämna sitt bajs så vi fick helt enkelt med oss var sitt nytt kit hem för att genomföra samma sak ännu en gång. Fan också!
Så idag var det så dags. Jag kände hur det tryckte på och tog med mig attiraljerna ner. Sket på pappret, vilket i sig är lite äckligt, och sedan skulle topsjäveln ner. Men jag hade ju naturligtvis tagit för lite papper så det gled liksom ner i vattnet en bit. Jag hoppas att det inte märks på provet för nu har jag fan ingen lust att samla bajs mer...
Want to play?
Tänkte mig som så här att vi skulle leka en liten lek. Först funderade jag på Jeopardyupplägg men har nu vid närmare eftertanke bestämt mig för fallande-poäng-varianten. Vad tror ni? Okej då kör vi!
5 poäng
Representanter syns ofta ute på stan och då främst i olika typer av gallerior.
4 poäng
Löften utlovas om förbättrade förhållanden på alla plan...
3 poäng
...men i själva verket fungerar det sällan. När man så väl tror sig fått problemen lösta via kundtjänst (som alltid är mycket trevliga) dröjer det inte länge innan det visar sig att man blivit dragen vid näsan...återigen.
2 poäng
Täckning saknas såväl i centrala Uppsala som Töllsjö och Hörby. Nätt och jämnt klarar de av att hålla en normal och jämn mottagning mitt inne i Göteborg.
1 poäng
Telefonbolag som rimmar på snor.
Nå, det var inte så jävla svårt va? Säger som Alex att det där sim-kortet kommer dyka upp i en hundbajspåse på deras kontor den dagen jag inte är bunden längre.
Summerar min en och en halv vecka i Göteborg
Det första ordet jag kommer att tänka på är bakfylla. Inte på ett dåligt sätt. Inte alls! Ändå så har jag varit lite skakis och bakis varje dag.
Det är en liten värld
Jag får besök till helgen. Ser fram emot det. Självklart berättade jag ju detta för farsan och övriga i familjen här och lika självklart är det ju att de undrade av vem. Nu berättade jag då varifrån han kommer...och hur vi träffats (även om nu den historian inte är direkt smickrande för mig själv men vad fan, lite kan man väl bjuda på...).
Så idag ringer telefonen och när jag svarar vrålar någon i örat på mig. Det var farsan som vart och köpt färg för firmans räkning och en av dem som jobbar där råkar komma från samma lilla ort som personen ifråga som jag skall träffa till helgen. Naturligtvis hade ju farsan kollat upp om han visste vem det var. "Känner du den där killen eller?" "Ja, han har dreads." "Nähä?" "Jasså."
Jorå, inte bara råkade han veta vem det var utan hade tydligen huserat honom och hans vän förra året under Metaltown.
Vad säger man? Synd att jag inte fick lite roligare detaljer än att de städat bra :P
Bara ett litet inlägg så att ni vet att jag ännu lever...
Har nu varit på bästkusten (eller nåja, några mil ifrån eftersom far min envisas med att bo ute i obygden) sedan i tisdags.
Försöker hinna med så mycket som möjligt denna korta tiden jag är här vilket innebär rätt så tajta dagar. Enligt min syster är det festligt att se hur jag alltid försöker pussla ihop allt när jag är i stan, enligt min bror är jag dum i huvudet som överhuvudtaget vill träffa folk, det kan man likväl göra via datorn tycker han...
Och att ha ett handskrivet schema över de dagar jag är här för att komma ihåg allt jag bokat in är INTE onormalt. Okej? Okej!
