Överhopad
På något vis har jag återigen tagit på mig saker som jag inte har en aning om hur jag ska lyckas lösa. Visserligen så brukar det ju alltid lösa sig och då ofta på ett sätt som är väldigt bra men fram till den lösnignen kommer händer det att jag känner mig lite stressad.
Nu brukar visserligen dessa stressattacker gå över väldigt fort men idag kändes det rätt så segdraget. På förmiddagen fick jag visserligen pluggat ett par timmar men det var långt ifrån tillräckligt. Inte heller har jag tagit tag i det här grupparbetet som skall göras, visst, jag läste igenom det som skulle läsas inför morgondagen och försökte söka mina artiklar på PubMed men jag måste ju vara totalt obegåvad eftersom jag inte lyckades ladda ner en ända en... Vad gör jag för fel?
I morgon lär jag nog få veta det men då är det ju försent... Ja ja, inte mycket att göra åt saken halv tolv på kvällen.
.
Dessutom har jag ju den här förbenade studiecirkeln hängande över mig. Förra veckan kände jag ju mig rätt hårt åtsatt på vårt möte eftersom jag tydligen var den som borde svara på frågorna. Hm, vet inte men känner en viss press och inte blir det bättre av att jag inte begriper vad jag läser heller. Hur ska jag ta mig igenom det här? Jo, men jag vet! Jag far ner till Göteborg och festar lite i helgen istället. Jo, det blir nog fint det...
.
Mitt när jag satt och tyckte som mest synd om mig själv så ringde min fina fina vän Karin och gav mig något mycket trevligt att fundera över. I princip har jag nog funderat klart och fattat ett beslut. Är idén genomförbar så kommer jag inte tveka en sekund. Återkommer när tankarna är lite mer välformulerade...
.
Nu har den lilla söta katten Lisa värmt upp min säng så att jag kan krypa och bara drömma mig bort.
.
Förresten, visst har de väl nåt konstigt i riset på sushirestauranger?
Ett leende
På något sätt (och nu lär jag väl få hela klassen emot mig...igen) så gillade jag dagens föreläsning. Visst, han var en aning opedagogisk och visst, kluddet på tavlan blev obegripligt och visst, allt var repetition..men jag älskar det!
Kan det bli bättre än när de väljer att ta det en gång extra från grunden? Då först känner jag ju att jag begriper och kan följa med i en föreläsning...Och jag tyckte ändå att han var rätt så söt gubben, han ville så väl och han lämnade dessutom ut en sammanfattning på allting han skrev.
.
Efter föreläsningarna så fick sig den lilla blå en omgång så att han nu strålar ikapp med det höstsolen. Tänk så mycket roligare det är att hoppa in i sin bil när den är ren och fin. Jag har dock upptäckt en del stenskott på huven som lämnat små vita prickar i lacken, jag undrar jag hur lång tid det tar innan rosten kommer krypande. Nu vet jag ju egentligen vad man skall göra åt saken men det är det där med att få tummen ur och vädret ska vara rätt och .....(fyll i valfri ursäkt). Men till våren så!
.
Sista tiden har jag insett hur lite man egentligen behöver anstränga sig för att göra en annan människa glad. Ett leende och en trevlig uppsyn kommer man fasen så långt med och eftersom jag nu varit på synnerligen bra humör ett par dagar så har leendet legat väldigt nära ytan precis hela tiden. När man nu då går omkring och ser så glad ut så visar det sig att människor man passerar genom vardagen också lyser upp och börjar le och de har nog ingen aning om varför de gör så utan leendet har helt enkelt smittat. Skall från och med nu alltid gå runt och le :)
Eller nej, inte alltid kanske. Det är bra att vara arg också, varenda litet knytt har rätt att vara arg som Lilla My så klokt säger. Dessutom blir man alltid lite vassare och lite bättre i sina repliker när man är lagom arg och oj vad man kan få till det. Igår kväll pratade jag med min kära kusin som berättade att hon skrivit ett mycket upprört brev till ett postorderföretag och fan vad jag garvade! Det var inga nådiga meningar och de som öppnar mailen har en härlig läsning att se fram emot.
.
Så kontentan: Det är fint att vara glad men är man arg så nyttja det!
Jag saknar dig!
Biokväll med finaste Karin idag, med var också tre utav hennes tidiare kursare. Det blev "Jag saknar dig!" och trot eller ej men en tår eller två letade sig fram i ögonvrån... En fin film om en ficka som förlorar sin enäggstvilling i en bilolycka. Kan helt klart rekommenderas.
.
Innan filmen hade vi bestämt att mötas upp för att gå ut och äta lite och ta en öl. Valet föll på en kina-/thairestaurang med buffé. Någonting i mig säger att man bör inte käka buffé och speciellt då itne en som stått framme hela dagen. Helt ofrivilligt börjar mina tankar vandra iväg och spekulera i hur mycket bakterier där finns och vilken finfin miljö för dem att växa och frodas i. Men men, nu var jag ju där med fyra läkare och kunde alla de frossa i bakteriehärdar så kunde väl jag och det smakade faktiskt riktigt bra. Eventuella levande bakterier kan jag ju alltid hoppas på att alkoholen avdödade.
.
I förmiddags åkte jag och Hanna ut till Hammarskog och kollade in deras nya lya. Nu har de ju inte tillträde till den förrän i december men vi kikade lite på utsidan. Vad fint de kommer att bo. Inte utan att jag är lite avis även om jag älskar att bo så centralt som jag gör.
Vi tog en tvåtimmarssväng i skogen och fångade lite trattisar också när vi ändå var där. Hundarna var odugliga svamphundar men vad tusan man kan ju inte vara bra på allt. De är ju trots allt söta som få.
Vid det här laget verkar Hanna gett upp hoppet om att få dem till att söka svamp och har övergått till att lära dem att inte springa sönder dem i alla fall...Vi får se hur det går ;)
Vet inte riktigt vad jag skall med så mycket torkade trattsvampar till eftersom jag i princip aldrig lagar mat men jag får väl skänka dem till Johan som jag bor med så kan han ju få njuta av det goda...
Höst
Idag har det verkligen varit en riktig höstdag här i Uppsala men en mycket härlig sådan. Träden börjar äntligen spraka i varma färger och solen har strålat. Emelie och jag traskade mot Gallan och det slog mig då att livet kunde definitivt vara mycket mycket sämre!
.
Inte ens den vidrigt jobbiga sulfalabben kunde få mig på dåligt humör, lägg då till att vi satt med den i fyra timmar en fredageftermiddag och det enda jag med säkerhet tog med mig därifrån var vetskapen om det faktum att jag inte kommer ihåg ett jota av gymnasiematten.
Det förvånar mig gång efter annan att alla i min närheten har sådant tålamod med mig och faktiskt tar sig tid att hjälpa mig, tålmodigt förklara och rita och peka. När det rör sig om matte är det nämligen så att jag behöver få det förklarat och upprepat för mig in i absurdum för att överhuvudtaget begripa vad jag gör. Och idag var det då de två labbhandledarna som blev utsatta för mitt eviga frågande och handuppräckande men utan att bi irriterade tog de det helt enkelt om och om och om igen... Underbara! Det är inte alla lärare som är sådana kan jag upplysa om utan av vissa blir men helt enkelt dumförklarad och sågad vid fotknölarna om man inte vet vad den naturliga logaritmen för två är (har idag lärt mig att den är 0,697 :)) eller hur man förkortar och flyttar runt enheter...Jag tackade dem så mycket för tålamodet när vi skulle gå varpå de tackade för att vi hållit uppe det goda humöret motgångarna till trots.
.
Nu väntar en kväll hemma hos Fina Nina drickandes vin och skvallrandes.
Fan vad jag är glad!
Glädje
Någon gör mig glad. Eller kanske rättare sagt tanken på någon. Så glad så att jag kommer på mig själv med att gå och fånle emellanåt.
.
När man är sådär glad redan från början så blir resten av livet så mycket roligare och det upplevde jag så sent som idag. På väg hem till min vän vars hund jag skulle passa blev jag lite hungrig och svängde in på tappen för att köpa en macka och en banan. Fruktpelaren stod precis innanför skjutdörren av glas och bananerna är det första jag ser. I min värld är denna frukt oftast gul. Inte här. Här var alternativen limegrön eller lätt bajsbrun. Normalt sett skulle jag tagit en limegrön sak som jag vet skulle krulla tungan på mig och göra mig sådär supertorr i käften som omogna bananer gör.
I förmiddags tog jag visserligen en sådan banan men först lyfte jag upp en av varje och ropade till killen i kassen om detta var vad de hade att erbjuda varpå vi båda två började skratta rejält mycket och ända ut i bilen hade jag ett leende på läpparna.
Grupparbete
Frustration är nog ordet som bäst beskriver min sinnestämning för tillfället. Det är nämligen så att vi fått ett grupparbete tilldelat oss, ett arbete som handlar om hur man hanterar ett epizootiutbrott och man skall genom att leta i lagtexter och förordningar klura ut hur man som veterinär hanterar uppkommen situation.
Har man någon gång försökt sätta sig in i detta vet man vilken snårig djungel det är. Fram till snart trettio års ålder har jag levt lyckligt ovetandes om eländet men så nu har jag då fått denna fördjupade kunskap. Usch, kunde lika gärna varit utan! Kommer bli uppäten levande imorgon när vi skall sätta ihop arbetet.
.
Något mycket trevligare är att jag blivit utbjuden på lunch utav en mycket trevlig man som jag träffade för någon vecka sedan. Han hävdar bestämt att de kan laga god fisk även på denna sida landet och ämnar bevisa det genom att ta med mig på fiskresturang någon dag nästa vecka. Superkul, även om jag tvivlar på deras förmågor att tillaga den. :)
.
Direkt efter skolan idag mötte jag upp en vän vid stationen och vi gick och tog oss en bit mat på Storken ett fik som jag var bergsäker på hette Pelikanen men icke... Käkade en rätt okej paj sällskapet däremot var mer än okej och innan vi visste ordet av hade klockan hunnit bli åtta redan och vi hade vid det laget avhandlat diverse ämnen mellan himmel och jord. Dessutom hade vi hunnit träta en del om vem av oss som pratar mest. Jag hävdar bestämt att det är han och han vill naturligtvis påstå motsatsen. Jag som är så tystlåten! Haha... Trevligt hade vi i alla fall.
Studiecirkel
Så har jag äntligen börjat en studiecirkel i marxism-leninism. Detta är något jag velat göra under många års tid men då det inte riktigt fått rum i det liv jag levt har jag skjutit det på framtiden gång efter annan.
Nu så, när jag är hund- och kattlös, singel och långt långt hemifrån så tyckte det var på tiden att jag gjorde slag i saken. Tack vare en stilla undran från mig huruvida de planerade en sådan studiecirkel eller inte så har den nu dragits igång.
.
Spänd av förväntan gick jag så dit strax efter sex idag och jisses vad jag inser att jag behöver läsa på! De grabbarna jag skall läsa med är så insatta och har så mycket kött på benen att jag känner mig som en helt ovetande i jämförelse. Nåja, det skall väl inte vara några problem.
Det jag däremot ser som ett problem är att jag inbillar mig att jag inte kan analysera och dra slutsatser på samma sätt som de kan. Detta är en känsla som krupit på mig under våren och sommaren, jag hör vad folk säger jag läser litteratur men min förmåga att analysera och dra slutsatser om samband och helhet verkar helt ha försvunnit.... Arrrg! Hur hittar jag tillbaka till den diskuterande och analyserande kvinna jag var tidigare??? Känner mig som en iakttagare snarare än en deltagare nuförtiden.
.
Det som också slog mig när jag satt där var hur otroligt skönt det är att vistat bland likatänkande, att inte behöva försvara och förklara varför man tycker på ett visst sätt. Jag har alltid varit ensam i min umgängeskrets om att kalla mig kommunist och helt plötsligt har alla i gruppen samma tankegångar. ...och det är inte bara gamla stofiler utan killar i min egen ålder eller till och med aningen yngre.
.
Ser mycket fram emot nästa veckas träff!
Slit och släp
Äntligen har jag fått hit min säng. Eller fått och fått är väl synd att säga, jag har hämtat min säng med hjälp utav snälla Kalle. Det var ett kånkande utan dess like och vi var båda helt dyngsura av svett när vi var klara.
Det blev hem till Nina och Kalle för en kopp kaffe och lite eftersvettning på deras verande innan jag for till nästa ställe för att plocka upp ännu fler grejer.
Jag är så oerhört tacksam över mina fina vänner som låter mig låna deras förråd för alla pinaler jag har!
Hoppas verkligen att jag kan hjälpa dem tillbaka någon gång. <3
.
När det var dags för mig att börja grotta ner mig i lådorna och se vad de kunde tänkas innehålla fann jag en hel del roliga grejer jag helt glömt av tex en ljuslykta i form av en döskalle, flera par bortglömda men fortfarande ack så snygga skor och slipmusen. Finfint!
Något annat jag också råkade hitta bland smycken och klockar var mina ringar, alltså förlovnings- och vigselringen. Jag satte på dem på fingret för att känna hur det kändes. Sist jag gjorde det var någon gång under tidig vår och då började jag gråta hejdlöst. Denna gången kände jag ingenting, tyckte mest att ringarna såg lite malplacerade ut på min välmanikyrerade ringfinger och det kändes helt knas... Undrar om jag kanske ska smälta ner dem till ett schysst smycke istället?
.
Talade också med min kära mor en stund idag. Vi har tydligen fått beröm för jobbet vi gjorde i somras och det är ju alltid kul att höra även om folk generellt inte brukar vara missnöjda. nu blir det en vecka till nästa år trots att Olle, som vanligt, sagt att han skall lägga ner verksamheten.
Det visade sig också att jag och min mor har lite olika syn på "första helgen i oktober". För mig betyder det i år lördag 1- söndag 2 oktober medan det för henne gällde 7-9 oktober. Det gäller en segling jag och lillsyrran ska med på och för att kunna åka var vi båda tvungna att tacka nej till ett annat gemensamt jippo. Nu föll det ju sig inte bättre än att vi kan gå på båda...och jag får åka ner till mitt underbara Göteborg två helger i rad! :D
Detta tror jag även att en viss Emma kommer att dra nytta av och gärna för min del, så mycket trevligare att åka femtio mil när man är två.
.
Nu skall jag krypa ner under täcket, släcka lampan och drömma mig bort till första helgen i oktober.
En vecka
Nu har det gått en vecka sedan jag anlände till Uppsala. Som vanligt går veckorna oerhört fort vilket ju kan bero på att jag ser till att verkligen fylla dagarna. Det går inte en dag utan att jag har någon aktivitet på gång och det är jag glad för. Jag är nog en mycket rastlös själ egentligen och det har väl inte blivit bättre nu sedan jag lämnade hunden min.
.
I veckan som gått har jag både hunnit med amöbaspex och -fest på kåren, middag hemma hos kursare, öl ute på stan, pubquiz med Johan, bio, IKEA-besök, fika hos dagmatte och medlemsmöte. Det jag däremot inte riktigt haft tid för är ju det där att studera. Vet inte hur jag skall kunna knô in det i kalendern. Får väl göra ett försök veckan som kommer.
.
Mitt lilla rum här hemma hos Johan börjar få lite prägel utav mig och mina pryttlar börjar fylla ut hyllorna. Det känns bra och jag trivs fantastiskt bra i mitt nya boende. Johan är en trevlig och mycket social prick som gärna berättar små anekdoter om allt mellan himmel och jord. Han har fantastiskt mycket att förtälja och när vi sitter och tjôtar så går tiden oerhört fort.
Bättre boende än det här får jag minsann leta efter. Idag hade han dock insett att han nog tar lite väl lite i hyra av mig och nämnde det liksom i förbigående när vi pratade om hur svårt det är att hitta boende. Jag hoppas innerligt att jag får lov att bo kvar till den förmånliga hyra jag nu har.
