saffeochjag

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror väl främst på att det inte hänt så där oerhört mycket på hundfronten.
Det har varit långa dagar i skolan så tiden har varit lite knapp men varje dag efter skolan under veckan som gick så har vi farit ner till Gälbo för att träna hundmöten. Saphira är faktiskt jätteduktig och det går bättre och bättre för varje gång. I torsdags bestämde vi träff med Elin och Skugga för att mötas och Saffe fixade situationen jättebra trots att Elin lät Skugga hoppa och trixa lite provocerande bara ett par meter i från oss. Detta är en situation som för två månader sedan hade utlöst en enorm reaktion från min hund.
Tyvärr har jag inte fått möjlighet att träna här i hemmiljö, det verkar nästan som att vara enda hund flyttat. Så är naturligtvis inte fallet men vi möter dem i alla fall inte längre.

Idag stormar det ordentligt runt knuten men annat var det igår, då var det strålande sol och kalasvarmt. Vi var ett par tjejer som hade bestämt oss för en promenad och picnic ute på Biskops Arnö och det visade ju sig vara en perfekt dag för detta så jag, Otto, Saffe, fyra brudar och en whippet packade in oss i bilarna vid tiotiden och åkte ut.
Det blev en härlig promenad över ön bort till badbryggan. Tyvärr kunde vi inte ha hundarna lösa ihop då de jagar varandra som tokar och den lilla whippen som var med fixar inte riktigt att springa så mycket så de fick vara lösa en i taget.
Väl vid bryggan åkte paltorna av och vi i. Glimma, whippeten, kastade sig efter sin matte ner i sjön och insåg alldeles för sent sitt misstag och simmade/plaskade i panik mot bryggan medan alla vi i omgivningen vred oss av skratt. Detta var Glimmas enda dopp för dagen, vem vet kanske sista någonsin :)
Saphira däremot simmade frivilligt för första gången vilket var jätteroligt att se. Tidigare har hon bara plaskat i kanten och har endast simmat när hennes illvilliga matte lurat henne, hehe, men nu simmade hon alltså runt för egen maskin.
Efter doppet åkte all picnicmat fram och vi avnjöt både fruktsallad, kex, ostar och Ninas kärleksmums. Viktväktarna fick snällt ta ett steg tillbaka denna förmiddag.
Vi stannade ute på ön till klockan började närma sig fem och det var sex trötta men nöjda personer som for hemåt. Jag har känslan att även hundarna var nöjda med dagen och Saphira sov resten av kvällen och ville knappt gå ut och kissa.
Idag får jag dock lida för att jag inte varit förnuftig nog att använda solskyddsfaktor, mina armar och axlar är knallröda och bränner rätt så rejält. Men det var det helt klart värt!

Gårdagen började på bästa tänkbara sätt klockan 05.30, då var det dags att hoppa upp och köra Otto till jobbet. Klckan var inte mer än halv sju när vi kom tillbaka hem och jag tog med mig Saffe ut på en timmas promenad. Vi var båda på ett strålande humör och Saphira sprang som en vettvilling i det frostbitna(!) gräset. Hon fullkomligt flög fram och tvärvände, kastade sig över diken och betedde sig allmänt tossigt.
Jag passade på att låta henne balansera på lite stockar och hoppa över desamma på kommando. Gjorde även en inkallning på väldigt längt avstånd vilket resulterade i att hon fick upp en extrem fart. Min tanke var att detta går aldrig väl och mycket riktigt hann hon inte stanna innan mig utan susade förbi för att sedan dra i klorna i backen och göra ett par riktiga bromsspår, tvärvända och komma och sätta sig framför fötterna på mig. Vad gör man? Hon var ju hur söt som helst och jag kunde inte annat än att skratta och berömma henne massor.

När klockan hunnit bli tio hade jag hunnit både duscha, dammsuga, fixa ordning för katterna och till råga på allt kolla på ett gammalt avsnitt av Beverly Hills 90210 :)
Jag åkte till dagmatten och lämnade av Saffe och hon skall vara kvar ända till på söndag eftersom vi kommer spendera helgen i Göteborg. Efter att jag lämnat henne var det dags för den efterlängtade integrativtentan. Underbart, men nu är den avklarad och jag tror faktiskt att det gick bra... Peppar peppar

I den utbildning jag går ingår det att auskultera, detta görs två gånger i första årskursen, en gång på stora djur och en gång på små.
Min vana trogen skjuter jag upp allting till sista stund och så även auskultationerna men i lördags var det i alla fall dags.  Jag hade bokat tid på djuramulansen (vilket visade sig endast vara jourhavande veterinär i distriktarens jourbil mer eller mindre) men var beredd på att mestadels få sitta och läsa inför tentan eftersom det tydligen är relativt lite att göra vissa dagar. Flera av mina kursare tipsade mig om att ta med lektyr och en stor dos tålamod.
Nu var det så att just denna dag blev det en hel del att göra och första samtalet kom redan före frukostkaffet. Jourhavande veterinär hade dock den goda smaken att ordinera oss frukost först innan vi begav oss ut i bilen.
Det blev ett flängande kors och tvärs genom distriktet under förmiddagen och jag fick träffa kor med mastit, kalvningsförlamning och en krasslig kalv.
Väl tillbaka på kliniken blev det journalskrivning i en halvtimma innan nästa samtal kom. Samtalet gällde nu en kalvning där kalven inte ville komma åt rätt håll. Egentligen var klockan slagen för mig att gå hem men en sådan här sak vill man ju inte missa. Jag följde alltså med ut i bilen ytterligare en vända och det blev nu två gårdar att besöka.
Dagen var oerhört lärorik och intressant eftersom detta är åkommor vi precis studerat teoretiskt och att nu få hur det såg ut i verkliga livet var ovärdeligt.

Både igår och i dag stannade jag till en stund i närheten av Flogsta för att åter igen träna hundmöten. Tyvärr verkar det svårt att möta hundar där eftersom de flesta ägare uppenbarligen har större problem med sina hundar än jag med min. Detta ger sig uttryck i att alla viker undan från gångvägen en bitt innan vi är på väg att mötas. Jaja, jag får väl helt enkelt åka bort till Gälbo även om det är en aning i längsta laget. Där är

Gårdagen var en riktigt händelserik dag för en liten grandis. Nåja, kanske inte de första två timmarna då hon fick vara ensam hemma medan jag var i skolan och lyssnade på en föreläsning om tillväxt, men sedan satte vi fart.

Vädret var kalashärligt och jag bestämde mig för att gå ut i skogen en sväng och hade väl inte tänkt vara ute så där jättelänge eftersom vi skulle vidare hem till en kursare för att plugga. Jag började gå längs samma stig som jag hittade häromdagen men där den deladar sig första gången valde jag denna gången vänster i stället för höger eftersom det sägs att ombyte förnöjer. Detta visade sig vara ett kanske inte helt strategiskt drag eftersom det tog mig cirka en och en halv timma att leta mig tillbaka ut på landsvägen. När vi väl var tillbaka där så insåg jag att jag kunde ta en grusväg tillbaka hem så att vi faktisk slapp asfalten som vi annars är nödgade att trampa på i alla fall tjugo- trettio minuter för att komma till någon vettig promenadslinga. Tänk vad fiffigt att gå vilse ibland!

Väl hemma igen hann jag inte mer än att äta middag innan det var hög tid att hoppa in i bilen fullt utrustade med bok och föreläsningsanteckningar. Saphira fick följa med hem till Elin där hon träffade en del, för henne, okänt folk. Gårdagen var tydligen en bra dag för sådana aktiviteter eftersom att Saffe till och med viftade på svansen när Kajsa gick fram för att hälsa. Jag var tvungen att göra en snabbkoll för att se om hon var sjuk...

Som om inte detta var nog var vi hembjudna till en annan kursare på födelsedagsfika och på vägen dit passade vi på att träna hundmöten med en tredje kursare som tog ut sina fina, lugna shelties som struntade blankt i att det kom en enorm, svart jätte på andra sidan gatan. Mötena gick bra trots att de vid varje möt kom en aning närmare än vid det förra. Eftersom det gick så bra så bestämde vi att hon nästa gång, för att höja ribban lite, får ta ut sin tik som kan vara en aning skällig på hundar hon tycker är lite läskiga.

Efter detta var det alltså dags att gå in och smaska i sig lite god kaka och få njuta utav trevligt sällskap ett par timmar. Vi var väl en femton pers och tre hundar där så nu blev det till att träna passivitet för Saphira. Som tur var är hon väldigt redig och liggar där man ber henne även om hon emellanåt påkallar uppmärksamhet genom att lägga hakan i knät eller något liknande.
Kakan vi blev bjudna på var helt ooootroligt god men tyvärr kostade den mig nog en hel del viktväktarpoints eftersom jag bara gått ner ett drygt halvkilo idag. Men det var det värt!

I morse väcktes vi halv sju utav att Saphira sprang ut i köket och bajjade. Otto fick springa ut med henne medan jag städade upp men tror ni inte att så fort de kommit in igen så kräks hon på fyra olika ställen. Jag hoppas att hon bara ätit något olämpligt och att det kan kureras med fasta/kokt ris och att vila magen. Tyvärr spydde hon nu på kvällen också och lös i magen har hon varit hela dagen. Blir det inte bättre till i morgon så lär vi väl få ringa veterinären och höra oss för.

PS. Anatomitentat godkänd med hyfsat resultat :)

Här kommer lite bilder från promenaden (fler finns på hemsidans galleri)

Här hemma i Ströbylund har jag,  fram tills idag, bara lyckats hitta en bra runda att gå om man vill ge sig av på en lite längre tur och slippa gå samma väg tillbaka. Denna runda går genom en kohage där jag befarar att man snart kommer att släppa ut en stor flock med biffkor (eller heter det köttkor?) och då kommer vår väg av naturliga skäl spärras av.

Eftersom jag nu då inte är så lockad av att traska en halvtimma på landsväg bara för att sedan vända och gå hemåt igen så satte jag mig och kikade på Eniros kartsök för att luska ut om det inte finns någon annan möjlighet. Jag hittade en väg som verkade förbunden via liiite skog med vår väg här hemma. Då jag är en person som lätt kommer vilse bestämde jag mig för att lura med Otto ut innan det var dags för honom att åka tillbaks till Trollhättan. Sagt och gjort så gav vi oss ut på promenad.

Bara femhundra meter hemifrån kommer grannhunden utrusande för att leka och busa. Nu är ju visserligen hundarna polare men jag vill ändå att det skall vara under kontrollerade former de möts, detta verkade inte alls ägaren vara införstådd med utan ursäktade inte sin hund överhuvudtaget. Han skrattade mest och sa något i stil med "Dig lyder han visst" eftersom jag hade lyckats få båda hundarna att sitta en bit ifrån varandra utan att springa runt och hälsa. Min tanke är i det läget att en smitande hund inte borde få den tillfredsställelsen av att hälsa på en annan hund då den faktiskt inte lydde sina ägare som försökte kalla in den. Hur tänker ni? Rätta mig gärna om jag har fel.

Nåväl, vi fortsatte promenaden genom mysig urskog för att så småningom komma fram till en härlig grusväg som gick genom skogen och ända bort till den landsväg som leder hem till oss. En perfekt runda som tog oss ungefär en och en halv timma att gå. Dessutom, fram till dess att de släpper kossorna, kan man förbinda dessa två rundor till en jättehärlig lång väg genom mycket skog och längs många åkrar. Gissar på att det kan ta ungefär två timmar att gå så är det någon som är sugen på att följa med på långpromenad är ni välkomna hit ut.