saffeochjag

Här i Uppsala är tydligen Valborg någonting man firar med pompa, ståt och fylla vad det verkar som. Det är flottrace i ån, mösspåtagning på Carolina Redeviva och champangesprut(?) på nationerna.
Allt detta har jag och Otto lyckats missa då vi i stället valde att boka in en timmas massage på morgonen och direkt därefter for vi ut till Elin och Niklas i Skyttorp.

Massagen var faktiskt någonting av en besvikelse då det mest kändes som bestämda smekningar och nästan tjugo minuter utav den inbokade timman gick åt till att gnugga fötterna. Nåja, vi var ju i alla fall ganska avslappnade nrä vi åkte därifrån för att hämta våran hund.

Med Elins hjälp letade vi oss ut till Skyttorp och fram till ett litet vitt hus vid kanten av några åkrar, helst perfekt för två små hundar att springa runt och busa kring.
Vädret var helt perfekt, soligt men en aning fläktande så hundarna orkade busa utan att bli allt för varma. Det är väldigt roligt att se Kåda och Saphira tillsammans när de jagar varandra, Saphira galopperar på långsamt och graciöst medan Kåda jagar på för allt han är värd för att kunna hålla samma fart dessutom skällandes med jämna mellanrum.
Efter lite busande och en kaffe i trädgården tog vi oss ut skogen på en härlig promendad som slutade med att Kåda bestämde sig för att ta ett litet dopp i en av alla dessa otaliga tillfälliga sjöar som har bildats nu på vårkanten. Han tyckte väl att det var varmt stackarn, så mycket päls som han har.

Väl hemma igen möttes vi av jamande från Snutte som varit utomhus sedan igår eftermiddag någon gång, då han smet. Vi såg honom i morse under redskapsskjulet men då vägrade han å det bestämdaste att komma fram men nu tyckte han tydligen att det fick vara nog och kom kravlande så fort han hörde mig ropa.
Han haltar på ena frambenet men ingenting är brutet och vi kan inte se några sår så vi har bestämt oss för att avvakta lite och se om det blir någon förändring. Bättrar det sig inte så blir det ett veterinärbesök till inom en snar framtid. Stackars gammelman! Vad skulle han ut att göra?

Idag har vi varit hos veterinären en liten sväng under eftermiddagen eftersom jag oroat mig över att hon skall få livmoderinflammation efter detta löpet också.
Som vanligt skötte Saphira sig jättebra även om ultraljudet inte var någon favorit direkt, attans vilka starka ben hon har! Det klämdes och kändes lite här och där och man kunde konstatera att hon har lite flytningar som inte såg riktigt normala ut dock ville man inte börja behandla utan vi har blivit ordinerade tempning varje morgon och att hålla koll på vätskeintaget.
Förhoppningen är så klart att det inte skall bryta ut men de veterinärer vi har talat med har upplyst om att när hunden blir så dålig efter sitt första löp så kommer det troligen bara bli värre. Blir det så så lär ju en kastration stå näst på tur.


På eftermiddagen igår åkte rallykoner och skyltar fram igen eftersom jag tycker att hon (och jag) kan behöva jobba lite tillsammans. Hon var oerhört peppad och faktiskt lite övertänd emellanåt vilket gjorde det en aningen svårt att fokusera stundtals. Detta var mycket intressant och roligt att se eftersom vi tidigare under dagen haft en tre timmars föreläsning på ämnet och nu fick jag verkligen möjlighet att återkoppla teorin till det verkliga livet.
Vi tog en liten paus inemellan och coolade ner lite grand innan vi körde banan ett par gånger till och det gick jättebra även idag. Det skulle ju aldrig hålla för tävling men om jag går en kurs i ämnet och finslipar på lite detaljer så kanske kanske...

Ett sista litet tilägg: Otto har idag fått reda på att han fått jobb här uppe och kommer starta i början av maj. Jippie! säger jag och Saffe.

Idag har vi fortsatt vår hundmötesträning genom att bestämma träff med Marika och Molly. Vi träffades strax efter lunch på Gälbo och mina målsättningar för dagen var: inga utfall och att passera med Saphira lös förbi Molly.

Vid första mötet hade jag Saffe sittande vid mig och tyvärr blev det en liten reaktion (så där sket sig första målsättningen) men jag satte henne bara ner igen och Molly fick passera en gång till. Denna gång blev det ingen reaktion utan Saffe satt där hon skulle.
Vi bytte så småningom roll och Molly fick sitta på gångbanan och vi passerade förbi och Saphira behövde bara en liten påminnelse om var hon skulle gå. Det gick så bra alla övningar så att vi bestämde att det var dags att gå lös förbi Molly. Trot eller ej men det gick som på räls och hundarna skötte sig exemplariskt.

Nu är det ju så klart så att det går lättare när det är en uppstyrd situation och jag var ju lite nyfiken på hur det skulle gå med en hund som inte ingick i planen. Jag och Marika tog en sväng genom skogen efter att vi tränat och som tur var så lyckades vi möta en liten terrier på stigen. Jag körde mitt race med Saffe och även denna gång gick strålande.
Som om inte detta var nog fick vi också inte mindre än fyra hundmöten på väg tillbaka till parkeringen och vid ALLA möten satt Saffe som ett ljus precis som hon aldrig gjort annat.

Sicken redig hund jag har! Kan nog bli folk av henne också...

Äntligen en nästan ledig dag!

Visserligen började jag dagen med anatomitenta klockan 08.30 som jag hoppas och tror gick alldeles lysande. Efter denna bedrift köpte jag med mig två vaniljbullar, vilket jag tycker man förtjänar efter en sådan prestation, och åkte hem till Saffes dagmatte för att ta en fika och sedan bege mig av hemåt.
Väl hemma blev det en kort prommis i skogen och sedan in för att fixa med lite tvätt och disk och annat pyssel innan det var dags för både mig och Saffe att vila middag (vilket jag för övrigt anser är kraftfullt underskattat).

Efter att vi vilat upp oss lite grann bestämde jag mig för att ta en rastningrunda i kohagen och sedan smälla upp ett par av mina nyinförskaffade koner på gräsmattan och försöka mig på lite rallylydnad.
Vi har testat på det vid ett par tillfällen tidigare men nu var det riktigt länge sedan så mina förväntningar var inte jättehöga. Till en början gick det kanske inte alls helt lysande eftersom vi inte förstod varandra riktigt men efter att ha tatt kona nummer två  tre gånger var det som att poletten trillade ner både på mig och hunden och det var faktiskt skitkul! Sicken uppmärksamhet den hunden kan ha på mig när hon sätter den sidan till, eller ja, när jag gör mig tillräckligt intressant kanske. Vi gick bara banan tre gånger eftersom det var ett tag sedan vi testade på det men satan vad duktig hon var.

Nu är det en glad och nöjd matte som återgår till att bara vila upp mig inför kursen i integrativ fysiologi.

I fredags hämtade jag min hund tidigt från dagmatten eftersom vi skulle åka med en kursare till Romme travbana. Hon skulle starta med sin häst Nallepigan som är precis lika söt som namnet antyder.

Bilfärden hade jag och Ylva tänkt ägna åt anatomiplugg men det visade sig vara svårt att koncentrera sig på med så mycket annat intressant att tala om. Efter några timmar i bilen var vi så äntligen framme och urlastning kunde ske. Nallepigan verkade än så länge ta det hela med ro men skillnad var det med min hund vill jag lova. Hon var fullkomligt överförtjust i miljön och hoppade och studsade som en riktig liten toka.
Så småniong om hade vi installerat häst och oss inne i stallet och vi gick omkring en sväng på stallbacken och tittade på hästar, folk och hundar. Saphira skötte sig helt otroligt bra och reste inte ragg en enda gång under hela kvällen inte ens då jag valde att passera tre skällande hundar på en relativt smal väg. Duktig fjant! Vid ett tillfälle trodde jag visserligen att hon håll på att tappa förståndet helt och det var när vi var tvugna att ta emot Ylva efter värmningen och Saffe var tvungen att springa med i ett högt tempo. Detta verkar vara det roligaste hon gjort på länge och studsade formligen fram och efteråt var hopn så uppspelt att hon bet mig i armen och dessutom ville hoppa upp och jucka. Båda dessa saker har aldrig inträffat, inte ens under valptiden! Nåja, hon hade kul i vart fall:)

Det var inte bara hunden som skötte sig utan även Ylva och Nallepigan som lyckades hålla sig i rätt gångart hela vägen, hängde med klungan jättebra och det fanns massor att ge på upploppet. Tyvärr blev de lite instängda men det var ändå en lycklig Ylva som kom av banan.

Vid halvelvatiden packade vi in oss i bilen och släpet och begav oss hemåt. Nu längtar jag och Saphira till nästa gång vi blir medbjudna!

Som bekant, för dem som följer min blogg, så övar vi ju nu på hundmöten. Det har gått alldeles strålande. Fram tills nu.
Eftersom det är lite lite hundar här där vi bor och vi sällan möter någon här så bestämde jag mig idag för att packa in hunden i bilen och åka bort till Hågadalen där vi alltid brukar träffa en hund eller två. Väl framme så tog det som jag väntat mig inte så lång tid innan vi får ett hundmöte. Jag säger åt Saffe att gå fint och sätter ner henne vid sidan av gångvägen som är rätt så smal. Hon sköter sig alldeles utmärkt än så länge.
Nu tänker jag i min enfald att folk har en aning vett i huvudet, men icke! Paret som kommer med sin lilla pekines stannar precis framför Saffe trots att vem som helst kan se att vi jobbar stenhårt med att hon ska sitta kvar. Gubben säger någonting i stil med: "det går bra se så fint hon sitter. Han är nyfiken lilla Pelle" till tjejen som går med. Inte nog med detta den lilla råttan får  GÅ FRAM mot Saffe i helt sträckt koppel. Saphira rusar naturligtvis upp och får fram något gutturalt läte som kan liknas vid en morrning och jävlar vilken fart det blev på gubben och oj så arg han såg ut.

Så sensmoralen av min berättelse blir: Alla ni som möter någon där det är uppenbart att man jobbar med hundmöten- låt inte er hund gå fram hur som haver utan försök vara lite hjälpsamma!

Så, nu är vi till baka i verkligheten och Uppsala igen!

Det tog verkligen emot att sätta sig i bilen i går morse när solen strålade för allt vad den var värd och Göteborg visade sig ifrån sin allra bästa sida. Nu är vi dock hemma från vårt påsklov som varit helt underbart på många sätt och vis.
En av anledningarna till att lovet varit så bra är att Saphira inte gjort ett enda utfall sedan vi var hos Frida förra onsdagen, hon har också träffat en herrans massa okänt folk och den enda hon egentligen reagerat med en viss skepsism emot är min gamla mormor. Vi har också fått ett kvitto på att all inkallningsträning vi ägnat oss åt gett resultat då hon nu tvärvänder och kommer som ett skott när hon är lös på promenaderna.

Dagen idag har helt och fullt tillägnats mina studier eftersom tentan börjar nalkas, på tisdag morgon är det dags. Håll tummarna! Under eftermiddagen har vi suttit hemma hos Elin och pluggat. Eftersom vi hade tre hundar i gänget valde vi att ta en kort promenad tillsammans så att de skulle känna sig lite mer avslappnade. Jag kan säga att det var nog ingen som mötte oss som trodde att två av mattarna känner att deras hund har en del problem med andra hundar. All tre uppförde sig exemplariskt och traskade på som små ljus. Underbart!