Fjällnora och midsommar
Det finns ett hundbad här i Uppsala som vi har hört talas om en hel del och vi bestämde oss för att åka dit i förrgår. Vi möttes av en ganska liten badplats och många hundar och fik göra oss ett litet utrymme i hörnet av stranden. Jag kan lova att det är i sådana lägen man önskar att det var en liten pappilon man hade i andra änden av snöret så att den behändigt kunde läggas tillrätta mellan oss. Nåväl, nu är ju inte Saffe riktigt så liten så hon fick ju en egen plats nedanför fötterna på oss.
Jag har inte varit på något regelrätt hundbad tidigare och en av de saker som slog mig var att människorna där tydligen tycker att man kan låta sina hundar vandra lösa på stranden utan uppsikt. Nog för att det är trevligt om hundarna kan gå runt och hälsa, nosa, leka och busa men inte fan lägger man väl sig så att man inte har någon som helst uppsikt på vad ens hund ägnar sig åt?! Ungefär fem gånger fick jag bokstavligen flytta hundar som gick rakt på min handduk trots att jag både jag och Otto satt där.
Än värre blev det när vi badade. Eftersom jag inte har full kontroll på Saffe när det är andra hundar i närheten så gick vi först i med henne i koppel och sedan när det inte var mer än två andra hundar i vattnet så släppte jag henne och lät henne simma efter bollar och pinnar. Hon tyckte att det var skitkul! Eftersom jag ville vara säker på att kunna ropa in henne om hon fick för sig att försöka kila vidare till någon av de andra hundarna så hade jag gott godis i ena handen. Detta hade uppmärksammats av en liten malinoistik som nu var som klistrad vid mig i säkert tjugo minuter. Första fem-sju minuterna var det väl ganska gulligt men efter en stund så tycker man ju att det börjar bli rätt så jobbigt. Hon var liksom inte intresserad av att leka med Saffe eller simma efter det jag kastade utan hon satt verkligen limmad vid mig. Två gånger tittade hennes matte upp och frågade sin hund "Vad gör du?" precis som hon väntade sig ett svar, sedan lät hon henne fortsätta. Visst, nu kan jag ju i ärlighetens namn säga att min hund vid två tillfällen kilade iväg till andra hundar men då gick jag och hämtade henne eller förvissade mig om att det var ok att de hälsade. Gäller inte gängse regler bara för att det är ett hundbad?
Jaja, det var hur somhelst en trevlig eftermiddag och det var så kul att se Saphira simma så långt ut utan att tveka, hon som förra året endast ville plaska i kanten.
På vägen därifrån fick vi dessutom möte med två småhundar på en väldigt trång stig. För ett halvår sedan hade detta lett till att jag hade varit tvungen att hålla stenhårt i min hund medan de passerade och sedan övertyga henne om att vi visst skulle gå åt andra hållet men nu gick hon så snällt bredvid mig och vred bara på huvudet för att kunna se dem lite bättre.
Jag har inte varit på något regelrätt hundbad tidigare och en av de saker som slog mig var att människorna där tydligen tycker att man kan låta sina hundar vandra lösa på stranden utan uppsikt. Nog för att det är trevligt om hundarna kan gå runt och hälsa, nosa, leka och busa men inte fan lägger man väl sig så att man inte har någon som helst uppsikt på vad ens hund ägnar sig åt?! Ungefär fem gånger fick jag bokstavligen flytta hundar som gick rakt på min handduk trots att jag både jag och Otto satt där.
Än värre blev det när vi badade. Eftersom jag inte har full kontroll på Saffe när det är andra hundar i närheten så gick vi först i med henne i koppel och sedan när det inte var mer än två andra hundar i vattnet så släppte jag henne och lät henne simma efter bollar och pinnar. Hon tyckte att det var skitkul! Eftersom jag ville vara säker på att kunna ropa in henne om hon fick för sig att försöka kila vidare till någon av de andra hundarna så hade jag gott godis i ena handen. Detta hade uppmärksammats av en liten malinoistik som nu var som klistrad vid mig i säkert tjugo minuter. Första fem-sju minuterna var det väl ganska gulligt men efter en stund så tycker man ju att det börjar bli rätt så jobbigt. Hon var liksom inte intresserad av att leka med Saffe eller simma efter det jag kastade utan hon satt verkligen limmad vid mig. Två gånger tittade hennes matte upp och frågade sin hund "Vad gör du?" precis som hon väntade sig ett svar, sedan lät hon henne fortsätta. Visst, nu kan jag ju i ärlighetens namn säga att min hund vid två tillfällen kilade iväg till andra hundar men då gick jag och hämtade henne eller förvissade mig om att det var ok att de hälsade. Gäller inte gängse regler bara för att det är ett hundbad?
Jaja, det var hur somhelst en trevlig eftermiddag och det var så kul att se Saphira simma så långt ut utan att tveka, hon som förra året endast ville plaska i kanten.
På vägen därifrån fick vi dessutom möte med två småhundar på en väldigt trång stig. För ett halvår sedan hade detta lett till att jag hade varit tvungen att hålla stenhårt i min hund medan de passerade och sedan övertyga henne om att vi visst skulle gå åt andra hållet men nu gick hon så snällt bredvid mig och vred bara på huvudet för att kunna se dem lite bättre.
Igår var det midsommarafton och eftersom vi inte hade tagit oss tid för att planera någonting direkt så stannade vi hemma och grillade lite och tog det väldigt lugnt. Vi var och plockade blommar och jag band krans till Saphira. Hon blev jättefin!
Jordgubbarna intog vi framför teven när vi tittade på matchen Chile-Spanien. Till min stora besvikelse så vann Spanien. Hade i stället Chile vunnit så hade det varit Chile och Schweitz som gick vidare från gruppspelet. Så jäkla tråkigt när det skall vara favoriterna som går vidare, speciellt när de filmar sig till det...
Vi avslutade kvällen med "Wolfman" så nu kan jag inte sova ensam vid fullmåne längre =)
Så här snygg blir man i mattes krans!
Snygg-Otto är också fin i krans...
...och jag med.
Kommentarer
Trackback
