Löptik
Så har Saphira nu börjat löpa igen. Vi hade ju egentligen planer på att hinna kastrera henne innan detta löpet men av olika anledningar blev det inte av. I stället fick jag ringa min mor akut i måndags och be henne med min snällaste röst att komma hit eftersom Saphira inte kan vara hos dagmatte när hon löper.
Mamma kom således hit i onsdags och har passat Saffe under dagtid sedan dess så att jag kan vara i skolan. Saffe får nu snällt gå i långlina (läs: longerlina) på promenaderna i stället för att springa lös men det går allt bra det också.
I dag hade vi bestämt oss för en långpromenad allihopa och tog med oss en tvålitershink för att fånga blåbär. Tanken var att vi skulle utforska en stig som vi aldrig vandrat på förut och så blev det. Efter halvannan kilometer kom vi dock fram till ett märkligt igenbommat hus mitt ute i skogen. Det fanns ingen väg som ledde dit och man kunde kanske tänka sig att det skulle vara helt nergånget men så var inte fallet. Någon har uppenbarligen varit där och målat och hållit torpet i skick men skitit i trädgården. Lite kusligt var det allt att promenera förbi eftersom man inte har en aning om vem eller vilka som brukar hålla till där.
Så långt hade vi inte funnit mer än några enstaka blåbär och inte en enda ätlig svamp men vi gav inte tappt utan fortsatte traska. Stigen visade sig komma ut i Herrhagen, ett litet bostadsområde inte långt ifrån ICA Maxi, och övergick sedan i en käck väg. Där först fann vi våra blåbär och vi skramlade ihop en och en halv liter på kanske tjugo minuter. Så i morgon lär vi få avnjuta en mumsig blåbärspaj=)
Mamma kom således hit i onsdags och har passat Saffe under dagtid sedan dess så att jag kan vara i skolan. Saffe får nu snällt gå i långlina (läs: longerlina) på promenaderna i stället för att springa lös men det går allt bra det också.
I dag hade vi bestämt oss för en långpromenad allihopa och tog med oss en tvålitershink för att fånga blåbär. Tanken var att vi skulle utforska en stig som vi aldrig vandrat på förut och så blev det. Efter halvannan kilometer kom vi dock fram till ett märkligt igenbommat hus mitt ute i skogen. Det fanns ingen väg som ledde dit och man kunde kanske tänka sig att det skulle vara helt nergånget men så var inte fallet. Någon har uppenbarligen varit där och målat och hållit torpet i skick men skitit i trädgården. Lite kusligt var det allt att promenera förbi eftersom man inte har en aning om vem eller vilka som brukar hålla till där.
Så långt hade vi inte funnit mer än några enstaka blåbär och inte en enda ätlig svamp men vi gav inte tappt utan fortsatte traska. Stigen visade sig komma ut i Herrhagen, ett litet bostadsområde inte långt ifrån ICA Maxi, och övergick sedan i en käck väg. Där först fann vi våra blåbär och vi skramlade ihop en och en halv liter på kanske tjugo minuter. Så i morgon lär vi få avnjuta en mumsig blåbärspaj=)
Kommentarer
Trackback
