Badhus med allt vad det innebär...
Eftersom jag köpt mig ett simkort (nej, inte ett sådant till telefonen om nu någon trodde det utan ett tiokort nere på centralbadet) känner jag emellanåt att jag måste nyttja sagda kort. Idag var en sådan dag när det liksom skrek i mig att jag minsann var tvungen att pallra mig ner till badhuset.
Jag plockade ihop mina grejer och traskade de fem-sex minutrarna ner till stan, in genom entrén, fram till kassan med skorna i handen (efter en liten episod med ett parstulna dojjer envisas jag med att ta med dem ner och låsa in dem fattig som jag är) och så här långt är väl allt okej. Det är nu någonstans jag inser att mitt deltagande i No Shave November kommer att bli väldigt offentligt. Inte ens bara så offentligt att kvinnorna inne i vårt omklädningsrum lär se det utan även alla människor ute i simhallen.
Detta faktum att jag överhuvudtaget tänker så irriterar mig rätt så rejält men det är ingenting jag kan göra något åt.
Nåväl, tänker jag, nu är jag ju ändå inne. Så det är bara att smyga sig ut i simhallen med handduken virad runt kroppen maka sig ner i bassängen och samtidigt som jag smidigt(?) glider ner i vattnet kasta upp handduken på bänken.
Ja, dessa tankar far snabbt genom huvudet innan jag kommer till sans och blir mitt normala jag igen. Här ska fan heller smygas någonstans! Visst, min bikinilinje är orakad och nej, armhålorna är inte släta som babystjärtar och benen skall vi inte tala om... men här skall fan traskas med högburet huvud och inte en handduk så långt ögat når!
Min slutsats efter en timme där var att det minsann inte var så jävla farligt att inte vara rakad och dessutom var jag långt ifrån ensam...
Ytterligare en insikt jag fick var den att jag börjar likna resten av de kvinnliga medlemmarna i min familj mer och mer och inte på ett bra sätt utan helt enkelt genom att jag börjar utveckla en exmtrem noja för bakterier. Jag kände mig äcklad av vattnet i bassängen och tanken på allt snusk som blandas med vattenmolekylerna, att ta i stängerna på stegen när jag skulle upp var rent motbjudande och vi skall inte tala om vilken vånda det var när jag klämde in mig i solariet. Fy fasen, ännu en anledning till att jag aldrig skulle börjat på detta idiotiska program...
Jag plockade ihop mina grejer och traskade de fem-sex minutrarna ner till stan, in genom entrén, fram till kassan med skorna i handen (efter en liten episod med ett parstulna dojjer envisas jag med att ta med dem ner och låsa in dem fattig som jag är) och så här långt är väl allt okej. Det är nu någonstans jag inser att mitt deltagande i No Shave November kommer att bli väldigt offentligt. Inte ens bara så offentligt att kvinnorna inne i vårt omklädningsrum lär se det utan även alla människor ute i simhallen.
Detta faktum att jag överhuvudtaget tänker så irriterar mig rätt så rejält men det är ingenting jag kan göra något åt.
Nåväl, tänker jag, nu är jag ju ändå inne. Så det är bara att smyga sig ut i simhallen med handduken virad runt kroppen maka sig ner i bassängen och samtidigt som jag smidigt(?) glider ner i vattnet kasta upp handduken på bänken.
Ja, dessa tankar far snabbt genom huvudet innan jag kommer till sans och blir mitt normala jag igen. Här ska fan heller smygas någonstans! Visst, min bikinilinje är orakad och nej, armhålorna är inte släta som babystjärtar och benen skall vi inte tala om... men här skall fan traskas med högburet huvud och inte en handduk så långt ögat når!
Min slutsats efter en timme där var att det minsann inte var så jävla farligt att inte vara rakad och dessutom var jag långt ifrån ensam...
Ytterligare en insikt jag fick var den att jag börjar likna resten av de kvinnliga medlemmarna i min familj mer och mer och inte på ett bra sätt utan helt enkelt genom att jag börjar utveckla en exmtrem noja för bakterier. Jag kände mig äcklad av vattnet i bassängen och tanken på allt snusk som blandas med vattenmolekylerna, att ta i stängerna på stegen när jag skulle upp var rent motbjudande och vi skall inte tala om vilken vånda det var när jag klämde in mig i solariet. Fy fasen, ännu en anledning till att jag aldrig skulle börjat på detta idiotiska program...
Kommentarer
Trackback
