Phlugornas herre?

Så kom då dagen för den omtalade festen med stort F (eller möjligen PH) och det var en jävligt rolig fest det skall jag tillstå. Men vi börjar från början.

Runt tvåsnåret skulle jag vara hemma hos Hanna för lite gemensamt piff och pepp. Jag var lite men bara lite sen, Hanna var också väldigt lite sen men detta tillsammans gjorde att det blev aningens stressigt på slutet men vi hade iaf hunnit lägga omsorgfull makeup, dressa upp oss till tänderna och, på Hannas inrådan tagit oss varsin korv. Hon serverade ju för två år sedan på denna tillställning och visste att det lär dröja en bra stund innan vi skulle få något i magen.

Det blev väl en akademisk kvart för vår del trots vår strikta tidsplanering men väl där skulle det tydligen minglas. Vi var skitdåliga på att mingla med någon annan än våra egna klasskamrater visade det sig men vad fasen en rom och cola i handen och lite snack med kursarna blev det i alla fall.

Spexet som sexorna stod för var riktigt bra och genomarbetat och ungefär fyrtio minuter långt. Med oss hade vi fått ett program och ingen av oss förstod riktigt vad det var för det hade inte med spexet att göra överhuvudtaget.
Vi blev snart varse det och det är här det mystiska börjar!

Upp på scen kliver en man, knyter en fluga (ja, ni hörde rätt) runt huvudet, fattar mikrofonen och börjar läsa ur häftet. Folk jublar när flugan knyts runt huvudet och börjar surra som, ja precis, flugor. Alla utom jag då som brister ut i något hysteriskt skrattanfall, håller på att kikna med tårarna rinnande.

När han läst ett par stycken kommer jag till den fasansfulla insikten att han troligen skall mumla sig igenom hela häftet med dess 35 sidor. Jag stirrar på killen som sitter på min vänstra sida (han har redan haft lite roligt över att bröt ihop i skratt) , han stirrar tillbaka och jag ser skräcken i hans ögon i samma sekund som han kommer till samma slutsats jag just gjort. Gemensamt bläddrar vi oss fram i mitt häfte, inser att det här är fan inget som är avklarat på fem minuter eller ens tjugofem minuter.

Upp på scen har vid det här laget en kvinna klivit, fått på sig någon märklig huvudbonad och något som liknar ett platt  guldpläterat brännbollsträ i näven. Hon skall nu tydligen dubba folk till darrockor och pampar.
Såhär fortgår det i en timme allt ackompangerat av flugsurr. Fullt sansade, vad kan tyckas normala människor ägnar sig alltså åt dessa dylika suspekta sektliknande aktiviteter. Skrämmande!

Nästa insikt som slår mig är att om sisådär trettio år kommer två av mina klasskamrater utföra dessa dumheter på scen. Ägnade en liten stund till att fundera ut vilka två som har störst potential att hamna där. Fortfarande osäker man jag har nu några gissningar.






Kommentarer
Postat av: ~Sol~

Du och....? ;)

2011-11-17 @ 20:21:20
URL: http://vonnes.wordpress.com
Postat av: Marie

Haha, ja du skall se att det nog blir så :)

2011-11-18 @ 18:55:08
URL: http://saffeochjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0