Det här med Uppsalabor...

Som många av er vet har jag ju under tre års tid spytt galla över Uppsalabor. Nu tänker jag på intet vis ta tillbaka dessa faktum att folk här är aningen svala, att de inte så gärna småpratar på bussen och att de inte kan köra bil. Allt detta stämmer nämligen fortfarande in på de allra flesta här men ibland så, ja då förvånas jag.

Ta igår som exempel. Vid den här tiden på året hör det ju inte till ovanligheterna att grus sopas uppfrån våra gator och så görs det här just nu. Detta leder ovillkorligen till att de måste bli av med bilarna på gatorna och här i vårt kvarter löser man det genom att stänga av en gatstump per dag ungefär. Mycket bra måste jag säga därför att om samtliga skulle vara avstängda från parkering skulle jag få parkera någonstans i närheten av Vaksala torg och gå hem och det, mina vänner, skulle göra mig tokig.
Dock är det inte helt problemfritt att stänga av gatstumpar efter som i runda slängar trettio bilar måste knös in någon annanstans och det blir onekligen lite trångt. Jag som då kör en bil som räknas till miniklassen och är bara aningen större än en väl tilltagen go-kart har det ju i alla fall det lite smidigare än mina grannar i sina enorma kombibilar med extraljus och dragkrokar.
Nåväl, igår körde jag runt kvarteret och fann en mycket, och då menar jag verkligen mycket, liten lucka lagom för min blå fara. Jag kör upp bredvid den silverfärgade kombin som står framför miin ytte-pytte-lilla lucka, börjar backa, lägger över precis som körskolläraren lärde mig för sisådär tolv år sedan (är mycket tacksam för att han tragglade fickparkering med mig förresten eftersom jag idag hanterar det till fullo) och rullar sakta bakåt in i rutan.
Där någonstans stannar en stor röd kombi en bit ut i gatan och jag undrar ju naturligtvis varför. Nog för att jag är snygg och så men det brukar inte leda till att bilar stannar för att titta på mig. Titta är just vad personen i bilen bredvid gör. Tanken far igenom mitt huvud att de kanske känner människan med bilen bakom och vill kunna vittna om jag mot förmodan skulle backa för långt.
Så lyfter plötsligt kvinnan i passagerarfönstret handen och börjar vinka bak mig så att jag kommer så nära som möjligt och gör det hela alltså betydligt lättare för mig. När jag sedan tråcklat mig in vinkar vi till varandra och de far glatt vidare.

Min slutsats måste nu bli att Uppsalabor kan om de bara vill. Det där har jag inte ens upplevt i Göteborg :)

Kommentarer
Postat av: ~Sol~

Vem vet, en exil-gbg´are till kanske? ;)

2012-04-19 @ 23:31:11
URL: http://vonnes.wordpress.com
Postat av: Marie

Haha. Ja, det tror jag :)

2012-04-20 @ 07:43:08
URL: http://saffeochjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0