Försök nummer två då

Skolans schema idag erbjöd det ack så intressanta ämnet näringslära och foderstatsräkning. Missförstå mig inte nu, jag tycker faktiskt att det är galet spännande och att det borde ingå mycket mer av sådant i vår utbildning men till saken hör att jag läst hästhållning under ett års tid och det innefattade gedigna kunskaper i näringslära för häst och foderstatsberäkning (där jag visserligen kom fram till att det uteslutet bästa är ju ett foderstatsprogram).
Så i stället för att fara ut till Ultuna har jag varit hemma och klarat av diverse saker jag var tvungen att göra idag (mestadels ringa telefonsamtal till polisen, telenor och min mamma men också skriva auskultationsrapport och läsa artiklar).

Eftersom vädret är fantastiskt och jag inte tränade igår så snörade jag på mig ett par gamla joggingskor, fann efter ett kort sökarbete hörlurarna till min telefon i ryggsäcken och gav mig ut på min tredje runda den här månaden (andra den här veckan). Jag har nu faktiskt hittat en vända som inte är alltför jäkla tråkig att ta sig runt bort mot norra Årsta och vidare en bit. Nu råkar det vara så att den vägen passerar platser jag helst inte vill visa mig på iförd träningskläder, med svettigt hår och rödmosigt ansikte men vad fan gör man. Får väl helt enkelt välja tidpunkt då jag ger mig ut.
Om jag nu får säga det själv så gick det väl rätt så bra även om uppgiften att motivera mig själv är svår för andra och helt omöjlig när jag försöker göra det på egen hand. Alltså jag vet ju att jag hade kunnat springa lite till rent fysiskt. Jag menar om det var livshotande. Om jag var tvungen att springa ifrån en leopard...Eller vänta nu var det den man skulle strypa? Vad skulle jag springa ifrån då? Jaja, om det nu var så att mitt liv hängde på att jag skulle springa femhundra meter till innan jag övergick till rask promenad så hade jag ju naturligtvis kunnat det. Om jag ville vill säga. Nu är mitt problem att jag liksom inte vill. När benen blir stumma så vill jag inte mer. Men jag tänker att nästa gång kanske jag vill. Jo då. Nästa gång vill jag lite mer.

Antal avverkade kilometer: Drygt tre (lite oklart eftersom jag mätte på eniros karta men definitivt tre i alla fall)
Antal smärtande ben: Två (känns som minst fyra)
Antal förbisprumgna runstenar: Tre
Antal uppklistrade lappar om Röd Front (1:a maj): En

PS. Igår insåg jag att jag blir grinig av vegetarisk kost. Mycket bra lärdom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0