Hur träffades ni?
Igår lärde jag känna grannar här i området. Anledningen var att vi spenderade alldeles för lång tid tillsammans på en busshållplats. Anledningen till detta i sin tur var att halva stan var avspärrad och anledningen till det var en knivman i stadshuset. Nu vill jag på inget sätt raljera över honom. Stämmer de rykten som florerade så var det hela tragiskt med en man som har ett utvisningsbeslut hängande över sig och hotade nu med att ta sitt liv.
Hur som haver så gick i alla fall inte busstrafiken som den skulle och där stod vi i regnet och väntade. Bara ett par minuter in i väntandet började vi så smått samtala med varandra, gissade vad som hade hänt, kollade in våra smartphones och försökte ta reda på när nästa buss gick. Ungefär tjugo minuter senare såg vi att sjuans buss åkte förbi vid hållplatsen ett par hundra meter längre bort och eftersom den normalt sett går var tionde minut och inte var triangelmärkt på ULs hemsida traskade vi bortåt.
Okej, det hann gå ungefär tio minutere till så ser vi fyran gå vid den hållplats där vi inledde vårt väntande. Skräp! Och inte fan kom det någon sjua heller. Taxi beställdes men eftersom vi var fem stycken så stannade jag och en av de andra tjejerna kvar för att vänta på nästa bil. Det dröjer ett par minuter så ser vi den grå taxibilen svänga in mot oss. Vad tror ni händer då? Jo sjuan kommer runt den andra kröken... Skit i taxin tänker vi och hoppar på bussen som vi ändå redan köpt biljett för.
Vi frågade om det gick att åka till stadshuset. (Väntan hade nu uppgått till ungerfär fyrtiofem minuter.) Näpp, man får hoppa av vid Vaksala torg och gå ner. Finemang tänker jag då som ser att den lilla promenaden kanske kan få igång cirkulationen i mig igen och värma mig en liten aning.
Stannar den vid Vaksala tror ni? Näpp, det gör den inte. Det gör den alltså inte. Jävla skräp. Det vill sig alltså inte bättre än att jag får åka med in till Stora torget och sedan gå tillbaka runt avspärrningarna. En promenad som är minst lika lång som det den hemifrån mig själv och ner till Katalin.
Men en trevlig stund på busshållplatsen hade jag i alla fall och jag lärde mig att mina grannar är rätt roliga typer :)
Kommentarer
Trackback
