Återigen är det dags. Ja för snö då alltså

Först vill jag bara upplysa om att jag tycker om snö, riktigt mycket tycker jag om snö. Världen blir vackrare, världen blir ljusare och världen blir en tystare mer dämpad plats med lite snö på backen.
Nu är det ju så att igår kom det inte lite snö utan faktiskt rätt så mycket vita flingor som vackert staplades och packades uppepå varandra. Även detta tycker jag om. Det ger liksom utrymme för att få utlopp för de där lite barnsliga sidorna som vissa människor behöver bejaka lite nu och då, t ex kan man kasta stora snöbollar på folk (eller vid sidan av om man är dålig på att sikta) och man kan kasta sig handlöst ut för backen med livet som insats och sittandes på en rövlapp eller dylikt åkdon om man finner det roligt.
Det är faktiskt så att jag till och med tycker det är roligt att köra bil i snön (om bara de andra idioterna hade vett att flytta på sig).
 
Men någonting som fantamej inte är roligt alls med det här förbannade vädret är synen som mötte mig i morse. Första problemet uppstod när jag skulle lokalisera bilen vilket i sig kan vara lite svårt eftersom jag parkerar på olika gator i princip varje kväll. Tursamt nog var jag bestämt säker på vilken gata jag valde just igår så det var i alla fall inte fler än tjugo bilar jag var tvungen att undersöka närmre. Utav dessa tjugo kunde jag skymta orginalfärgen under på åtminstonde sex sju stycken och ytterligare ett par tecknade sig som allt för stora för att kunna vara en Yaris täckt i snö. När jag överskådligt uteslutit de allra flesta stod jag med kanske fyra möjliga objekt kvar och jag blev tvungen att traska fram till varje nummerplåt och kontrollera vilken av bilarna som var min. 
 
Nästa jävelskap var att ta sig in i bilen. Detta måste ske från passagerarsidan eftersom förardörrslåset bestämt sig för att kasta in handduken så här lagom till vintern. Vilken sida tror ni var fullständigt täckt i snö. Jo men så att eh...självklart bilens högra sida. Men men inget att hänga läpp över, jag är ju en handlingens kvinna så jag tog mig väl igenom snön in i bilen, vred om nyckeln och maxade fläkten.
 
Snöborste har jag ingen (jag är bestämt säker på att jag hade en förra vintern men den har tydligen skaffat sig ny adress) så det var ju bara att skyva av snön med ärmen på min dunjacka. 
En hyvens kille såg mina ansträngningar och räckte fram en liten skyffel till att skotta bort den värsta snön framför däcken innan han var tvungen att åka vidare.
 
Nåväl, in i bilen och börja försöka gunga sig loss ur snön. Vi kan använda ordet "sådär" för att beskriva utgången av mina försök. Jag tog mig en meter bakåt men fan ta mig inte över den uppskottade snövallen som så vänligt efterlämnats av morgonens plogbilschaufför.
Jag stod väl på trekvarten i vallen när en bil stannade och två vaktmästare hoppade ur och undrade om jag behövde hjälp vilket jag tacksamt tog emot.
 
Äntligen var jag loss och körde mot skolan. Nu var det ju inte plogat överallt så jag höll på att köra fast i den sista rondellen (eller förlåt, cirkulationsplatsen) före parkeringen vid Gallan också.
Allt som allt från det att jag tog mig ur lägenheten till jag kunde parkera vid skolan tog det mig en timma (att jämföra med den normala kvarten då).
 
Men för all del, jag älskar snö!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0