saffeochjag

Helgen blev galen. Underbar men galen! Och söndagen blev trött. Okej okej, det är dags att erkänna för sig själv att åldern faktiskt börjar göra sig påmind.

Nej för fan, jag är inte gammal men kanske kanske att jag är lite äldre nu än förr.

 

 

Första tecknet var när jag i fredags fick ett telofonsamtal av min vän J. Jag satt i mina mjukisbyxor, filmen var precis slut, Alex var på väg hemåt, jag såg fram emot att få krypa ner i sängen och somna och klockan var helt enkelt jättemycket. Min vän J som var lite på lyset när han ringde ville dock bestämt hävda att klockan faktiskt bara var tio och att förfesten precis hade börjat, resten av folket skulle ramla in om två timmar så de hade fortfarande lite tid att slå ihjäl. Alex och jag tittade på varandra och hon såg ut precis som jag kände mig, alltså dödligt trött. Vi ruskade lite på huvudet och gjorde läten som ville insinuera att min vän J faktiskt tappat det totalt.

 

Nästa tecken kan ju vara att jag lyckades förstöra hela min söndag genom att vara ute och festa så länge som till halv tre ungefär. Jag kom formligen inte ur sängen och julpyntandet första advent till ära fick vänta till idag. Nu skall ni inte tro att jag gnäller på något vis utan det var det helt klart värt...men jag kan inte komma ihåg att jag blev så trött när jag var yngre. 

Eller är jag helt enkelt ur form? Har jag blivit en sån där sitta-hemma-och ta-det-lugnt-människa? Kan jag komma tillbaka till tidigare partystadie? Vill jag det?

Många frågor, få svar. Under tiden nöjer jag mig med en kopp the och en god bok, kanske lite korsord och en knyppeldyna också.