saffeochjag

Så, nu har detta märkliga år passerat och äntligen kan jag göra som knugen och vända blad. Innan jag gör det skall jag försöka sammanfatta de sista tolv månaderna. För att inte hänga ut någon annan mer än nödvändigt så utelämnar jag de mest personliga delarna.

Here we go!

.

2011 började ju jävligt turbulent med en skilsmässa i början på januari. Det var inte jag som valde att gå skilda vägar men jag gjorde heller ingenting för att försöka förhala det hela utan hoppades väl på något sätt att vi skulle kunna fortsätta som vänner. Aningen naivt av oss att tro att det skulle fungera att vara bästa vänner men just då var det min räddning.

Smärtan jag upplevde i skilsmässan var rent fysisk och den första tiden trodde jag faktiskt inte att jag skulle kunna ta mig igenom det hela. Jag som alltid kunnat äta oavsett vad hade nu ingen som helst aptit och tappade en hel del i vikt. Mina studieresultat blev också lidande eftersom jag valde att vara hemma med hunden på dagarna så att jag kunde gå ut och festa på kvällarna.

.

Min första dejt efter skilsmässan var på Allahjärtansdag eftersom jag vägrade sitta ensam hemma och lipa bort den dagen och tycka synd om mig själv. Sedan rullade det på och mina re-bound har varit många, det skall ärligt sägas. Och de behövdes! Att bli lämnad för någon yngre förmåga sätter sina spår...

.

Denna första tiden förde med sig en hel del positivt också kan jag säga så här i efterhand, jag har träffat och lärt känna många nya människor och en del av dem har kommit att bli fina vänner medan andra var ett roligt umgänge där och då. Jag har också funnit tillbaka till flera av mina äldre vänner, folk som alltid funnits där men där umgänget inte varit så frekvent sista tiden. Dessutom visade det sig att jag har många många fina vänner i Uppsala som bryr sig, som peppar när man är ledsen, lagar mat när man är hungrig och kör grejor när man flyttar.

Jag hoppas att jag en dag kan gottgöra alla er! Tack för att ni finns!

.

Så kom då våren och resorna hem till Götet blev många. Även ner till Skåne for jag ett par gånger och dessa resor i landet var fyllda med skratt, öl och mys (ja, ni kan tolka mys hur ni vill...). Våren var helt galet bisarr och så kul som jag hade flera av dessa kvällar har jag inte haft på mycket mycket länge.

.

Sakta men säkert hittade jag tillbaka till mig själv och den Marie jag alltid egentligen varit innerst inne.

.

Eftersom jag tyckte att jag behövde lära känna lite nytt folk så bestämde jag mig för att äntligen göra slag i saken och börja engagera mig lite mer politiskt vilket resulterade i att jag gick med i partiet och är nu en aktiv medlem. Denna nya bekantskapskrets har gett mig väldigt mycket rent intellektuellt och jag inser hur viktigt det är att ibland få omge sig med människor som delar ens värdegrunder. Dessutom har det faktiskt indirekt gett mig ett eget boende.

.

Jag hade bestämt mig för att endast jobba två veckor under sommaren och passade i stället på att vara ute och segla en del. Inte hälften så mycket som jag skulle vilja men ändå ett stort steg framåt jämfört med tidigare år.

Bodde gjorde jag hemma hos min kusin i Majorna och vi hade en underbart rolig sommar och har nu kommit varandra ännu närmare än vad vi var tidigare.

.

I augusti hade jag kommit till beslutet att jag måste göra mig av med min älskade hund eftersom jag inte hade tid för och råd med henne längre. Ledsamt men jag gjorde det ändå för hennes bästa.

.

Under hösten gick min fina morbror bort i lungcancer så en stor del av hösten har självklart varit sorgkantad. Det  var en fin begravning och hela det lilla kapellet var fullsatt. Tyvärr gör dödsfall saker med människor så att de kanske inte reagerar helt rationellt och vår familj/släkt upplevde en liten kris. Men vi red ut det och har hittat tillbaka till varandra igen.

.

Så kom då vintern och med den min trettioårsdag, julafton och nyår. Jag skulle ljuga om jag sa att dessa dagar gick mig obemärkt förbi och jag tyckte att det var ganska vemodigt stundtals men jag tog mig igenom dem och hade fantastiskt roligt  trots att det var mina första högtider som singel. Det är minsann inte så illa att bara behöva ta hänsyn till sig själv ;-)

.

Med vintern kom också en del mer jobb på veterinärkliniken och jag känner att jag faktiskt börjar utvecklas där och nu är det bara den sista tentan som ska sättas så kan jag kanske få in en fot på allvar..

.

jag älskade Otto långt mer än vad jag själv begripit,

jag klarar mig fantastiskt bra på egen hand och kan ta vara på mig själv,

jag har vänner som älskar mig,

Jag har vänner jag älskar,

det FINNS faktiskt fler än Otto som kan matcha mig så bra på så många plan,

jag är betydligt gladare som singel än vad jag var de sista åren som gift,

jag är grymt social,

det är tusen och åter tusen saker jag ska göra innan jag dör,

mina syskon är rätt balla,

syrrans ungar är också rätt balla,

jag saknar att rida,

jag kan laga mat för under en tia om dagen,

Karins soffa är rätt skön,

jag är tydligen farlig,

nittiotalet skall inte underskattas,

bilar måste tas omhand,

ibland är jag rätt rolig,

ibland är jag rätt arg,

nu och då kan jag anses vara hyfsat allmänbildad,

att backa flakmoppe är en knäpp idé,

Majorna är stället jag vill bo på,

att dumpa en kille genom att hångla upp hans vän på er dejt är synnerligen effektivt,

mina föräldrar är de bästa man kan ha trots en del små irritationsmoment

.

och sist men inte minst: Det finns ingenting jag inte kan göra!