saffeochjag

Vi var nämligen och jobbade i helgen och det jobbet bestod i att leda unghästar atter och fram i regn och rusk och senare på natten mocka ur alla de tvåhundra boxar som ovan nämnda unghästar stått i under dagen. 

Normalt sett är ju just mockning lite halvtugnt och speciellt om man skall skotta ur i runda slängar tjugo trettio boxar.

Nu var inte detta normalt sett utan det hade spöregnat ett par dagar vilket gjorde varenda box dyngsur. Inte heller tillhör det det normala att behöva skyffla samma dynga och samma spån två gånger men det var vi tvugna här då det saknades redskap och vi först måste skotta ur allt på gången och vid senare tillfälle upp i kärran. (Detta uppskattades inte särdeles av min rygg kan jag tillägga och på morgonen dagen efter var den ytterst tydlig i sitt tyckande angående fredagens aktiviteter eftersom jag med nöd och näppe kunde stå upp.)

Om ni nu dessutom tänker er tio brudar med ett hävdelsebehov utan dess like som gjorde allt för att få armbåga sig fram till rollen som ledare för arbetslagen utan att ha vare sig den organisatoriska ådran, fallenheten eller auktoriteten för att klara det självutnämnda uppdraget så har ni nu kanske en liten aning om vad vi fick stå ut med. 

Om man nu också betänker att jag redan från början inte var särskilt sugen på att jobba utan hellre tagit mig en go pilsner eller så och på toppen av allt detta hade jag rätt så kraftfulla, hormonellt underbyggda, humörsvängningar ja då förstår ni kanske hur min helg tedde sig.

 

Nåja, det blev aningens lite bättre i takt med att värken i kroppen tilltog och lördagen blev rätt så mycket bättre. Tyvärr blev inte de tio tjejerna något bättre alls utan snarare tvärt om. Till min stora förtjusning var det dock inte bara Alex och jag som tyckte detta var ett aningen störande moment insåg jag efterhand och jag hoppas att saken kan styras upp till nästa år vid den här tiden då det är dags för mig att leda häst och skotta box igen. :)