saffeochjag

 

För tillfället spenderar jag eftermiddagar och kvällar i låda-salen. För oss veterinärstudenter är det ett självklart begrepp men jag begriper ju att det inte är det för alla så jag tänker att jag skall försöka beskriva låda-salen. 

Tänk er ett rum på kanske femtio kvadrat, all yta från golv till tak är kaklat med senapsgult kakel ala 60-tal.

Runtom väggarna är ett antal mossgröna trälårar utplacerade på lagom avstånd ifrån varandra (förutom två lite nyare varianter som är som srb-/slb-kor).

Varje lår går att få full insyn i genom att fälla upp hela överdelen, inte helt olikt en vanlig kista faktiskt. Det som gör det lite annorlunda är att ena kortändan har ett hål på cirka 40cm rätt så centralt placerat. En annan sak man också skulle kunna säga skiljer dem från vanliga kistor eller trälådor är att de har en öppningsbar livmoder i läder under locket. Denna livmoder är då tänkt att vi skall fylla med död kalv och sedan dra ut. Här börjar det bli lite halvbisarrt faktiskt.

 

Två i varje grupp fyller på med kalv varpå den tredje sedan blir inhämtad för att känna efter i livmodern hur kalven ligger och vad som behöver göras för att få ut den. 

Så tänk er alltså att ni går in i ett rum där en gäng veterinärstudenter i galonrockar, rektalhandskar och hucklen sitter halvvägs inuti en grön trälår och försöker rätta till fellägen, några andra fäster kedjor runt kalvbenen för att kunna ta spjärn och dra ut en slapp och insåpad kalvkropp, ytterligare någon annan plockar loss något som likagärna kunde varit rejäla fiskekrokar ur ögonen på en nyförlöst kalv. 

 

Ja detta är för tillfället min vardag. Och jag har för övrigt kommit underfund med vad jag vill göra när jag blir stor, det får bli kor för hela slanten tror jag. :P