Jag har varit sjuk. Använder det som bortförklaring till bristande inläggstakt.

I någon slags dum naivitet trodde jag att jag faktiskt klarat mig undan denna sjukdom som verkar härja i klassen. Det hade jag inte, den var bara lite fördröjd och slog till med full kraft i fredags. För min del var det bara att stoppa i mig lite fiffiga febernedsättande medikamenter och bädda ner mig.
Jag tyckte extremt synd om mig själv och förbannade mig själv och hela världen för att jag inte hade någon whiskey och glass hemma. Nu när jag är på bättringsvägen skall detta tas om hand pronto så jag har redig medicin i skåpen om jag skulle råka ut för något liknande igen.
 
Jaja, idag hade jag hur det nu kom sig bokat bord på en loppis i stan och tryckte i mig en stor dos av de där fiffiga tabletterna i morse igen och for iväg med mina prylar.
 
De har bara öppet under tre timmar så jag tycker nog jag sålt rätt bra idag ändå. Däremot har jag konstaterat att det spelar fanimej ingen roll hur lite man vill ha för grejerna så skall det prutas. Hade jag skänkt bort varenda pryl så hade de väl fan propsat på att få två... Till slut var jag rätt irriterad på dem som envisades att pruta, tex bruden som frågar om priset på en klänning som är helt ny med prislapp och allt kvar där man ser att jag betalt ca 300 spänn (kan man ju fråga sig varför jag gjorde om jag nu inte tänkte använda den men men, nu är det så). Jag svarar henne att jag vill ha fyrtio kronor. Hon säger tjugo. Jag börjar garva. Jag säger nej du, fyrtio skall jag ha. Hon går två steg. Backar sedan och säger tjugo kronor är ett bra pris för den om du får. I det läget skulle jag helst av allt vilja säga massa sådana där fula äckliga ord till henne som till exempel ta du dina tjugo kronor och kör upp i röven din snåle fan. Nu gjorde jag naturligtvis inte det utan jag garvade lite mer åt henne och gick till andra ändan av borde och sålde lite grillbestick i stället. 
Eller mannen som vill ge tjugo kronor för en mockajacka med argumentet att han är osäker på storleken. Jaha?! Passar den bättre om den är billigare? Är du dum i huvudet? Naturligtvis sa jag inte heller så utan sa bara att nej tyvärr, då kan jag lika gärna skänka den till Emmaus.
 
Nu är jag i alla fall hemma igen och skall lägga mig att sova en stund.
Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0