Jaha, här blir man ju tvungen att bevisa någonting

När jag vaknade idag funderade jag på om jag ändå inte kände mig lite magsjuk? Förkyld? Drabbad av ebola? Alltså vad som helst som skulle kunna vara en giltig anledning att avboka morgonens aktivitet.
Min vän och tillika klasskamrat hade nämligen lurat i mig att jag skulle följa med till Friskis Ultuna idag. Ja, jag väljer nog ändå att se det som att hon lurade mig då hon undanhöll viss viktig information för mig, information om att detta alltså var ett pass för folk med kondition som jag nu skulle gå på. Spinning Puls Intervall.
 
Hur som helst så verkade jag inte tillskanskat mig vare sig ebola eller någon annan sjukdom när jag kände efter och tog mig alltså i kragen och pallrade mig bortåt i god tid före passets start. Jag insåg ju nämligen att jag måste infinna mig på plats före de flesta andra så att jag kunde besiktiga cyklarna en efter en, känna in energierna kring varje cykel och sedan helt enkelt välja en längs bak ut på flanken så att inte en jävel skulle kunna se mig.
 
Efter en stund kom min vän och tillika klasskamrat in med ett brett smile över hela ansiktet (antingen för att hon såg min skepsism eller möjligen för att hon för det mesta alltid ler) och plockade till sig cykeln bredvid mig.
Gullig som hon är fixade hon inställningarna på åbäket som skulle få mig till avancerat självplågeri närmsta trekvarten. 
 
Jag frågade min vän och tillika klasskamrat om det var ett gott tecken att jag redan fått ont i röven under de två minuter det tog henne att gå och kissa. Hon svarade att det var tveksamt. Jag svor lite. Hon berättade nu att det löser sig eftersom jag skall stå upp för det mesta och jag fick en snabblektion i de olika positionerna 1, 2 och 3 (sitta, stå rakt, och stå framåt). 
 
Passet drog igång så smått och alla hoppade upp på plågomaskinerna. 
 
Instruktören: Är det någon som är helt ny på den här formen av träning?
 
Jag (räcker upp handen): Japp! svarar jag högt och fullständigt sanningsenligt.
 
Instruktören: Jaha, vad roligt. Välkommen!
 
Jag (med viss skepsis i tonen eftersom jag känner ett starkt tvivel till vad jag gett mig in på): Tack! 
 
Instruktören: Men du har tränat spinning förut? (Sägs på ett sätt som indikerar att det inte precis är en fråga utan mer ett konstaterande.)
 
Jag: Näpp! (Lika högt och nästan lika sanningsenligt som på förra frågan eftersom jag inte anser att den enda gången när jag var sexton riktigt kan räknas in.)
 
Ett kollektivt dragande efter andan sker här. Ni vet ungefär som när man tittar på en hästhoppningstävling och ekipaget ramlar rakt in i den största oxern på banan och hela publiken undrar om båda delar i ekipaget kommer komma fram levande på andra sidan.
 
Min vän och tillika klasskamrat: Förlåt! viskar hon fram lite småtyst för att vara henne samtidigt som hon skrattar ganska mycket.
 
Instruktören: Oj då! 
 
Var enda person som nu sitter på en cykel skrattar till lite osäkert och verkar förbereda sig på att få återuppliva mig efter någon slags hjärtkollaps.
 
Instruktören: Tufft!
 
Konstpaus
 
Instruktören: Men det ... går nog bra 
 
Min vän och tillika klasskamrat (har inte slutat skratta ännu): Förlåt! Haha! Men det går nog bra...
 
Och ja, det var ju bara att höja motståndet, trampa sig in i rätt pulszon och visa dem vart skåpet skulle stå. Med en hel del pepp från instruktören och mannen vid min högra sida insåg jag att jag mitt tvivel till trots nog fan skulle ta mig igenom detta också. Det enda som var riktigt riktigt jävligt var de sista tre treminutersintervallen där jag fick någon slags jävla hybris och drog på motståndet så mycket jag vågade utan att utsätta mig för direkt livsfara.
 
Jag kan lova att mina åtta trappsteg upp till lägenheten när jag kom hem aldrig någonsin vara så tunga som idag. Nu så här två timmar senare har mina ben äntligen slutat skaka och det största menet efter denna episod lär vara blåsorna i höger hålfot.
 
Nu skall jag boka in mig på nästa veckas pass tänker jag :P
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Åke

Fantastiskt bra skrivet!
Kämpa på, spinning är utan tvekan det roligaste sätter att utöva ren konditionsträning på

Svar: Tack! Och tack för peppet :) Det var på inget sätt tråkigt så jag tänker mig att jag nog ger mig dit igen.
Marie

2013-02-02 @ 15:56:00
Postat av: M.H

Duktig du är..
Inte konstigt att du känner dig bekväm på cykeln...måste ju kännas bekant för dig då du för mestadels är ute och cyklar...:/
Bra jobbat!!!
(Du ÄR duktig)..;)

Svar: Kjeäften! (Notera min skånska stavning...) ;-) ...nej men tack. Det var faktiskt riktigt roligt!
Marie

2013-02-02 @ 22:09:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0